Anita Pallenberg…back then.

Eller Bianca Jagger..
Det beror nog på vilken dag jag skulle få frågan. Överlag är min garderob lite grann en korsning av dessa kvinnors fantastiska stilar, Woodstock möter Studio 54.

Jag är så glad att det är fredag, jag liksom känner det i kroppen även om mitt liv inte gör någon större skillnad på vardagar och helger just nu.

På Odd Lovin’ har vi fyllt på med några nyheter…och fler kommer det att bli.
Vi har på lagret så att säga:)

Och igår när vi åt indiskt till lunch så hittade vi oss på Modesidan i Malmö City.

Det känns så häftigt för mig att det bara var ett år sedan jag stod i en tunnelbanevagn mellan Gamla stan och Södermalm och lekte med med de där orden…Loving Odd…Odd Loving….Odd Lovin’.  

Mitt skötebarn <3

1, Om jag bara fick behålla tre plagg ur min garderob så skulle de bli dessa.
2, Om jag fick (blev tvungen att) byta garderob med någon så skulle jag kunna tänka mig…
3, Ett plagg som jag önskar att jag kände mig bekväm i.
4, Om jag skulle ge ett stiltips så skulle det nog bli…
5, Det här plagget har jag aldrig använt men kan inte göra mig av med ändå.
6, Mina största inspirationskällor är.
7, Mitt drömplagg.
8, Om jag bytte stil helt så skulle jag nog klä mig ungefär såhär…
9, Ett plagg som jag ångrar bittert att jag aldrig köpte.
10, Jag letar alltid efter…
11,  Man ska aldrig säga aldrig, men det här är något jag tror att jag kanske aldrig kommer att vilja bära.
12, Såhär klädde jag mig när jag var 15 år.
13, Mitt bästa tips när man ska på fest och inte känner sig fin i någonting är…
14, Mina tre favoritskor
15, Såhär ser min väska ut, och det här har jag nästan alltid i den.
16, Det här är något som jag tycker passar till nästan precis allt.
17, Det här känner jag mig inte alls fin i men jag har det på mig ganska ofta ändå.
18, Tre huvudbonader som jag gillar.
19, Det finaste jag ärvt i klädesväg
20, Det absolut vackraste i mitt smyckesskrin
21, När jag blir pensionär vill jag klä mig såhär
22, Detta är min semesterstil
23, Jag kan aldrig packa inför en resa utan att ta med mig…
24, Såhär tänker jag när jag klär mig.
25, Oväntat lyckade kombinationer av plagg.
26, Om jag skulle matcha mitt favoritporslin så skulle jag nog se ut såhär.
28, Såhär tänker jag om mode och konsumtion.
29, Det här säger min stil om vem jag är.
30, Om att duga precis som man är (tankar kring hur man är en god förebild för sina barn) 

Jag kickar igång listan med start nästa måndag!
Peppad till tusen!

Snubblade över en pärla härom dagen.

En Blanes klänning som jag nog vill datera till 60-talet.

 Märket blev relativ känt efter kriget och levererade afton och cocktailklänningar av hög kvalitet under hela 50 och 60-talet. Just denna är i sådant otroligt vackert skick att jag tänker att någon borde gifta sig i den eller bära den vid något alldeles speciellt tillfälle, eller bara älska den massor.

Kanske är det du?

Jag skulle tippa att den passar som en smäck på en 38-40, på mig som är 36-38 sitter den lite stort. Modellen är figurkramande och ärmarna i tunnaste chiffong, längden slutar under knät och den har en fin liten v-rigning i ryggen.
Jag tror inte att jag kommer att lägga upp den på Odd Lovin’ under den närmsta framtiden men det går förstås jätte bra att komma hit och prova den om man skulle vilja, eller maila så skickar jag exakta mått.

550 kr (och egentligen mer än så) är den värd.

En riktig skatt.

Och nu blev den SÅLD!

Det här är min vigselring. Emmie undrade för en tid sedan om storyn bakom våra ringar, och den kan jag ju visst berätta!
Jag bär min mans mormors vigselring och förlovningsring.
Min enda önskan var att få ärva en ring, känslan av att en livslång kärlek får leva vidare som en liten bit av vårt äktenskap betyder så mycket för mig.
Den är tunn och enkel, och det passar mig alldeles perfekt.

Baby bär min farfars vigselring, han gick mycket oväntat bort 1998 och lämnade ett stort hål i mig då han var en av de viktigaste människorna i mitt liv.

Såhär skrev jag angående ringen veckan innan vi gifte oss.

”Min farfar kunde laga allt i världen som var trasigt. Hur många delar det än spruckit i.

Han pratade med människor och djur, spelade dragspel…och fanns alltid där.

Sista gången vi sågs gav han mig en skärva av en spegel, så liten att jag skulle kunna ha den i min ficka…eftersom jag speglade mig nästan jämt.
Jag var 15 år då och trode…att han alltid skulle finnas där.
Han reste till landet, som så många gånger förr, sen sågs vi aldrig mer.

I tolv år har jag tänkt.
Att om jag bara hade vetat.
Om jag bara hade sagt.

I tolv år har jag tänkt,
på allt det jag skulle offra för att få…bara en minut till.

Min farfar lärde mig det viktigaste av allt.

Att livet är ett lån.
Att inget är att ta förgivet.
Att man måste älska, för allt vad man är värd.

Min farfars vigselring är hos smeden nu för att justeras så att den ska passa på min blivande mans finger.

På så sätt kommer han alltid vara mig nära.
Och påminna mig om…att jag aldrig får sluta älska, för allt vad jag är värd.”

Här kommer en strålande nyhet!
Odd Lovin’ kommer att vara med på Mitt Möllan julmarknad i år, och rackarns så pepp vi är på detta! Dels för att det med största sannolikhet kommer att bli den bästa julmarknaden med ett spännande och unikt utbud, men också för att vi får chansen att träffa er och visa vår fina/fantastiska/fenomenala vintage IRL.

Vi finns på plats den 17-18 och 21e. 
Ni kommer väl!? 

Jag förbereder inför vår största plåtning hitintills.

Och i julklapp önskar jag mig en assistent, som är pigg och galen och som gör tummen upp lite oftare än jag.
Oddy gör inte tummen upp, han tittar på mig och undrar om vi inte kan dra till skogen istället.

Om ni är nyfikna på hur det ser ut när vi jobbar under helgen så kan ni följa oss via Facebook, Twitter eller Instagram (där jag heter Odd Lovin’ Vintage).
Hoppas att vi ses!

Tänkte att jag dagen till ära skulle visa er några av de smycken jag har i min ägo som betyder mycket för mig.

Några av dem bor i den här lilla slitna aftonväskan, den ser ut att vara väldigt gammal men jag skulle tippa att den är från 60-talet kanske. Det sitter en liten liten lapp i med broderad text ”made in France”. Hittar man lappar, logor eller tvättråd i kläder så är det förresten en liten hint om att plagget nog inte är äldre en 50-talet, då det var ovanligt med sådana innan dess.

I min fina bruna med ack så slitna beauty box ligger det också smycken och bijouterier.

Dessa har jag fått av Baby, den tunna ringen med blå glas sten kommer från New York. Broschen är från 40-talet och inköpt i en atikaffär, jag fick den när jag fyllde 26. Örhängena är köpta i kanske världens finaste vintagebutik i Barcelona.

Från min mormor har jag ett halsband med äkta pärlor och dessa vackra broscher.

Två camé brocher till och med. Jag brukar ha dem på min jeansjacka på sommaren. Mormor skulle nog svimma om hon såg det, mest för att hon är väldigt stikt med hur man bör matcha sina smycken. Själv tycker jag att fantasi slår strikt på käften.

Det tunga Dior halsbandet från 60-talet är jag förstås mäkta stolt över. Jag köpte det av en kvinna på en loppis till ett väldigt bra pris, Baby prutade förstås lite extra helt fri från skam.

De här örhängena gillar jag mycket, men har nog faktiskt bara använt dem en gång. De är så mastiga att man nog helst bara vill ha något svart på sig. Och det har jag ju så sällan.

Det här fina armbandet har jag också köpt på en loppis. En kvinna stod och fingrade på det länge och jag cirkulerade som en hök runt henne och grabbade det så fort hon släppte det. ”Vad skönt, jag vill mycket hellre att du ska ha det” sa tjejen som sålde det och berättade att det varit hennes mormors. Det är väldigt gammalt och jag är så rädd om det att jag knappt vågar använda det tyvärr.

Dessa köpte jag på nätauktion och blev väldigt förvånad över hur stora de faktiskt var när jag fick hem dem. Helt fantastiska, men tyvärr har de ena gått sönder och jag har inte kommit mig för att laga det än.

Dessa gillar jag mest för att det är så för mycket på något vis, också gigantiska.

Färgglada clips från 60-talet som är fina. De orangea är tyvärr väldigt tunga annars skulle jag använda dem jämt.

Ringen har jag gett till mig själv, mest tycker jag om den för att jag hittade den på Rose Bowl i Pasadena, min kanske bästa plats på jorden.