Vintage (a love story)

Posts Tagged ‘Vintage’

Fabulösa överdelar

Vill visa er några fina plagg jag hittade på Etsy igår när jag sneglade runt på lite jackor och kappor.

Den bruna 70-talaren fastnade jag genast för. Jag kan se den i så många spännande kombinationer, dels till denim och vida boho kjolar, men även som ett tufft inslag i en mer dressad styling. Snacka om en jacka att bli ensam om! Priset är satt till 433kr.

Den här körsbärsröda skapelsen är verkligen one of a kind, tror faktiskt aldrig att jag sett en sådan modell. Feminint med ett stark inslag av militär, finare får man leta efter. Man knäpper upp framstycket och kliver ner i den eller så får man offra frisyen och trä den över huvudet. Säljaren har uppgett att den är ifrån 60-talet och har satt priset 658kr

En trenchcoat i denim ifrån 70-talet. Wow wow wow!

486kr

Och det finaste jag sett på länge, denna kavaj designade av YSL. Helt oanvänd med original prislappar. Säljaren har daterat den till 70 eller 80-tal. Jag skulle säga att den är designade på 80-talet. Man kan se på loggan att den lilla lila fyrkanten ligger under bokstaven S, och så skiljer sig 70 och 80-tals loggan.

3 365kr kostar den här finingen på Etsy. När den såldes i butik kostade den 11 100kr.

Men mest av allt vill jag ha denna överdel, med jämna mellanrum kikar jag om den fortfarande finns kvar. Det är vintage Halston, vilket man kan se på den krökta bokstaven S. De ny producerade plaggen har en annan logga.

Priset, 3 117kr.

Nyfiken på plaggen? Klicka på bilden så kommer du till annonsen på Etsy.

Tuva Minna Linn Fall 2010

Nu har jag färdigställt höstgarderoben. Mycket hade jag redan hemma och endel fick jag komplettera med.  I grunden är det mycket 40-tal, kryddat med lite 60 och 70.

Skjortor och blusar med volanger och krås har jag längtat efter.

Och när kläderna blir mindre färgsprakande så tycker jag det är fint med färgglada skor.

Materialen variera mellan ylle, tweed, päls och hemstickat.

Till och med en korsett fick se dagsljuset igen.

Jag känner att det nog blir en hel del klassiker den här hösten också.

Hösttecken

Hösten är nu officiellt här.

Igår plockade jag fram pälsen ur frysen och vi åt soppa till lunch.

Baby sparar ut skägget.

Vi kikade in på Modern Retro,

i jakt på lite höstkläder.

Jag hittade en fin Katja of Sweden klänning. För er som inte känner till hennes kläder kan jag berätta att hon under 60-talet designade plagg som blev mycket populära både i Sverige och internationellt. Hon var den första som på den tiden skapade kläder som var riktigt bekväma, många designers följde sedan hennes exempel. Möntrena var oftast just som på denna, lite entno inspirerade.  Jag stöter på hennes klänningar med jämna mellanrum i olika butiker, tyvärr är dom oftast inte i så jättebra skick på grund av jerseymateialet som lätt nopprar sig och blir lite urtvättat.
Men jag blir ändå alltid sugen på att köpa dem eftersom det är just den här typen av banbrytande mode som får mitt hjärta att slå extra hårt.

Texten MMT på taggen står för Mab och Mya trikåfabrik, en sammanslagning mellan Manufaktur AB och Malmö ylllefabrik. Dessa företag grundades på sent 18oo-tal och slogs samman 1943. Den sista av deras fabriker lades ner 1962 på grund av den stora textilkrisen. I slutet på 70-talet hade nästan alla textilfabriker i Sverige avvecklats, helt enkelt för att länder i Asien byggt egna fabriker som med sina låga lönekostnader kunde konkurrera ut dem.

Mer om det en annan gång…Klänningen finns på Modern Retro för ynka 350kr.

Jag köpte moccasiner i New York, som jag letade efter ett par i min storlek i second hand butikerna.  De är verkligen världens skönaste, man känner knappt att man har dem på sig. Tyvärr funkar de nog inte så bra på hösten i Sverige, i alla fall inte så fort det börjar bli lite slask, så jag packar nog ner dem till nästa vår.

Vi åkte ut från stan för att titta på lite foto locations och områden där det kunde tänkas ligga ett hus till oss.

På Färingsö hittade vi en magsik liten butik i en lada.

Där kunde man stanna och fika,

Med den här vackra utsikten.

Baby hittade en väska som nog tyvärr var precis lite liten för datorn.

På vägen hem ville jag som vanligt inget hellre än att klappa en häst.
Men de struntade i mig.

Hello 40s!

Jag hade en sån himla bra plan inför höstgarderoben men sedan hände någonting helt oväntat när luften blev kallare och kvällarna mörkare, jag slogs av en plötslig längtan efter 40-tals glamour. Ni vet, snäva midjekorta kavjer, jobbigt tighta kjolar med fishtail, spetshandskar, höga klackar, tweed, antika smycken, röda läppar och hatt.

Jag är inte så mycket för det flickiga 50-talet, men det mer kvinnliga 40-talet tycker jag är helt oslagbart i perioder.

Jag vet inte vad det var som gjorde att det slog mig just nu, men det har helt klart en tendens att alltid göra det på hösten.
Det behöver vara enklare att känna sig snygg på hösten, jag har helt enkelt inte samma ork att botanisera runt i garderoben en tidig mörk november morgon. Och då vänder jag mig hellre mot det strikta, ibland nästan snudd på uniform liknande kläderna eftersom jag vet att det alltid får mig att känna mig kvinnlig och fin.

Men samtidigt ska det det självklart kännas modernt och ha en egen twist, och det är precis det som är utmaningen. Jag behåller gärna snittet på kläderna ifrån 40-talet, men jag vill ha starkare färger och mönster, skarpare kontraster och mer attityd.
Jag tror inte på det där med att köpa färdiga koncept, man kanske kan klassa sig som modemedveten på det sättet, men att ha stil är för mig något helt annat.

Och personlig stil vinner fortfarande över mode, alla dagar i veckan.

Så, nu väntar jag på att löven ska börja bli gula och 40-tals boostar min garderob.

smyckeshyllan

Ni hade så rätt, kryddhyllan blev ett smyckesskrin! Ni vet hur mycket problem jag haft med att hitta en bra lösning för mina smycken. Ett tag lät jag dem flytta in i garderoben men det var inte särskilt lyckat, slutade bara med att de låg utspridda i badrummet ändå.

Nu ligger örhängena i varsinn liten låta, clips för sig och silver i en annan.

Armbanden är också sorterade efter färg och material.

Blå och turkosa halsband har jag många, de flesta från min mormor.

Pärlorna fick ligga i burken med skruvlock då jag inte använder dem så ofta.
Jag har samlat alla smycken utom de som är antika och oersättliga i kryddhyllan, de får ligga fint nedpackade i cellofan i garderoben istället.

And the winner is…

Tack för att så många av er ville vara med i min utlottning av det fina smycket från Carnosa. Få saker gör mig så glad som era gulliga och peppande mail. Ibland glömmer jag nästan bort att det är fler än mina närmast sörjande som läser här, så för mig är det jätte värdefullt att höra ifrån er.  Tack! Jag önskar att ni alla kunde få var sitt smycke!

Jag skakade och drog en lapp och  här gången blev det Fröken Lila som vann!

Grattis!

Vegas Baby

Väl framme i Las Vegas åt vi på den första bästa restaurangen vi hittade på hotellet. Jag anande oråd när det var ett sånt där ställe där personalen både serverar och sjunger falskt, så  jag beställde det säkraste kortet, cesarsallad. Baby fick skicka tillbaka sin kyckling någonting och sedan skyndade vi därifrån när det blev allsång på Happy Bithday.

Vi bode på Stratosphere, jag hade verkligen ansträngt mig för att hitta ett hotell där rummen inte var fruktansvärt amerikanska med blommig bård och hela det kittet. Stratosphere var ok, men inte alls mer än så. Och det låg på helt fel sida om stan.  I alla fall för oss som bara skulle stanna i två nätter, vi kunde tjänat en del tid, energi och pengar på att bo på andra sidan där flygplatsen låg.  Om vi skulle åka till Las Vegas igen (vilket vi nog inte gör) så skulle vi isåfall lika bra kunna checka in på Motel 6 på Tropicana ave. Vi gick in där för att fråga om vägen och jag tyckte det både hade bättre läge och såg mysigare ut än vårat hotell.

Men utsikten ifrån Stratospher var i alla fall fenomenal.

Las Vegas är en märklig plats, det kan man ju räkna ut utan att ens ha varit där. Om man skulle ta en av Viking Lines färjor och omvandla till en stad ute i öknen så skulle man få Las Vegas. Det är mycket sunkiga heltäckningmattor, eat all you want restauranger och framförallt en massa ”girls, girls, girls” till bra pris.

Vegas är verkligen en stad byggd av män (med dålig smak), för män (med ännu sämre smak).

Vi gick i timmar, det är ingen bra idé i närmare 40 graders värme. Jag ville kolla in några vintage butiker men lyckades aldrig hitta dem och ingen jag frågade kunde hjälpa mig. Det slutade med att vi gick i cirklar och blev totalt utmattade av vätskebrist. Tillslut gjorde vi det enda rätta och satte oss i en taxi och åkte till butiken Buffalo Exchange.  Vi besökte deras butiker även i L.A och New York och det är mer eller mindre omöjligt att gå tomhänt därifrån.
I Vegas butiken fanns inte direkt mycket vintage men vi fyllde på med lite nya skor och en rejäl weekend bag av märket Coach.

När det blev tungt på min vänstra arm kom en i personalen och frågade om hon kunde ta kläderna så länge och hänga dem vid provhytten medan jag tittade vidare.
tänk, om det alltid var så.

Jag provade ALLA skor, i desperat behov av att hitta några som inte skavde alls.

Efter ett bra tag på Buffalo Exchange så var vi helt färdiga, käkade thaimat och mer eller mindre däckade på hotellrummet igen.

Nästa dag följde vi en annan taktik, vi åt kallt, och höll oss nära en AC.  Sen lämnade vi staden i öknen och jag kände att jag nog inte kommer att komma tillbaks.

En kryddhylla från 50-talet

Jag är eld och lågor över min nya kryddhylla! Det är så sällan man ser dem i den här fina fyrkantiga varianten, och i såhär fint skick dessutom. Jag hittade den på Blocket och betalade gärna 550kr för den.

Nu får ni gissa vad jag ska ha den till!

Utlottningen

Ni har väl inte missat att vara med i utlottningen av det här vackra vintage inspirerade silver smycket från Carnosa!

Efter helgen drar jag en vinnare.

Maila ditt namn och din adress till alovestory@tuvaminnalinn.se om du vill vara med.

Route 66

Vi hyrde en röd mustang och gasade ner längs route 66. För mig var det en dröm som gick i uppfyllelse, det öde landskapet och ljudet från stenarna som sprätter upp under hjulen samtidigt som radion skriker ut klassiska rocklåtar.

På den där vägen där så många människor har rest under de senaste 90åren var det just då bara han och jag, kilometer efter kilometer.

The old road, Americas main street, The mother road, U.S route 66 har genom åren fått många namn. De 3 939 kilometerna sträcker sig från Chicago till L.A och var en gång i tiden en av de mest trafikerade vägarna i landet. Idag är den ersatt med olika interstate motorvägar och kvar finns mest ett landskap som berättar om det som en gång var.

Vi stannade på Roy`s motel och cafè i det lilla samhället Amboy. En man som hette Buster Burris öppnade cafèt 1945 och det lilla motellet har i sin tur funnits sedan 1952, idag drivs det av hans svärson.

Vi träffade honom, drack en cola light och han berättade om vägen samtidigt som han pekade på en stor karta.
Roy´s motel och cafè ser precis likadant ut idag som det gjorde på sina glansdagar under 50 och 60-talet.

Längs vägen har människor lämnat sina skor, lite som ett bevis på att de varit där antar jag.

Endel hade valt att lämna sina underkläder istället.

Vi upptäckte också att där var namn skrivna med sten flera kilometer längs vägen.

Så vi stannade..

Och samlade tillräckligt med glödheta stenar för att skriva vårt namn.

Jag klädde mig förstås enligt temat i avklippta True Religion jeans och en vintage t-shirt med trycket Nashville. Ingen klänning i världen hade passat den dagen.

Det är svårt att beskriva tystnaden och doften ifrån däcken mot den bitvis söndertrasade asfalten. Värmen från den gassande heta öken solen och känslan av att färdas där så många människor färdats långt innan dig.

Jag sjunger med i en gammal Aerosmith låt så högt jag bara kan….och vet att ingen kommer att höra.