När jag var barn var orange min bästa färg.

På skolavslutningen i tredjeklass bar jag en orange dräkt, dräkt som i kjol och kavaj, en kråsad blus och våfflat hår.
Fast mitt hår var inte på riktigt våfflat, inte med tång som de andras. Min mamma envisades med att fläta mitt eftersom det gick lika så bra.

Jag bröt ena armen några veckor innan avslutningen så vi fick trycka igenom gipset i ärmen på den orangea dräkten.
Jag var en knubbig unge som sjöng den blomstertid nu kommer lite för högt och lite falskt, med ojämnt våfflat hår och en blomsterkrans av papper.

Hon bor i mig än, den där ungen.
Det är hon som idag suktar efter lårhöga stövlar i orange mocka.

Marknaden i helgen har gått långt över mina förväntningar.
Jag hade egentligen inga direkta förväntningar mer än att få träffa potentiella kunder IRL och få höra vad det tyckte om vår vintage.
Men jag fick vinka hejdå till en hel del plagg och accessoarer, och det är verkligen en viss känsla att få göra det sådär på plats och faktiskt möta personen och se vad hon faller för.

Jag har ju följt en del av dessa plagg länge, medan andra är relativt nyinköpta.
Oavsett så är det alltid en så skön känsla när cirkel sluts och de hamnar hos en ny ägare.

Johanna hjälpte mig i lördags, det är jag himla tacksam för.
Jag är ingen säljare precis, och det känns ändå väldigt avklätt att visa sin butik sådär, när man måste stå bredvid själv.
Johanna är mer öppen, mer lättsam och inte sådär svårmodig som jag.
Jag är en sån som får lätt panik när jag inte förstår mig på kvittoblocket och har svårt att räkna hur mycket växel kunden ska ha tillbaka.
”Och så måste du le också”…säger Baby.

Det är nog inte för inte som jag oftast fick pack varor i påse eller lägga pusslen i raka höga när jag hjälpte mina föräldrar i deras butik under julhandeln:/

Jag tycker om att stå lite vid sidan av och observera.
Se vilka plagg som kunderna dras till och le lite för mig själv.

Det är ok säger Johanna och klappar mig på axeln.
”Du är ju den knepiga konstnären bakom allt det här.
Vi är lite som Danne och Bleckan, du och jag Minna”.

Jag hittade ett inlägg från oktober förra hösten, med samma titel. Och tänker att sedan dess har så mycket hänt. Min dröm har växt, och mitt kontor också:)

Och när jag luffsade ut i regnet med Oddy i morse så träffade jag mig själv på framsidan av dagens City.

 Så dagens tanke blir av det klyschigare slaget (och ni vet att jag inte direkt gillar sådana).
Men om ni har dröm så var inte rädda för att satsa på den.
Jag har förstås väldigt långt kvar på min, men nu har vi kommit så pass långt att jag bara ser möjligheter, inga hinder. Och just den första milstolpen tror jag är den viktigaste.

Jag sov tills jag vaknade av mig själv.
Hela veckan har det varit hantverkare här så jag har gått upp i ottan och lyssnat på deras bullriga mix megapol musik.
Vare sig jag velat eller inte.

Idag kommer Baby hem efter en vecka i Stockholm och min yngsta bror med flickvän stannar över helgen.

Det blir fint.
Jag skriver att göra listor på post-it lappar och samlar tankar och energi för veckan som kommer.

Och de gulnade blyertsteckningarna som ingen längre bryr sig om, de är min senaste kärlek. Jag spikar upp dem på väggen i sovrummet utan att mäta eller ens bry mig lite om ifall de hänger rakt.

Perfektion är inte jag.
Tänk så mycket smärta jag kunde besparat mig själv om jag insett, erkänt och omfamnat det faktumet  tidigare.

Önskar er en fin dag!

Här är ett trevligt litet ekipage som jag har inhandlad under veckan som gått.

En liten resväska med en slitning som inte gick att motstå. Den är fallfärdig och jag har inte lyckats få upp låset än. Men jag älskar den ändå.

På framsidan kan man se lite var den har varit. Jag tänker att det är sällan nu för tiden som man köper ett klistermärke när man är på resa och sätter på väskan. Det är så tradigt att de allra finaste väskorna är så opraktiska tycker jag.

En till fluga har jag hittat också! Den ser lite ut som en sån som någon i en bistro på ett tåg skulle ha på sig. Jag råkar ha den perfekta kjolen och blusen att ha till. Det ska jag visa er inom en snar framtid.

Och sen de fina skorna från Jeffrey Campbell!
Hur har du råd?  frågade Johanna (antagligen med tanke på att jag köpte ett par förra månaden också).
Men hallå! Ni vet väl att jag aldrig köper nyproducerade varor i butik? Jag handlar vintage eller så handlar jag saker i andrahand till minst halva priset.
I ärlighetens namn skulle jag aldrig lägga 1600 på de här skorna, inte för att jag inte gillar dem mycket för det gör jag förstås, men 1 jag har en känsla av att kvalitén inte lever upp till det priset och 2 det finns så många andra saker som ligger högre upp på min önskelista.
Jag är som känt ingen shoe-gal.
Dessutom är det sällan jag har lust att betala för någonting som inte är vintage, oavsett om det gäller prylar, kläder eller möbler.

Den trasiga väskan som inte går att öppna kostade inte så mycket mindre än skorna om vi säger så;)

Color and art….

Free spirits..

Dancing until sunrise..

The desert

Native Amerika

And strong people who always go their own way. 

….These are a few of my favorite things.

(Som svar på inlägg nummer 6 av 30, mina största inspirationskällor)

Jag är som lyckligast de dagar då jag jobbar med Odd Lovin’.
Jag spelar skivor, fixar med det som behöver fixas och får besök av fint folk som vill prova vintage. Mina lysande idéer och planer avlöser varandra och jag känner mig mer i mitt element än någonsin tidigare.

På mitt arbetsbord prioriterar jag snittblommor och ljus som doftar jasmin.

Och precis varenda plagg och pryl är magisk för mig.

På sista tiden har jag investerat i lite fler fina hattar t ex.

Oddy trivs också bäst här.

Just nu jobber jag med två projekt som är lite hemliga, men även med att fylla på butiken med nytt och att välja ut vilka plagg som ska få följa med till Mitt Möllans julmarknad.

Till nästa år så tänker jag att jag vill börja bjuda in till lite efter jobbet bubbeldricka, kanske sista fredagen i varje månad eller så. Då kan jag passa på att visa mina nyheter, vi kan prova loss och prata om vilka kläder vi vill bära nästa säsong och sådär.
För jag vill ju veta, vad ni vill ha.
Och mest av allt så tänker jag att det ju är himla trevligt att lära känna fler som delar ens passion.

Så får det bli!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och gilla oss på Facebook om du vill bli inbjuden på trevligheter framöver!

Anita Pallenberg…back then.

Eller Bianca Jagger..
Det beror nog på vilken dag jag skulle få frågan. Överlag är min garderob lite grann en korsning av dessa kvinnors fantastiska stilar, Woodstock möter Studio 54.