
Tänkte att jag dagen till ära skulle visa er några av de smycken jag har i min ägo som betyder mycket för mig.

Några av dem bor i den här lilla slitna aftonväskan, den ser ut att vara väldigt gammal men jag skulle tippa att den är från 60-talet kanske. Det sitter en liten liten lapp i med broderad text ”made in France”. Hittar man lappar, logor eller tvättråd i kläder så är det förresten en liten hint om att plagget nog inte är äldre en 50-talet, då det var ovanligt med sådana innan dess.

I min fina bruna med ack så slitna beauty box ligger det också smycken och bijouterier.

Dessa har jag fått av Baby, den tunna ringen med blå glas sten kommer från New York. Broschen är från 40-talet och inköpt i en atikaffär, jag fick den när jag fyllde 26. Örhängena är köpta i kanske världens finaste vintagebutik i Barcelona.

Från min mormor har jag ett halsband med äkta pärlor och dessa vackra broscher.

Två camé brocher till och med. Jag brukar ha dem på min jeansjacka på sommaren. Mormor skulle nog svimma om hon såg det, mest för att hon är väldigt stikt med hur man bör matcha sina smycken. Själv tycker jag att fantasi slår strikt på käften.

Det tunga Dior halsbandet från 60-talet är jag förstås mäkta stolt över. Jag köpte det av en kvinna på en loppis till ett väldigt bra pris, Baby prutade förstås lite extra helt fri från skam.

De här örhängena gillar jag mycket, men har nog faktiskt bara använt dem en gång. De är så mastiga att man nog helst bara vill ha något svart på sig. Och det har jag ju så sällan.
Det här fina armbandet har jag också köpt på en loppis. En kvinna stod och fingrade på det länge och jag cirkulerade som en hök runt henne och grabbade det så fort hon släppte det. ”Vad skönt, jag vill mycket hellre att du ska ha det” sa tjejen som sålde det och berättade att det varit hennes mormors. Det är väldigt gammalt och jag är så rädd om det att jag knappt vågar använda det tyvärr.

Dessa köpte jag på nätauktion och blev väldigt förvånad över hur stora de faktiskt var när jag fick hem dem. Helt fantastiska, men tyvärr har de ena gått sönder och jag har inte kommit mig för att laga det än.

Dessa gillar jag mest för att det är så för mycket på något vis, också gigantiska.

Färgglada clips från 60-talet som är fina. De orangea är tyvärr väldigt tunga annars skulle jag använda dem jämt.

Ringen har jag gett till mig själv, mest tycker jag om den för att jag hittade den på Rose Bowl i Pasadena, min kanske bästa plats på jorden.