Jag mötte Pucci.
Igår tog jag tuben till Skanstull, där slogs jag av den vackra belysningen. Gissar dock att det inte är något som kommer att få hänga kvar. Det där ”ursäkta röran vi bygger om” är verkligen min smak.
Jag promenerade bort till ett annat ställe där de också byggs för fulla muggar. Butiken Unionville börjar ta form.
Mötte upp mina bröder.
Vi tog en sväng längs Bondegatan.
Jag ville ha den här avskärmaren, wow!
Det blev en sen lunch på Sandai-me Kato.
Min bror Hampus säger att det påminner om piratvärlden på Disney land där.
Endel påstår att de har stans bästa sushi.
Jag åt kyckling i gröncurry, bästa bästa.
Och såg ut lite såhär.
Vi går nog dit igen ganska snart.
Ett stenkast bort ligger ju Modern Retro. Vi kikade in.
Där finns skinnjackor så att det räcker till alla.
Och sen denna klänning. Påminner den inte väldigt mycket om just den där klänningen som jag ångrat så mycket att jag inte köpte i San Francisco? Denna är förvisso grön, men jag tror den är för mig ändå.
Jag premiär gick en heldag i mina Converse. Jag tycker dom är väldigt osköna, lite som att gå i simfötter på torra land.
På Timmermansgatan 23 krockade vi med vad jag trodde var en nyöppnad Humana butik, men tydligen har den legat där i fem månader. Varför har ingen sagt något?! Har ni också missat den?
Där fanns ju både leoparder..
Guldsandaler…
Och ett helt rum fyllt av vackra vintage klänningar.
Ja jäklar vad glada vi blev! Detta kan mycket väl bli en ny favorit.
På vägen hem stannade vi även på en gammal favorit.
Hampus funderade på en riktigt varm jacka. Något som jag förstås ännu inte har hittat (panik).
Men den riktiga paniken bröt ut inne på Brandstationen när jag upptäckte att de hängde en Pucci bakom kassan. Den hade Pucci for Formfit Rogers trycket, vilket säger mig att den måste vara från 60 eller 70-talet. Jag säger ofta till mig själv att jag bör ha ett separat konto där det alltid finns minst 3000kr för den här typen av akuta tillfällen. Jag måste verkligen fixa det, känslan av att inte kunna köpa en Pucci som hänger några kilometer från ens eget hem är verkligen obeskrivligt plågsam.
För trött för att följa med på en releasefest promenerade jag hem till dalen.
Där möttes jag av min man som bar den fina 70-tals skinnjackan som han fick av mig härom veckan.
Yesterday I ran in to an amazing vintage Pucci dress. Me and my brothers also found this new vintage shop on Södermalm, and had some really nice japanese food for lunch.





















































