Det händer något om hösten.
Kanske är det vetskapen om vintern.

Det faktum att den närmar sig.

Som ett slag i magen längtar jag bort.
Till gator där jag aldrig gått och efter ansikten som jag aldrig mött.
Jag längtar efter pulsen och stannar en liten stund nere i tunnelbanan under rusningstrafiken. Tänker att jag tar nästa tåg, och det gör mig inget att människor stöter till mig så jag nästan ramlar.

Det som andra hatar…behöver jag.

Ofta längtar jag till Paris. Jag har rest dit många gånger, både som barn och som vuxen.
Vi har bott i en trailer på en stor camping, mamma lärde mig att planka på tunnelbanan i Paris och pappa lärde mig att betrakta människorna.

Och kanske är det just det, att jag sett staden nästan varje sommar när jag växte upp som gör att jag alltid har en längtan.

Längtan efter de gamla husfasaderna och vackra människorna som inte vill prata engelska alls.

Längtan…efter att få drunkna i ett hav av främlingar.

Denna klänning köpte jag för 5 år sedan i en liten vintage butik i Paris.  Den har en sån där riktigt härlig Marilyn Monroe  skärning. Ibland blir jag lite sugen på att sy in (läs, be min lillebror sy) lite tyll i kjolen. Men samtidigt så tycker jag väldigt mycket om fallet som det är. Känner mig alltid helt fantastisk i den här klänningen, här på en gata i Barcelona…

Skapad av TuvaMinnaLinn 10 apr, 2009 23:05

Idag var jag på bio. Såg den klassiska filmen La Belle et la Bete, original versionen utav skönheten och odjuret. Filmen är producerad i Frankrike 1947 under nazisternas ockupation av Paris, detta har gjort att nästan hela filmen är inspelad i atelje. På den tiden så var det även ranson på maten och man fick bara kuponger för 150g kött i veckan, under en hel arbetsdag hade skådespelarna ibland bara en bit bröd att äta.

Oavsett dessa omständigheter så tycker jag att detta är en fantastiskt fin film. Man man bör nog uppskatta gammal film för att gå och se den. Jag älskar knastret ifrån inspelningen på den svartvita duken, skådespelarnas smått överdrivna och graciösa rörelser, kostymerna och det vackra dialogerna. Film var definitivt annorlunda förr, mer som teater. De vackra kvinnorna svimmar ofta, och när en kvinna som Belle gråter förvandlas hennes tårar till diamanter…

Skapad av TuvaMinnaLinn 03 apr, 2009 21:17

Om jag ser något som är korall färgat med ett vackert fall så måste jag ha det. För många år sedan en sommar i Paris så köpte jag en kjol som var just så. Jag har använt den så flitigt att varje år när sommaren kommer så ber jag en stilla bön att den ska orka en säsong till. Jag älskar känslan av hur den liksom vaggar mot benen när man går, nu har den hur som fått sällskap i garderoben! Det är längesen jag handlade på H&M, inte för att där inte finns fina saker för det gör det. Jag känner dock att kvalitén på deras material sällan lever upp till mina förväntningar. Denna klänning blev ett undantag. Såg den genom fönstret på just H&M i Warszawa, dyr var den också…i mina mått mätt.