Marknaden i helgen har gått långt över mina förväntningar.
Jag hade egentligen inga direkta förväntningar mer än att få träffa potentiella kunder IRL och få höra vad det tyckte om vår vintage.
Men jag fick vinka hejdå till en hel del plagg och accessoarer, och det är verkligen en viss känsla att få göra det sådär på plats och faktiskt möta personen och se vad hon faller för.

Jag har ju följt en del av dessa plagg länge, medan andra är relativt nyinköpta.
Oavsett så är det alltid en så skön känsla när cirkel sluts och de hamnar hos en ny ägare.

Johanna hjälpte mig i lördags, det är jag himla tacksam för.
Jag är ingen säljare precis, och det känns ändå väldigt avklätt att visa sin butik sådär, när man måste stå bredvid själv.
Johanna är mer öppen, mer lättsam och inte sådär svårmodig som jag.
Jag är en sån som får lätt panik när jag inte förstår mig på kvittoblocket och har svårt att räkna hur mycket växel kunden ska ha tillbaka.
”Och så måste du le också”…säger Baby.

Det är nog inte för inte som jag oftast fick pack varor i påse eller lägga pusslen i raka höga när jag hjälpte mina föräldrar i deras butik under julhandeln:/

Jag tycker om att stå lite vid sidan av och observera.
Se vilka plagg som kunderna dras till och le lite för mig själv.

Det är ok säger Johanna och klappar mig på axeln.
”Du är ju den knepiga konstnären bakom allt det här.
Vi är lite som Danne och Bleckan, du och jag Minna”.

Jag hittade ett inlägg från oktober förra hösten, med samma titel. Och tänker att sedan dess har så mycket hänt. Min dröm har växt, och mitt kontor också:)

Och när jag luffsade ut i regnet med Oddy i morse så träffade jag mig själv på framsidan av dagens City.

 Så dagens tanke blir av det klyschigare slaget (och ni vet att jag inte direkt gillar sådana).
Men om ni har dröm så var inte rädda för att satsa på den.
Jag har förstås väldigt långt kvar på min, men nu har vi kommit så pass långt att jag bara ser möjligheter, inga hinder. Och just den första milstolpen tror jag är den viktigaste.

Jag är som lyckligast de dagar då jag jobbar med Odd Lovin’.
Jag spelar skivor, fixar med det som behöver fixas och får besök av fint folk som vill prova vintage. Mina lysande idéer och planer avlöser varandra och jag känner mig mer i mitt element än någonsin tidigare.

På mitt arbetsbord prioriterar jag snittblommor och ljus som doftar jasmin.

Och precis varenda plagg och pryl är magisk för mig.

På sista tiden har jag investerat i lite fler fina hattar t ex.

Oddy trivs också bäst här.

Just nu jobber jag med två projekt som är lite hemliga, men även med att fylla på butiken med nytt och att välja ut vilka plagg som ska få följa med till Mitt Möllans julmarknad.

Till nästa år så tänker jag att jag vill börja bjuda in till lite efter jobbet bubbeldricka, kanske sista fredagen i varje månad eller så. Då kan jag passa på att visa mina nyheter, vi kan prova loss och prata om vilka kläder vi vill bära nästa säsong och sådär.
För jag vill ju veta, vad ni vill ha.
Och mest av allt så tänker jag att det ju är himla trevligt att lära känna fler som delar ens passion.

Så får det bli!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och gilla oss på Facebook om du vill bli inbjuden på trevligheter framöver!

Jag är så glad att det är fredag, jag liksom känner det i kroppen även om mitt liv inte gör någon större skillnad på vardagar och helger just nu.

På Odd Lovin’ har vi fyllt på med några nyheter…och fler kommer det att bli.
Vi har på lagret så att säga:)

Och igår när vi åt indiskt till lunch så hittade vi oss på Modesidan i Malmö City.

Det känns så häftigt för mig att det bara var ett år sedan jag stod i en tunnelbanevagn mellan Gamla stan och Södermalm och lekte med med de där orden…Loving Odd…Odd Loving….Odd Lovin’.  

Mitt skötebarn <3

Snubblade över en pärla härom dagen.

En Blanes klänning som jag nog vill datera till 60-talet.

 Märket blev relativ känt efter kriget och levererade afton och cocktailklänningar av hög kvalitet under hela 50 och 60-talet. Just denna är i sådant otroligt vackert skick att jag tänker att någon borde gifta sig i den eller bära den vid något alldeles speciellt tillfälle, eller bara älska den massor.

Kanske är det du?

Jag skulle tippa att den passar som en smäck på en 38-40, på mig som är 36-38 sitter den lite stort. Modellen är figurkramande och ärmarna i tunnaste chiffong, längden slutar under knät och den har en fin liten v-rigning i ryggen.
Jag tror inte att jag kommer att lägga upp den på Odd Lovin’ under den närmsta framtiden men det går förstås jätte bra att komma hit och prova den om man skulle vilja, eller maila så skickar jag exakta mått.

550 kr (och egentligen mer än så) är den värd.

En riktig skatt.

Och nu blev den SÅLD!

Jag förbereder inför vår största plåtning hitintills.

Och i julklapp önskar jag mig en assistent, som är pigg och galen och som gör tummen upp lite oftare än jag.
Oddy gör inte tummen upp, han tittar på mig och undrar om vi inte kan dra till skogen istället.

Om ni är nyfikna på hur det ser ut när vi jobbar under helgen så kan ni följa oss via Facebook, Twitter eller Instagram (där jag heter Odd Lovin’ Vintage).
Hoppas att vi ses!

Jag är så glad över ljuskronan, blir alldeles varm innanför bröstkorgen varje gång jag ser den.

För att den är så vacker.

Och ni ser att det som i Stockholm var vårt matbord är ett arbetsbord nu, precis i den storleken som jag alltid behövt.
Så här sitter jag nu, oftast till klockan blir för mycket.
Men det är samtidigt så olidligt roligt att det inte spelar någon roll.

Och snart så hamnar några av de vackraste plaggen jag vet på Odd Lovin’.

The showroom is taking shape more and more, and I’m so happy about my new workspace.  

Welcome to Odd Lovin’