Den sista dagen på vår bröllopsresa spenderade vi i East Village, vi åt den godast brunchen på de vackraste bordet jag sett.

Jag åt granola, färsk frukt och youghurt.

Baby åt french toast deluxe.

Kaffet tog vi med oss och knatade bort till en tatuerar längre ner på gatan där baby bokat en tid.

Jag drömde en del om den här soffan.

Och imponerades över hur mina nya Missoni Converse tycktes matcha till precis allt.

Baby fick en tatuering precis under bröstet.

Och när vi gick därifrån så frågade han mig, för det var väl den 10e vi gifte oss?
Jo, det måste det väl ha varit…för den 9e var en torsdag, sa jag.

Vi promenerade lite genom Soho och hittade en riktigt fint inredd vintage butik.

Jag köpte en riktigt fin liten jacka och lämnade kvar en magisk klänning för att den var lite för stor, både för mig och för att få plats i bagaget.

På kvällen åt vi på en italiensk restaurang som hette Aroma. Där fick man gå ut genom en bakdörr ,ner för en trappa och genom ett kök för att komma till den delen av restaurangen där vi hade bord.

Jag hade en draperad 70-tals klänning på mig.

Det var nog den finaste restaurang jag varit på och det blev ett perfekt avslut på bästa resan.

This is how we spent our last day in New York.

När vi var på Brooklyn Fleamarket blev vi tipsade av en säljare om Hester Street fair på Lower East Side. Vi bestämde oss för att kolla in den eftersom vi ändå var sugna på en till dag i East Village.

Men först åt vi frukost på cafét nere vid hörnet vid hotellet. De hade gröt med jordgubbar, russin, varm mjölk och kanel som jag var helt såld på.

Vi promenerade och tittade på sådant som man mest bara ser i New York.

Jag älskar hur det alltid råkar pågå en filminspelning mitt på gatan till exempel.

På loppmarknaden fanns det lite allt möjligt. Jag ställde in siktet på Stylist tent.

Botaniserade där bra länge bland massor med intressanta saker.

En utav stylisterna som sålde råkade ha mycket skor i min storlek.

Bland annat ett par Missoni Converse, ”det här händer inte” tänkte jag som precis två veckor innan googlat runt som tusan på jakt efter någon butik som kunde tänkas sälja dessa.

Klart de var i min storlek…klart de kostade 350kr. Mitt första par Converse skor.

Vi gick till New York Adorned i East Village och bokade en tatueringstid åt Baby.

Jag var salig över ett par nya skor eftersom det innebar att de inte skavde på några utav alla de sår som jag lyckats åstakomma under resan.

Att åka på en månadslång resa utan ett par bra sneakers är för övrigt det dummaste jag gjort sedan jag var 10år och satte hjälmen långt bak på huvudet när jag cyklade för att sneluggen inte skulle sabbas.

Just one of those lovely days in New York

Efter en lång natt i Meetpacking district, alldeles för lite sömn och alldeles för många cocktails släpade vi oss upp och ut, man har trotts allt inte möjligheten att gå på loppis i New York varje lördag så sovmorgon var klart inte ett alternativ. Lite komiskt är det att vi lyckades pricka in både Rose Bowl i Passadena och denna lördag i N.Y när vi var som allra mest slitna på hela resan.

Men om det är någonting som kan få mig att gå i gassande hetta en hel dag med bankande huvudvärk så är det just, loppmarknader. Och inget annat.

Vi började dagen på Hell`s Kitchen Fleamarket som ligger vid West 39th Street mellan 9th och 10th. Utbudet var bra och området var lagom stort för att kunna ta sig igenom på under två timmar. Vi köpte varsin väska och de asiatiska propaganda affischerna med oss hem. Jag hittade även den aquablå 60-tals klänningen i chiffong som jag bar på Sandra och Rickards bröllop i sommras.
Det var en skön blandning med lite bric-a-brac, vintage kläder och smycken.

Loppmarknaden har öppet varje lördag och söndag mellan 9-17, då den är utomhus så tror jag att ju bättre väder- desto större utbud.

Vi åkte vidare till Brooklyn och stannade för kolhydratladdning på första bästa pizzeria. Jag älskar förövrigt att man kan köpa pizza by slice i USA. Perfekt för dagar som denna.

Vi promenerade mot Brooklyn Fleamarket och jag stannade för att köpa lite hemmagjort lemonad av några trevliga tjejer på gatan.

Mina sönder dansade fötter mådde suveränt bra i mina nya Minnetonkas. Och den blommiga klänningen som jag högg på Rose Bowl mest för att jag behövde något som funkade i värmen blev en klar favorit och jag längtar så efter att få plocka fram den till sommaren igen. Jag älskar den typen av plagg som från början inte känns så speciella men sedan växer och blir fantastiska. Det känns alltid som att man blir vald av dessa plagg, snarare än att man väljer dem själv.

Baby hittade föresten ett par vintage aviators på Hell´s Kitchen, säljaren sa att de var från Vietnamkriget. Vem vet, fina var de i alla fall.

Brooklyn Fleamarket var också en hit! Jag hittade en vintage Pucci negligeé och Baby en skinnkavaj bland annat. Det finns flera loppisar i Brooklyn, vi besökte Fort Greene som ligger på 176 Lafayette Ave, de har öppet från april till november på lördagar mellan 10-17.

Av en trevlig säljare fick vi tips om en annan marknad att besöka under söndagen och begav oss tillbaka till hotellet loppismätta och belåtna.

Det blev en välbehövlig ”disco nap” innan vi bestämde oss för att ta en taxi tillbaka till Williamsburg för att äta middag.

Vi åt på en spansk restaurang som hette  Mercat Negre och som Baby hade läst om någonstans.

Stället i sig var jätte mysigt och vi slog oss ner på takterassen.

Efter en mycket lång dag var jag laddad för en av mina absoluta favoriträtter….

The Black Paella.

Utsikten, Brooklyn doften och sällskapet var perfekt. Tyvärr var maten och drinkarna inte så mycket att hurra för. Nu när jag googlade såg jag att de fått rätt taskig kritik och att de inte längre har öppet.

Lite synd på den trevliga terassen och fina inredningen dock.

Vi strosade runt lite i Williamsburg innan vi åkte tillbaka och totaldäckade till något gammalt avsnitt av CSI.
Stay tuned för nästa inlägg med fler N.Y tips!

In N.Y last summer we visited the Hell´s Kitchen and Brooklyn Fleamarket.

Efter en hel dag i Williamsburg åkte i tillbaka till hotellet och svidade om…

Vi mötte upp Jim från San Francisco som vi träffat två veckor tidigare i L.A (återigen vad är oddsen?). Som tur var hade Jim benkoll på N.Y och kände någon i varje bar, dörr och gathörn. Vi tog en taxi till Meatpacking district…

Och gjorde det som vi gör allra bäst.

Den sista dörren vi gick genom ledde till en hiss högt upp på ett tak. Och med New Yorks skyline som bakgrund dansade vi till Alicia Keyes Empire state of mind och jag tänkte att….just så borde livet vara lite oftare och mer.

These are photos from an awesome friday night in meatpacking district N.Y last summer.

På den tredje dagen i New york hände något ytterst märkligt. Jag stod och väntade på Baby utanför hotellet när han sprang upp på rummet för att hämta sitt leg, och då ser en kille komma ner  för rulltrappan som jag känner mycket väl igen. Han hette Jim och vi hade träffat honom två veckor tidigare i L.A, på kvällen samma dag som vi gift oss. Minns ni den kvällen?
Och nu bodde vi tydligen på samma hotell i New York två veckor senare, vad är oddsen?
Vi bestämde hur som att vi skulle mötas upp for drinks later on, och Baby och jag hoppade på en tunnelbana till Williamsburg.

Vi gick in på det första fina fik vi hittade för att äta frukost.

Jag åt granola med frukt och youghurt.

Williamsburg är ungefär som himlen kan jag tänka mig (om man tror på den). I alla fall för mig.

Jag önskar att vi bor där en dag, om så bara för ett litet tag.

Den här byggnaden var nog den vackraste.

Det kändes lite som att det låg en fotostudio i varje byggnad och ibland hade man turen att kunna kika lite på en plåtning på gatan.

I love Williamsburg N.Y

Den andra dagen i N.Y vaknade vi utvilade och peppade, jag valde dom skorna som skavde minst och sen kastade vi oss på en tunnelbana till East Village. Och vilket ställe det är…East Village. Det är nästan svårt att förklara atmosfären där, men jag hoppas att jag lyckats fånga lite av den känslan i mina bilder.

Vi slog oss ner på ett av alla spännande fik och tittade på alla spännande människor medan vi drack den bästa smoothin någonsin. Jag tror aldrig att jag sett så mycket personlig stil som jag såg i East Village, jag skulle kunna sitta där i timmar och dagar och bara titta på människorna.

Denna smakade cocos. Nuff said.

Jag var snabb med att hugga den här väskan i första bästa vintage butik. Det kan vara den finaste jag äger nu, som en stor hög med maniklar i vitt och guld.

Baby fortsatte att frossa i jackor.

Det är ingen större idé att börja namedroppa butiker i East Village då det finns så himla många och jag inte direkt upplevde att någon överträffade de andra. Efter L.A var jag lite mer picky än vad jag normalt sätt kanske hade varit, väskorna började dessutom bli väldigt tunga efter tre veckors resande. Nu letade jag efter sådant som jag visste att jag skulle ha väldigt svårt att hitta någon annanstans.

Jag kikade in på Physical Graffiti vintage på 96 St Marks place, butiken hade mycket fint. Och sen tycker förstås jag att det är lite coolt att den ligger i det huset som är på omslaget till Led Zepplins album Physical Graffiti från 75.

Att gå runt i East Village känns lite som att gå på regnbågen, och man undrar varför hela världen inte ser ut just precis så.

Vi promenerade vidare bort mot Soho och China town.

Kikade in i en butik som svämmade över av gammal fin industri.

Jag stod en stund utanför den här butiken och tänkte att om jag skulle ha en butik en dag, då skulle det vara svårt att nöja sig med en annan fasad än denna. Nu när man vet att den finns.

I China town ville vi fota kineser som tog rökpaus, de var inte så sugna på det dock.

Överlag så får man än känsla av att människorna i N.Y är ganska trötta på turister. De är förstås i regel trevligare än vad Svensson är, men jämfört med västkusten så är skillnaden slående. Men jag tror att det blir ett sätt lite grann att överleva i en storstad, man stänger av och värnar mer om sin integritet i vardagen. Antagligen för att man inbillar sig att man sparar på energi genom att göra det.

Ibland påminner jag mig själv om att se personen jag köper mitt morgonkaffe av i ögonen istället för att samtidigt svara på något mail. Det tar inte energi, tvärtom som ger det.

We spent our second day in N.Y in East Village and Soho.

Sista stopet på vår månad i USA var New York, vi flög in över staden sent en tisdag kväll och innnan vi ens hade landat frågade jag Baby ”När tror du att vi kan resa hit igen?”.

Den största skillnaden mellan N.Y och de andra städerna vi besökte är att N.Y är precis vad man har förväntat sig att det ska vara. Man har på något sätt redan varit där, genom filmer, tv-serier och fotografier. Det känns hemma.

Vi checkade in strax efter midnatt på Hudson hotel.
Det kändes inte som att komma hem dock.
” Ert rum är inte klart än”…möttes vi av.
”Ni har ju haft två månader på er, hur kan det inte vara klart” Tyckte vi.

Det följande dygnet blev ganska präglat av irritation då vi först fick ett annat rum, där vi märkte att någon annan redan bodde när vi klampade in mitt i natten. Följt av att vi sedan fick sova på extra sängar i ett konferensrum där en vaktmästare kom in och checkade läget vid 03 snåret.

Morgonen efter använde Baby hela sitt ordförråd av svärord på engelska nere vid receptionen.
Det slutade med en up grade till ett bättre rum högst upp med fin utsikt, fritt internet hela veckan och frukost.

Jag tyckte det var en vinstlott, Baby behövde en halv dag för att bli på bra humör igen.

När hans humör kom tillbaka började mitt att dala. Det är det där med aklimatiseringen som alltid tar ganska hårt på mig.
Man glömmer lätt att det finns flera olika typer av klimat i USA. Och att komma från torr öken värme på västkusten till tropisk, fuktig hetta på östkusten känns….som att gå rakt in i en vägg.

Så den första dagen i N.Y gnällde jag mest över värmen, skavsår och svällda fötter, Baby gnällde mest på Morgans hotel group.

Men framåt kvällen när solen gått ner och jag hittat bra skavsårsplåster så kom glädjen tillbaka.
Vi promenerade förbi  254 West 54th street där Studio 54 en gång låg.
Jag stod en stund utanför och kände att jag kom 30 år försent till kalaset.

Vi åt thaimat på en restaurang som skulle vara något alldeles extra men i verkligheten inte var mer speciell än thaiwok på Hornsgatan.

Men vi var i New York.
Och den känslan kunde inget skavsår i världen ta ifrån oss.

Our first 24h in New York wasn´t really what we had hoped for, but still it was amazing to finally be there.

Det finns ett problem med kvinnor som Annie Novak, och det är att hon är ett levande bevis på att man faktiskt kan få allt man vill. Jag skriver en uppsatts till skolan just nu som bygger på just detta, på min egen generations socialisering, på vad det är vi vill…och vad det är som får oss att vilja just det (som vi helst ska vilja).

För vi vill ogärna välja, vi vill helst ha just allt. Och sen ibland så tänker vi att man nog kanske måste välja ändå…vara nöjd med det man har och inte vilja ha mer. Att man kanske inte kan få allt ändå.

Och sen dyker hon upp på min skärm, Annie Novak.
Hon som rensar i sitt land med Manhattans skyline i bakgrunden.

Hon har det bästa av två världar om du frågar mig.
Och om hon inte behövt välja….då vill ju inte jag det heller.

(Bilderna kommer från The Selby och du kan se resten där)