Här kommer äntligen min Vintage och Second hand guide för Stockholm. Jag tipsar om de butiker jag främst tycker att man bör besöka, så tyvärr får inte varenda en plats just på denna lista.

Vi börjar på Södermalm!

Stockholm Stadsmission har nio butiker runt om i stan, min favorit ligger på Skånegatan 75 precis intill Nytorget. Butiken har alltid mycket vintage och fylls på löpande. Ett annat stort plus är att de har öppet till 18:30 på vardagar så på den tiden då jag jobbade till 17 hann jag alltid dit en sväng ändå:)

Det var i denna butik jag hittad min första Ossie Clark klänning och blev så lycklig att tårarna rann.

Lisa Larsson second hand ligger precis runt hörnet på Bondegatan 48, Lisa säljer främst vintage men även en hel del design och modeplagg. Här kan du hitta riktigt fina plagg från 40 och 50-talet, priserna varierar och Lisa har väldigt mycket kunskap som är intressant att ta del av så var inte rädd att fråga. Butiken är oftast ganska full så jag brukar därför försöka komma precis vid öppning då det är relativt lugnt, om man har tur.

Beyond Retro på Åsögatan 144 var mitt lilla mecca under en period då jag bodde bara två portar ifrån deras. Här har jag under åren hittat några av mina favorit plagg, som t ex den blå välskräddade klänningen ovan. Butiken har dessutom öppet alla dagar i veckan, hurra!

Emmaus vintage ligger på Peter Myndesbacke 8, precis vägg i vägg med deras stora second hand butik. Butiken har mycket fint och alltid bra priser, även ett bra utbud av herr vintage.
Här köpte jag min brudklänning för ynka 200kr. Kaftanen som jag bar över kommer från Stadsmissionen vid Nytorget och kostade 90kr. Jag tycker att jag var snyggast i hela Hollywood den kvällen faktiskt.

Modern Retro på Wollmar Yxkullsgata 10 har knökfullt med vintage på 200kvm, mycket av plaggen kommer från övriga Europa och jag får lite den där London eller Paris känslan varje gång jag går dit. Här finns även ett stort utbud av skinnjackor.

Humana Second hand på Timmermansgatan 23 är också lite av en favorit. Här går att göra riktigt fina fynd för en hundralapp eller två om man önskar. De har även så himla trevlig personal tycker jag.

Uppåt väggarna second hand på Rosenlundsgatan 1 blir bättre och bättre för varje besök tycker jag. De har massor med Retro prylar och vintage plagg som ser mer eller mindre orörda ut. Samt en hel disk full med vackra bijouterier! Här har jag bland annat köpt den makalösa Jean Varon klänningen och 40-tals stolen som jag idag har som nattduksbord.

Judits second hand på Hornsgatan 75 säljer mestadels second hand men även en del vintage. Butiken är väldigt fin och ständigt uppdaterad med nya saker. Perfekt butik för den som är på jakt efter design second hand. Jag har te x fått ett par himla fina Vivienne Westwood sandaler av Baby därifrån en jul då jag varit extra snäll.

Myrorna på Hornsgatan 96 ligger tvärs över gatan och är alltid värt ett besök.

Beyond Retro på Brännkyrkagatan 82 är min personliga favorit av deras butiker. Egentligen bara av den anledningen att jag hittat mest fint här.

Den här läckra 80-tals Escada klänningen bland annat…

Rost på Hornsgatan 112 drivs av ett mycket trevligt och passionerat par. Väl värt ett besök! Har man tur hittar man 70-tals jackor som är to die for där, det har i alla fall hänt mig.

Nu åker vi vidare till Kungsholmen…

59 vintage store på Hantverkargatan 59 är en gammal gedigen pärla med väl handplockad vintage. Perfekt för speciella tillfällen, bröllop och liknande.

Myrorna vid Fridhemsplan (Fleminggatan 89) har nästan alltid något fint och jag har sällan gått tomhänt därifrån. På vardagar har de även öppet till 19. Efter mycket letande hittade jag tillslut den perfekta slokhatten här.

Om man knallar över St Eriksbron över till Vasastan så hittar man nästa Myrorna på Tomtebogatan 5.

Zak Second hand ligger på Upplandsgatan 45 granne med Old touch där jag nyligen hittade de här fina rotting korgarna. På Zak hittar du fina broderade 70-tals tunikor och på Old touch cocktailklänningar, smycken och spets.

När det gäller utanför tullarna så är Myrorna väldigt bra både i Ropsten, Sundbyberg och Jakobsberg. Jag tycker ofta att man hittar en hel del fint om man tar sig tid att åka ut lite, antagligen för att inte alla gör det. Vår fina Chesterfield fåtölj kommer från Myrorna i Ropsten.

Vad gäller loppisar så har jag faktiskt inga super bra tips i Stockholm, jag gillar Sätra loppis och brukar passa på när de har Mega loppis i Solna hallen (Dior hlsbandet ovan har jag köpt just där). Men överlag så tycker jag att det är väldigt långt mellan guldkornen på loppisar i Stockholm. Butikerna har enligt mig ett mycket bättre utbud,och de flesta som bor i Stockholmsområdet lämnar nog sina grejjer där snarare än säljer på loppis.

Vill man loppisfynda så ska man nog ta sig ut i landet, vad jag hört så är Dalarna ett riktigt mecca. Själv ser jag nu fram emot att få utforska Skåne och södra Småland.

På Vintagekartan kan man söka och läsa recensioner över fler butiker! Gör det om ni är nyfikna.

Och om ni har någon butik eller loppis som ni vill slå ett slag för så gör det gärna i kommentarsfältet!

Here´s a list over my favorite vintage stores in Stockholm.

Efter seminariet igår satte jag mig på en buss från en förort till en annan. Med bilden vill jag bara visa er att jag gör ett tappert försök att börja med nagellack. Jag tycker det är så fint och blir alltid så imponerad av folk som har lackade naglar. Själv har jag inte riktigt vad som krävs för att orka ta bort, lacka underlack, två lager lack, överlack, torka…för att sedan se det trilla av efter 1,5 dag. Men nu har jag fått hjälp av min nagel guru Karma som tipsat om ett överlack som hitintills levererar. Ska visa er det sen förstås!

I Fittja bytte jag till tunnelbanan mot Sätra och slogs som vanligt av den där ”Toto, I don´t think we´re in Kansas any longer” känslan. Stockholm är en otroligt segregerad stad där integrationspolitiken har fungerat dåligt ungefär alltid. Men det är det väldigt många som missar eftersom de aldrig rör sig längre än till Aspudden.

I Sätra mötte jag upp min brors flickvän för att utforska Sätra Loppis som min bror har valt att kalla för Treasure Island.

Och den hade verkligen de perfekta loppis ingredienserna med små lådor att dra ut överallt och rota i, här är en med omaka äggkoppar t ex.

Jag såg en intressant håratiralj från 70-talet. Jag faller lätt just för vintage elektronik.

Denna var alldeles intakt och kostade ynka 30kr, men jag höll mig i skinnet och lät den va. Har ju slutat med hårfön.

Kolla bara så tilltalade den är!

Även kökselektronik blir jag väldigt nyfiken och imponerad av. Det tycks ha funnits en tid då det fanns en apparat för precis allt. Den här grillen t ex!  Love it! Rachlette grill från Tefal, jag borde ha köpt den, i original kartong och allt.

Choklad fontänen hade också en mycket kort storhetstid. Funkade nog i teorin men inte i praktiken.

En fin lite sliten blå byrå har vi tyvärr inte plats för. Men du kanske har?

Skinnpuff har vi också två redan. Typiskt! för denna var så fin.

Ostkupa (a love story).

Gott om glaskaraffer fanns det också. Jag tänkte genast på den här fina tjejen som sparar på sådana, hon borde verkligen åka dit.

Finaste glasknopparna kostade tio kronor styck och var bärnstensfärgade.

Till och med ett stiligt kobra par fanns det! .

På väggarna hängde det bilder av människor som inte längre finns. Jag undrar om Baby och jag kommer att hamna på en loppis vägg sådär någon gång, jag gör nog hellre det än att hamna i en låda på någon vind ändå.

Jag köpte en perfekt 70-tals klänning, tackade för mig och sa på återseénde till Sätra ”Treasure Island” Loppis. Ni hittar den i Sätra centrum en trappa ner.

Vi åkte till andra sidan stan för att kika lite på Myrorna i Ropsten också. Under påskhelgen är det många som rensar på vinden och i förrådet så det gäller att ta tillfälle i akt och kika runt nu.  I helgen är det Mega Loppis i Solna hallen bland annat!

Finast i Ropsten var den blekrosa hårtorken (vintage elektronik som sagt).

Och dessa två fotöljer. Jag hade gärna haft dem bägge tillsammans, hade inte ni?

Yesterday I went thrifting with my brothers girlfriend.

Jag är en mycket bekväm människa ska ni veta! Nästan hopplöst bekväm.

Just därför är jag så himla glad över de här jeansen från Top Shop som jag hittade för 80 spänn på Myrorna. De är mina mysjeans kan man säga. Nu när jag har dem behöver jag inte glida runt här hemma i min mans tre storlekar för stora mjukisbrallor som hänger i röven. För även om jag trivs i dem så inger det ändå den där känslan av att vara hemma med influensa lite grann. Men det finns inte en chans att jag skulle gå runt hemma i plagg som sitter åt eller är minsta lilla obekvämt någonstans.

Second hand jeans som någon annan redan nötit in lite och en lagom urtvättat vintage t-shirt…så jobbar jag.

Och sedan läser jag Elle från maj -95 för att hålla mig uppdaterad.

I only wear extremely comfy clothes when I´m at home.

Lotta skrev och frågade,

Vad roligt att få ta del av dina N.Y.C-loppistips! Jag har länge varit på väg till N.Y.C och hoppas att jag en dag tar mig dit. Det som alltid slår mig då jag läser om N.Y.C-loppisar på bloggar är att det sällan nämns priser. Jag har nämligen fått för mig att loppis-priserna är väldigt höga därborta! Jag kallar dessa för ”Lisa Larsson”-priser. (Måste poängtera att jag älskar Lisa Larssons butik på Söder men tycker ibland att priserna är lite väl saltade).Jag förstår naturligtvis att t ex ett Pucci-plagg betingar ett högt pris men jag har hört att även rätt slitna, anonyma plagg är saftigt prissatta. Vore därför himla spännande att höra vad du anser om loppispriserna? Och har du någon strategi hur du ska förhålla dig till pris och utbud när du kommer dit? Tänker du ut specifika plagg/märken du är på jakt efter eller köper du på känsla? Den där turkosa klänningen du köpte var för övrigt underbart fin!

Tack för en välskriven, angelägen och inspirerande blogg förresten!

Generellt så nämner jag nog sällan priser här på bloggen, kanske för att jag på många sätt tycker det är rätt ointressant. Jag är inte någon renodlad ”fyndare”, även om jag självklart ofta gör väldigt bra fynd. Att jag handlar mycket vintage, både lokalt och över nätet är ingenting jag mörkar med. Och priserna varierar stort, vill jag ha ett plagg av någon anledning så är jag villig att betala.
Efter ganska många år i den här ”branchen” så tycker jag att jag har bra koll på vad man kan anse att ett plagg har för värde, även om det värdet på många sätt är ganska subjektivt.

Jag letar alltid efter vissa specifika märken, men även efter specifika plagg från olika eror. I perioder kan jag bli besatt av ett speciellt material, en modell eller ett mönster och då tittar jag särskilt efter det.
Just nu är jag exempelvis lite extra förälskad i virkade plagg och plagg med broderier. Och rutiga skjortor! Bara sådär blev jag helt såld på att använda skjorta. Och kanske är det just det som gör att jag tycker så mycket om kläder och vintage, det är som att jag hela tiden upptäcker någonting nytt.

När jag reser så letar jag efter sådant som jag vet att jag kommer att ha svårt att hitta i Sverige, och under tiden så stöter jag självklart på en hel del annat.
Personligen upplevde jag ingen större skillnad på priserna i USA och i Sverige. Jag betalade ca 400kr för den aqua blå chiffiong klänningen om jag minns rätt, och då prutade jag nog lite också. Kanske ett relativt högt pris för att vara på en loppis, men jag tycker absolut att klänningen är värd det och lite till.

Jag tycker att det är viktigt att skilja på vintage, retro och second hand. Många anser reflexmässigt att plagg ska kosta mindre för att de tidigare varit använt av någon annan. Jag tillhör inte dem, jag tittar på kvalitet och letar efter det som är unikt.
För mig är det jätte främmande att t ex lägga 3000 kr på en klänning från Acne, eller ens 500kr på en klänning från H&M.
Men jag kan lägga 1500kr på ett plagg som är rätt slitet, kanske till och med håligt och med någon fläck.
Det där är ju en värderingsfråga. Jag samlar på vintage, så alla plagg jag köper är inte direkt för att jag tänker använda dem.

Dock kan jag bli rätt sur när jag hör folk muttra inne på Myrorna över att det är ”höga priser”. Vill man inte lägga 200kr på ett plagg är det nog läge att fråga sig själv om man vill ha det överhuvudtaget känner jag.

Däremot är det trist att priserna på second hand går upp i takt med att efterfrågan på vintage ökar. Detta pågrund av att det faktiskt finns många människor i samhället som har ett behov av att handla kläder i andrahand  för att pengarna inte räcker till mer.
Om jag vore chef på Myrorna eller Stadsmissionen så skulle jag öppna två rena vintage butiker med vintage priser, och sedan sälja second hand i de andra butikerna till lägre pris.
Vintage priserna på Myrorna och Stadsmissionen är fortfarande väldigt låga, även om de ökat något.
Tycker man något annat så anser jag att det handlar om okunskap.  Sedan händer det självklart att även jag hajjar till över en prismärkning ibland, men det händer väl överallt. Jag svimmar ju nästan när jag går med Baby och tittar på kläder till honom i en del butiker.

Varför skulle inte en välsydd unik klänning från 60-talet få kosta 500kr när en massproducerad H&M klänning sydd i Bangladesh får göra det?  För mig känns det senare mycket mindre rimligt. Speciellt med tanke på hur vinsten fördelas.

I butiker som exempelvis Lisa Larsson  och Judits second hand säljs kläder på kommission, vilket betyder att både den som säljer plagget till butiken och själva butiken ska göra vinst. Vilket säger sig självt skapa lite högre priser än butiker dit kläderna skänks. Det man betalar för här är urvalet och tiden man kanske tjänar på att slippa ränna runt i massor med butiker själv för att hitta guldkorn. Men självklart kommer man även i butiker som dessa reagera på en del prismärkningar, och butikerna tar det pris som de vet att de kan ta beroende på hur marknadens efterfrågan ser ut. Dock anser jag att du fortfarande får mycket mer för pengarna hos Lisa Larsson än någon annan större butikskedja.
Sen tycker jag inte att det är fel att fråga! Just Lisa är väldigt duktig på vintage och har nog inga som helst problem med att motivera varför ett plagg har fått just det pris det fått.
Detta är ju ett sätt att lära sig och kanske upptäcka detaljer som man inte tidigare sätt eller känt till.

Men att avgöra värdet på vintage är inte helt lätt och åsikterna går väldigt mycket isär.
Många menar att begreppet blivit infekterat och används alldeles för frikostigt, vilket jag till viss del håller med om. Men jag tror också att detta har mycket att göra med vilken ålder man själv är i. Väldigt många vintage orakel hävdar exempelvis att inga plagg tillverkade senare än 1970 bör få kallas vintage utan snarare retro.
Jag tycker kanske att det är mindre viktigt. Men jag tycker inte att man ska säga att ett plagg automatiskt är vintage bara för att det är gammalt, och det är det nog få som sysslar med vintage som tycker.
Vintage är för mig en benämning på något som har ett visst värde,  sen tycker jag att anledningarna till detta värde kan variera. Det kan röra sig om en viss design, en speciell designer men likasåväl ett mönster eller en stil som verkligen talar för den era som plagget representerar.

Att ha ett genuint intresse för vintage är inte detsamma som att tycka om att fynda. Intresset för kläderna kommer först, själva fyndandet är bara grädden på moset och en extra drivkraft.

Jag tycker att det viktigaste är att man går till sig själv och ifrågasätter sitt sätt att konsumera ibland. Personligen så skulle jag fortsätta att bära vintage även om priserna femdubblades, dock skulle jag inte ha råd att handla lika mycket. Just för att jag älskar den typen av plagg, precis som någon annan kanske sparar i månader för att ha råd med en designer väska.
Det viktiga är att man lägger någon sorts värde i det man väljer (vad de än må vara), för då kommer man att älska plagget och använda det under många år istället för att det blir slit och släng vara.

Nu ramlade jag in på många sidospår från den egentliga frågan:)

Det jag skulle säga är att priserna i USA och Sverige är ganska lika men varierar lite beroende på vad man söker. Dock är utbudet i USA rikare.  Så självklart ska du åka till USA och gå på Loppis Lotta!

Some thoughts about vintage, retro and second hand.

Under helgen som var skulle jag egentligen åkt till Göteborg, men då min goa vän där blev sjuk så fick vi ställa in i sista stund, vilket gjorde att det pang boom fanns en alldeles tom helg att fylla med precis vad som helst.

Så jag började med rostmacka med avocado, balsamvinäger och sesamfrön.

Sen åkte Baby och jag in till Söder och lät oss inspireras på bland annat Brandstationen.

Där upptäckte vi att vår gula servis tydligen även finns i blått.

Precis runt hörnet från Brandstationen ligger Uppåt väggarna second hand, på deras dörr hängde det snygga patchwork väskor dagen till ära.

Jag fann lyckan på en galge och brände de sista slantarna på studielånet utan att blinka.

Det är väldigt fint att vara gift med någon som har förståelse för sånt.

Dock fick den fina gröna kaftanen med guldbrodyr hänga kvar.

Vet ni att i dagsläget så måste jag säga att Uppåt väggarna second hand har det bästa utbudet i stan, jag hittade ungefär 20 olika saker som jag trodde att jag inte skulle kunna leva utan.

Vi gick förbi Stadsmissionen på Hornsgatan för att titta på en Kockums gryta. ”Jag vill börja spara” sa jag jag, ”spara kanske är att ta i” tyckte Baby.

Jag är en riktig sparare ska ni veta, det är min mammas fel för hon uppmuntrade mig alltid till att spara på saker när jag var barn. Själv sparar hon på ”strand fynd”, typ kvistar, stenar och torkade alger.

Till lunch åt vi våfflor, jag hittade en glass från Sia med valnötter och lönnsirap i (och nu blir ingenting någonsin sig riktigt likt igen).

Vi fortsatte att unna oss fin vin till kvällen.

Och baby lagade Biff Bourguignon.

Nästa morgon tänkte jag gå upp tre gånger men somnade om.

På Stadsmissionen i Liljeholmen hittade jag en matta dagen innan. Det är den vackraste matta jag någonsin sett och nu ligger den under köksbordet och det är svårt att förstå att den inte alltid legat där.

Efter frukosten åkte vi och hälsade på hos Dusty Deco på Gärdet. Där fick vi veta att de öppnat ytterligare en butik i ny lokal bara ett stenkast i närheten av Birger Jarlsgatan i stan. Precis nära Vassa Eggen ska den ligga, jag får helt enkelt spana in snarast.

På Dusty Deco fanns en to die for Chesterfield soffa.

Och mängder av annat fint såklart.

Har ni inte varit där en? Ni får tjuvkika på fler bilder från sist vi var där i så fall!

Vi åkte vidare till Myrorna i Ropsten.

Där blev jag så jädra glad över att utbudet var så där bra som det brukade vara förr igen. Vet inte om ni minns men de senaste gångerna jag varit där har jag blivit lite besviken.

Nu var där överfyllt av vacker vintage igen.

Efter helgen är jag laddad med så mycket sömn, kärlek, mat och vintage att jag skulle kunna bränna av Vasaloppet utan problem.

It`s been an amazing weekend full of my favourite things.

Idag skulle ni varit med! Jag har varit på ett första besök på Myrornas relativt nyöppnade butik i Jakobsberg.

Det är deras näst största butik i Stockholm och där finns både möbler, husgeråd och kläder.

Och betyget från mig, det blir högt. Jag var där i två timmar och provade ett tiotal plagg.

Den här röda provade jag inte, men den var hemskt söt.

Jag är inget större fan av gobeläng, men denna väska fick mig att stanna upp.

Det fanns mycket vintage. Och vilken känsla det är att gå i en butik där man inte redan har sett/provat hälften av plaggen, helt underbart.

Jag tittade förstås mest på långa 70-talare som glittrade.

Och vackra flätade väskor till sommaren.

Ett och annat designplagg dök också upp.

Klänningar från märket Marinette är alltid fantastiska. Just denna doftade Pucci långa vägar.

Jag ville så gärna hitta en väst åt Baby till våren.

Denna var finast. Men lite för dyr för att chansa med storleken.

Jag hoppas att Myrorna i Jakobsberg fortsätter att förvåna mig som idag även framöver.
Ni hittar dem inne i Jakobsbergs centrum.

Today I made a visit at a new second hand/vintage store

Igår var som sagt en strålande dag, jag började den på Blueberry. Mina favoriter där är de här bollarna som är gjorda på frukt och nötter och som kan stilla allt blodsockerfall i världen.

Men jag köpte det nästa bästa som är deras smoothies och tog den med mig till ett kärt återseende hos frisören. Jag klipper och färgar mig hos Diana De Silva som har salongen People på Brunnsgatan här i Stockholm.  Hon är kanon, och jag är så lycklig över att äntligen ha hittat en frisör som jag kan vara ärlig mot, och som står ut med att jag ångrar mig ibland.

Senare samma dag på Myrorna på Adolf Fredriks kyrkogata försökte jag hitta på en ursäkt till att köpa en snorgrön kappa, men då jag inte kom på någon så kan jag informera om att den hänger kvar där för ynka 250kr.  Så jädra ball.

På Beyond Retro blev jag eld och lågor över en lång virkad klänning. Jag söker efter såna här wish I was Jane Birkin plagg jämt, speciellt de virkade klänningarna. Tyvärr satt denna inte någe snyggt alls.

Den här tunikan gillade jag också, tyget kändes som något som textil designern Celia Britwell skulle kunna knåpat ihop och då bankar mitt hjärta alltid till i bröstet väldigt hårt.

Någon hade även tömt sitt förråd på Alfred Shaheen, jag hittade bägge dessa klänningar och hade gärna tagit med dem hem om jag kunnat. Ni vet det var Shaheen som uppfann Hawaiiskjortan? Han är även känd för sina makalöst vackra tryck på silke och chiffong. Plaggen känns alltid väldigt mycket Honolulu, det var där han levde fram tills han gick bort för tre år sedan.
Dessa är inte super svåra att få tag i idag, men de har ändå ett fint samlarvärde tycker jag just för att de är så typiska för honom.

Jag skulle exempelvis hemskt gärna vilja ha denna Shaheen klänning som finns på Etsy.

Yesterday I went to get my hair done and then did some vintage hunting as usual.

Såhär såg jag ut i fredags när jag gav mig av på ett viktigt möte med en viktig tjej. Vi drack vin och kom precis så bra överens som jag hoppats. Det händer så mycket roligt nu att jag knappt hinner med, men än så länge är det hemlisar.

Klänningen är lite av en favorit, jag vill minnas att jag hittade den på Myrorna i Ropsten. Den sitter som ett skinn överallt förutom på underarmarna som är lätt puffade.

De guldpläterade örhängena kommer från Stadsmissionen.

Och cocktailringen från Etsy

Slokhatten har jag hittat i mammas garderob.

Jag älskar den här färgskalan. Hade det inte varit för slasket ute så hade jag absolut haft dessa stövlar till, förstå hur perfekt de hade varit!

This is what I wore on friday night.