Jag lyssnar inte så mycket på rap i dessa dagar, jag gjorde det när jag var yngre. Jag levde för det då, jag rappade till och med själv (det är ett av essen jag förvarar långt upp i ärmen).  Oftast gjorde jag detta tillsammans med min bästa kompis, Galax-C och Eleidee hette vi då. Hur vasst som helst var det! På avslutningen sista året på gymnasiet uppträde vi med Queen Latifahs old school dänga Wrath of my madness.  Vi fick MVG i scenisk gestaltning.

Nu för tiden då det börjar rycka i rap nerven lyssnar jag gärna på Mala Rodrigues.

Bäst tycker jag att hon är tillsammans med fantastiska sångerskan Julieta Venegas.

Och sen om man vill så kan man lägga till Nelly Furtado så får man en riktigt fin trio

Vilka donnor! Lyssna på Bajo Otra Luz och känn fredags peppen!

Bigups/ Galax-C

It´s friday and I`m in the mood for Mala Rodrigues, Julieta Venegas and Nelly Furtado.

- Make it a doubble, säger jag till killen som gör min americano.
Tiderna har förändrats nu, jag dricker mitt kaffe svart igen.

Grannarna har hängt upp sina ljusslingor och vi har ingen gran, i år igen.
Men nästa år (säger vi, i år igen).

Det är söndag och jag vill lyssna på Rachael Yamagata helst hela dagen.
Men istället går jag till jobbet och tänker att vintern är lång så det blir tid för sådana söndagar med.

Jag tänker inte som på sommaren, att det är bäst att passa på.
Det är andra tider nu, tider då jag behöver Rachael Yamamata och en dubbel americano

Det har gått tio år sedan en vinter då jag bodde i Uppsala.

Jag spelade in den här sången på ett band, fjorton gånger om.

Promenerade genom staden som aldrig blev mitt hem och tittade in genom andras fönster. Lekte med tanken att jag skulle knacka på, bli insläppt och kunna krypa upp i en fotölj.

Men istället gick jag där, ensam på utsidan av miljoner adventsljusstakar.
Lyssnade på en sång fjorton gånger om och saknade, nästan allt.

(Du som inte har spotify kan lyssna här istället).

Förra lördagen gick jag på min allra första blind date enligt konstens alla regler. Jag kan verkligen rekommendera det, vet inte varför jag inte tänkt på det tidigare. Det finns ju jätte många spännande, intressanta och helt fantastiska kvinnor i världen. Varför datear vi inte varandra oftare?

I lördags såg jag och min date Hindi Zahra på Nalen. Det var en helt magisk konsert, jag har ju lovordat Hindi som artist tidigare och är verkligen beredd att fortsätta göra det. Jag funderar mycket över det här med att ha eller att vara nu, eftersom jag läser om det i skolan (jag lovar att skriva mer om det och utveckla lite).
Det kändes i alla fall som att jag kunde se så tydligt hur Hindi Zahra var i musiken, utan ha den.

Anyways, lyssna på hennes album om och om igen om ni inte redan gjort det!
Och läs lite om henne också, hon är en spännande marockanska , precis som en av mina bästa vänner.

Det här är Karma (my hot date), hon har sin sköldpaddas namn (Åke) tatuerat på bröstet och de vackraste ögonbryn jag någonsin sett. Jag tror att Karma och jag kan lära oss saker av varandra som är värdefulla. En känsla i magen säger mig det.

Vad Karma tyckte om vår första date kan ni läsa här.
Och när ni ändå håller på så tycker jag att ni ska läsa resten av bloggen också, den är rapp, ärlig och får mig ofta att skratta.

Det är November igen.

Jag föredrar mitt kaffe svart igen.
Jag blir sån där igen.

Jag har gjort en November playlist .
Förra årets November lista är också fin.

Varsågod.

I`ve made a playlist with songs about November, just like last year.

På Lördag spelar Hindi Zahra på Nalen.

Oj vad peppad jag är! Ni borde också gå så klart!

The fabulous Hind Zahra is playing at Nalen here in Stockholm on saturday. I`m definitely gonna be there.

”Her green plastic watering can
For her fake Chinese rubber plant
In the fake plastic earth
That she bought from a rubber man
In a town full of rubber plans
To get rid of itself
It wears her out, it wears her out
It wears her out, it wears her out

She lives with a broken man
A cracked polystyrene man
Who just crumbles and burns
He used to do surgery
For girls in the eighties
But gravity always wins
And it wears him out, it wears him out
It wears him out, it wears…

She looks like the real thing
She tastes like the real thing
My fake plastic love
But I can’t help the feeling
I could blow through the ceiling
If I just turn and run
And it wears me out, it wears me out
It wears me out, it wears me out

If I could be who you wanted
If I could be who you wanted
All the time, all the time”

Radiohead, Fake plastic trees

Photo

Trop Sensible