Jag har en vän som bor i ett gult hus med vita knutar…

…hon tycker om Elvis och snäckor ifrån stränder.

I lördags var vi där och skrattade ungefär som vi brukar.

Jag tänker på vänner, hur de ofta är starka nog att öppna de dörrar vi själva inte förmår.

Jag tänker på vänner, hur de nästan alltid ser den dörr vi själva missat.

Jag tänker på vänner, hur de oftast är de enda som kan hjälpa oss att stänga en dörr bakom oss och gå vidare.

Jag tänker på de vänner man kan ringa till klockan fyra en morgon och berätta hur det egentligen är för.

Jag räknar dem på bara några utav mina fingrar.

De vänner jag tänker på, varje dag.