Igår besökte vi ett mycket märkligt ställe, Sopstationen här i Malmö. Det är då en butik som ligger i kanon fina och stora lokaler på slakthusområdet. Den märkliga biten är att ungefär allt som man vill köpa där inte är till salu, och när man frågar varför så är de ingen som vet.

Den här bensinpumpen till exempel, den vill man ju ha.

Den här fina ställningen var i och för sig till salu, men jag kunde inte riktigt komma på vad jag skulle ha den till. Måste stått på ett bageri med plåtar tidigare.

Vackra pianon fick man också köpa.

Och den här fåtöljen som jag var väldigt sugen på….

Priserna på det som var till salu var låga, ett gediget träbord som detta kostade 200kr.

Likaså den här söta byrån som var lite för välmålad för min smak.

En perfekt skärmvägg till Odd Lovin`tänkte jag, ”ej till salu”.

Tror faktiskt inte att de här käcka Dallas prylarna gick att köpa heller.

De här fina fiskarna tycker jag hör hemma på någon fiskrestaurang, eller vad tycker ni? Nu hänger de på Sopstationen och är inte till salu istället.

Men droppen för mig var ändå dessa….och som ni ser fanns det till och med två av varje.

Denna hade jag gladeligen betalt en bra peng för, men nej. Jag fick gå därifrån med lite hängande läpp, Baby också…men han var mest sur över att inte hela lokalen var en nattklubb istället.

Yesterday we visited Sopstationen here in Malmö.

Ibland frågar folk (inte ni förstås, men andra folk) hur jag orkar gå så mycket i butiker, gräva runt på loppisar och spendera timmar framför olika nätbutiker och auktionssiter.
På bilden ovan ser ni en av många anledningar, ett halsband från 60-talet signerat Christian Dior.
Det är precis sådär tungt och magiskt att bara hålla i som det ser ut på bilden.

Jag köpte det av en kvinna som haft det sedan 60-talet, 150 kr sa hon. Då säger vi 120 sa Baby ,och jag ville sjunka genom golvet.

Han gör alltid så. Det är sport.

Halsbandet är kanske det finaste i bijouterieväg som jag äger.

Bought this lovely 60s Dior necklace at a fleamarket a few months back.  I love it so much.

När vi var på Brooklyn Fleamarket blev vi tipsade av en säljare om Hester Street fair på Lower East Side. Vi bestämde oss för att kolla in den eftersom vi ändå var sugna på en till dag i East Village.

Men först åt vi frukost på cafét nere vid hörnet vid hotellet. De hade gröt med jordgubbar, russin, varm mjölk och kanel som jag var helt såld på.

Vi promenerade och tittade på sådant som man mest bara ser i New York.

Jag älskar hur det alltid råkar pågå en filminspelning mitt på gatan till exempel.

På loppmarknaden fanns det lite allt möjligt. Jag ställde in siktet på Stylist tent.

Botaniserade där bra länge bland massor med intressanta saker.

En utav stylisterna som sålde råkade ha mycket skor i min storlek.

Bland annat ett par Missoni Converse, ”det här händer inte” tänkte jag som precis två veckor innan googlat runt som tusan på jakt efter någon butik som kunde tänkas sälja dessa.

Klart de var i min storlek…klart de kostade 350kr. Mitt första par Converse skor.

Vi gick till New York Adorned i East Village och bokade en tatueringstid åt Baby.

Jag var salig över ett par nya skor eftersom det innebar att de inte skavde på några utav alla de sår som jag lyckats åstakomma under resan.

Att åka på en månadslång resa utan ett par bra sneakers är för övrigt det dummaste jag gjort sedan jag var 10år och satte hjälmen långt bak på huvudet när jag cyklade för att sneluggen inte skulle sabbas.

Just one of those lovely days in New York

Efter seminariet igår satte jag mig på en buss från en förort till en annan. Med bilden vill jag bara visa er att jag gör ett tappert försök att börja med nagellack. Jag tycker det är så fint och blir alltid så imponerad av folk som har lackade naglar. Själv har jag inte riktigt vad som krävs för att orka ta bort, lacka underlack, två lager lack, överlack, torka…för att sedan se det trilla av efter 1,5 dag. Men nu har jag fått hjälp av min nagel guru Karma som tipsat om ett överlack som hitintills levererar. Ska visa er det sen förstås!

I Fittja bytte jag till tunnelbanan mot Sätra och slogs som vanligt av den där ”Toto, I don´t think we´re in Kansas any longer” känslan. Stockholm är en otroligt segregerad stad där integrationspolitiken har fungerat dåligt ungefär alltid. Men det är det väldigt många som missar eftersom de aldrig rör sig längre än till Aspudden.

I Sätra mötte jag upp min brors flickvän för att utforska Sätra Loppis som min bror har valt att kalla för Treasure Island.

Och den hade verkligen de perfekta loppis ingredienserna med små lådor att dra ut överallt och rota i, här är en med omaka äggkoppar t ex.

Jag såg en intressant håratiralj från 70-talet. Jag faller lätt just för vintage elektronik.

Denna var alldeles intakt och kostade ynka 30kr, men jag höll mig i skinnet och lät den va. Har ju slutat med hårfön.

Kolla bara så tilltalade den är!

Även kökselektronik blir jag väldigt nyfiken och imponerad av. Det tycks ha funnits en tid då det fanns en apparat för precis allt. Den här grillen t ex!  Love it! Rachlette grill från Tefal, jag borde ha köpt den, i original kartong och allt.

Choklad fontänen hade också en mycket kort storhetstid. Funkade nog i teorin men inte i praktiken.

En fin lite sliten blå byrå har vi tyvärr inte plats för. Men du kanske har?

Skinnpuff har vi också två redan. Typiskt! för denna var så fin.

Ostkupa (a love story).

Gott om glaskaraffer fanns det också. Jag tänkte genast på den här fina tjejen som sparar på sådana, hon borde verkligen åka dit.

Finaste glasknopparna kostade tio kronor styck och var bärnstensfärgade.

Till och med ett stiligt kobra par fanns det! .

På väggarna hängde det bilder av människor som inte längre finns. Jag undrar om Baby och jag kommer att hamna på en loppis vägg sådär någon gång, jag gör nog hellre det än att hamna i en låda på någon vind ändå.

Jag köpte en perfekt 70-tals klänning, tackade för mig och sa på återseénde till Sätra ”Treasure Island” Loppis. Ni hittar den i Sätra centrum en trappa ner.

Vi åkte till andra sidan stan för att kika lite på Myrorna i Ropsten också. Under påskhelgen är det många som rensar på vinden och i förrådet så det gäller att ta tillfälle i akt och kika runt nu.  I helgen är det Mega Loppis i Solna hallen bland annat!

Finast i Ropsten var den blekrosa hårtorken (vintage elektronik som sagt).

Och dessa två fotöljer. Jag hade gärna haft dem bägge tillsammans, hade inte ni?

Yesterday I went thrifting with my brothers girlfriend.

Efter en lång natt i Meetpacking district, alldeles för lite sömn och alldeles för många cocktails släpade vi oss upp och ut, man har trotts allt inte möjligheten att gå på loppis i New York varje lördag så sovmorgon var klart inte ett alternativ. Lite komiskt är det att vi lyckades pricka in både Rose Bowl i Passadena och denna lördag i N.Y när vi var som allra mest slitna på hela resan.

Men om det är någonting som kan få mig att gå i gassande hetta en hel dag med bankande huvudvärk så är det just, loppmarknader. Och inget annat.

Vi började dagen på Hell`s Kitchen Fleamarket som ligger vid West 39th Street mellan 9th och 10th. Utbudet var bra och området var lagom stort för att kunna ta sig igenom på under två timmar. Vi köpte varsin väska och de asiatiska propaganda affischerna med oss hem. Jag hittade även den aquablå 60-tals klänningen i chiffong som jag bar på Sandra och Rickards bröllop i sommras.
Det var en skön blandning med lite bric-a-brac, vintage kläder och smycken.

Loppmarknaden har öppet varje lördag och söndag mellan 9-17, då den är utomhus så tror jag att ju bättre väder- desto större utbud.

Vi åkte vidare till Brooklyn och stannade för kolhydratladdning på första bästa pizzeria. Jag älskar förövrigt att man kan köpa pizza by slice i USA. Perfekt för dagar som denna.

Vi promenerade mot Brooklyn Fleamarket och jag stannade för att köpa lite hemmagjort lemonad av några trevliga tjejer på gatan.

Mina sönder dansade fötter mådde suveränt bra i mina nya Minnetonkas. Och den blommiga klänningen som jag högg på Rose Bowl mest för att jag behövde något som funkade i värmen blev en klar favorit och jag längtar så efter att få plocka fram den till sommaren igen. Jag älskar den typen av plagg som från början inte känns så speciella men sedan växer och blir fantastiska. Det känns alltid som att man blir vald av dessa plagg, snarare än att man väljer dem själv.

Baby hittade föresten ett par vintage aviators på Hell´s Kitchen, säljaren sa att de var från Vietnamkriget. Vem vet, fina var de i alla fall.

Brooklyn Fleamarket var också en hit! Jag hittade en vintage Pucci negligeé och Baby en skinnkavaj bland annat. Det finns flera loppisar i Brooklyn, vi besökte Fort Greene som ligger på 176 Lafayette Ave, de har öppet från april till november på lördagar mellan 10-17.

Av en trevlig säljare fick vi tips om en annan marknad att besöka under söndagen och begav oss tillbaka till hotellet loppismätta och belåtna.

Det blev en välbehövlig ”disco nap” innan vi bestämde oss för att ta en taxi tillbaka till Williamsburg för att äta middag.

Vi åt på en spansk restaurang som hette  Mercat Negre och som Baby hade läst om någonstans.

Stället i sig var jätte mysigt och vi slog oss ner på takterassen.

Efter en mycket lång dag var jag laddad för en av mina absoluta favoriträtter….

The Black Paella.

Utsikten, Brooklyn doften och sällskapet var perfekt. Tyvärr var maten och drinkarna inte så mycket att hurra för. Nu när jag googlade såg jag att de fått rätt taskig kritik och att de inte längre har öppet.

Lite synd på den trevliga terassen och fina inredningen dock.

Vi strosade runt lite i Williamsburg innan vi åkte tillbaka och totaldäckade till något gammalt avsnitt av CSI.
Stay tuned för nästa inlägg med fler N.Y tips!

In N.Y last summer we visited the Hell´s Kitchen and Brooklyn Fleamarket.

På loppis i Sundbygerg hittade vi en fin kaffetermos signerad Sigvard Bernadotte.

Det är viktigt att ha en bra termos så man slipper hälla ut massa kallt kaffe i vasken varje dag.

Ni vet väl att Sigvard Bernadotte fråntogs sin prinstitel när han 1934 valde att gifta sig med en kvinna som inte var av kungligt släkte. Jag diggar att Sigvard valde kärleken framför titeln och hedrar honom med att kalla vår termos för ”Prinsen” i alla fall.

We found this awsome coffee can in a thrift store the other week, designed by Sigvard Bernadotte.

Men visst ja! Jag har ju inte visat er julklapparna än. Här kommer de! Pappa fick ett par rejäla boots från Beyond Retro.

De yngre bröderna fick den här fräna kalendern, nu mer hänger den bakom kassan på Unionville. Vi köpte den på loppis i Solnahallen.

Hampus fick en mugg med ett H också, bra att ha på jobbet och dricka kaffe ur tänkte jag när jag såg den på Myrorna i Västerås.

Storebror fick den här boken med galanta damer som inspiration till kommande tavlor. Men även en rysk fickplunta från Myrorna och ett armband med dödskallar av äkta ben från Hell’s kitchen marknaden i N.Y.

Mamma fick en skinnjacka med riktigt snygga detaljer ursprungligen från Hollies, vi hittade den på Myrorna vid Odenplan.

Lillebrors flickvän fick en väska från 70-talet som jag gärna hade behållit för mig själv. Även den från Myrorna vid Odenplan. Storebrors fru fick en lång tunika i spets som tyvärr inte fastnade på någon bild, men som jag tänkte skulle passa perfekt till smekmånaden i Thailand som de for iväg på idag.

Mormor och farmor fick printar från bröllopet.

This christmas we only bought vintage and second hand gifts.

Jag hittade en fin kepa på loppis, det stora guldemblemet där det stod ”Swebuss” plockade jag dock bort. Lillebror högg den direkt, och klär dessutom i den bättre.

Men eftersom jag tror på Kapten Haddock tema till våren så letade jag upp en annan åt mig på Etsy, den är lite udda, brun och i manchester.

Vill man ha en sådan kepa så är sökordet ”Greek fishermans hat” på Ebay eller Etsy.

När jag beställde denna så satt jag som vanligt med min converter och försökte lista ut om den var tillräckligt många inch i omkrets. ” Eller så vänder du bara på måttbandet” sa min andra bror.

Aldrig har jag funderat över baksidan på måttbandet…aldrig. Varför inte. Suck!
Jag blev väldigt lycklig…lite mer lycklig än vad som är ok att bli över ett måttband faktiskt.

I found this old bus driver cap at a flea market a while ago. It fits my brother better then me though.