Los Angeles luften genom en öppen vindruta.

Jag söker hans hand.
I doften av smog och smaken av billig champange.

Det är vi.

Mannen med de många svårtolkade blickarna och flickan,
hon som alltid bär på alldeles för mycket saker.

Och allt är vackert, det som handlar om oss.

Jag tänker att, det är just det här.
Just då, just där.

Att åka från sitt bröllop i en gammal beige volvo genom ett juni disigt L.A.
Det är handlingen och meningen.

Det är vi.
Och inget annat hade någonsin kunnat vara eller bli.

Jag är varken rädd för att hålla eller släppa.

Han och jag.
Vi älskar varann, till doften av avgas och smaken av billig champange.

My favorite memory is our wedding day.

Så kom tillslut den där sista dagen i L.A, den som i alla fall jag hade skjutit framför mig och inte låtsats om.

Vi kikade in en snabbis på Wasteland på Melrose avenue. Detta är deras flaggskeppsbutik, men det finns även en i Santa Monica, en i San Fransisco och en i Burbank. Vi hann besöka alla utom den i Burbank men måste säga att just L.A butiken hade ett väldigt mycket bättre utbud än de andra.

Det man säljer här är designplagg på komission, allt från streetwear till high fashion. Men även en hel del fin vintage.

Jag hängde vid skohyllan länge och väl.

Fina Missoni klackar fick stå bakom lås och bom.

Jag köpte min John Galliano klänning härifrån, och även de orangea mockastövlarna (såhär i efterhand så tänker jag ibland på en lång svart och vit DVF klänning i chiffong som jag aldrig köpte).  Priserna på Wasteland är någonstans kring 75% billigare än originalpriserna skulle jag tippa på, och det är verkligen få av plaggen som ser använda ut överhuvudtaget.

Baby köpte den här jackan från Marc Jacobs, den är så tjock och varm att han faktiskt använt den ända fram tills nu.

Vi åkte till Jordies jobb för att säga hejdå.

Han är studiomanager i den kanske häftigaste studion i världen.

Jag kikade lite i garderoben såklart.

Det är lätt att förälska sig i L.A, jag har en tendens att falla för människor och platser som förvånar mig och möblerar om världen lite grann. L.A är definitivt en sådan stad. Jag har tidigare skrivit om det här).

Vi packade våra redan alldeles för tunga väskor och flög till resans sista stopp…..New York.

Fotograf, Jordie Turner

Så var det dags för den där söndagen då vi begav oss till Salton Sea.

Tanken var att Baby och jag skulle få några jäkligt fräsiga bröllopsbilder, samt att Jordie skulle passa på  att skjuta några bilder till sig.
Varför ni inte har fått se bröllopsbilderna? Dom har ännu inte tagit sig över atlanten.

Vi åkte från L.A klockan sex på morgonen och var framme lagom för frukost.

Just den dagen var det underbara 40 grader varmt och vindstilla.

Alonzo och Allen försökte rigga en frukostbuffé.

Dessvärre var det flugor precis överallt, pga av den förorenade sjön.

Hårstylisten Thrista som var med var så sanslöst duktig.

Jag var desert chic. De gröna shortsen köpte jag i förbifarten på Stadsmissionen för en tjuga och tänkte ”de kan vara bra att ha”, i slutändan var de nog det plagg jag använt mest på hela resan.

Vi åt ägg, bönor och kyckling.

Jordie valde en av de många övergivna trailers som stod nära vattnet som location för sina bilder.

Det var ganska skrämmande att se hur människorna som bott här tvingats lämna sina hem när sjön svämmade över. Där var fortfarande fullt av möbler kvar. Otäckt, men på samma gång ett drömläge för att ta häftiga bilder.

Jordie (fram till 10 December ställer han ut bilder på Att gallery i Malmö)

Alonzo skötte tekniken.

I skuggan ordnade de en liten loge och jag fick make up som skulle hålla i öken värmen. Kontrollfreak som jag är så tycker jag egentligen att det är väldigt jobbigt att bli sminkad och stylead av andra. Men trotts att makeup artisten och jag hade ganska olika uppfattningar om vad ”naturlig make” är så blev det ändå väldigt bra.

Något jag däremot älskar är hur dom får plats med precis allt i en enda väska, jag passar alltid på att fråga om varenda produkt och borste.

De andra fixade med ljuset i det rummet som en gång varit köket.

Efter att vi hade tagit mina och Babys bilder så tog Jordie en serie bilder där.

Baby fick också make.

Kläderna kommer från Bohemian Society.

Jag älskade verkligen den batikmönstrade långklänningen.

Det tog mig hela vägen tillbaka till L.A att borsta ut håret….men det var det klart värt.
Ser verkligen fram emot att få visa er resultatet av en helt sanslöst rolig dag.

Vår vän Jen hyr det finaste loftet i L.A tror jag. När vi var där passade jag förstås på att fota det för att visa er.

Lägenheten ligger på övervåningen i ett gammalt hus i stadsdelen Silverlake, det är ett rum med öppen planlösning och balkonger i tre olika väderstreck. Kikar man ut genom det stora fönstret så kan men se Hollywood skylten, bara en sån sak!

Jen hade de finaste sängkläderna från Anthropologie (ni har väl inte missat att även vi i Europa kan beställa deras produkter nu).

Loftet var smock fullt med fina möbler och detaljer. Och sen det där ljuset som föll så vackert, vad hade jag inte gett för byta det svenska blå vinter ljuset mot lite California ljus just nu (och alla andra dagar).

Utgången i köket leder ner till trädgården, växterna ni skymtar på den lilla verandan är vinrankor.

Halva loftet hade detta fantastiska trägolv och andra halvan en fin heltäckande matta.

Spisen blev min favorit.

Utanför balkongerna växte stora bananplantor.

Dessa söta fönster gick ifrån rummet in till badrummet.

Som även det var helt magiskt. Titta bara på det handfatet.

Och tänk trägolv i badrummet, vilken dröm.

Trädgården utanför såg ut som en liten djungel. Tänk att få bo så.

Our friend Jen has this amazing loft in Silverlake L.A. I love it!

Vi kom tillbaka till L.A sent en lördag kväll, trötta, osminkade och med begynnande nackspärr efter natten i bilen och några timmar då vi envisats med att köra nedcabbat trotts att det blåste på rejält vid kusten.
Vi hade som en önskan att Jordie skulle ta någon form av bröllopsbilder åt oss när vi var i L.A, jag ville hemskt gärna göra detta ute i öknen och Jordie föreslog då Salton Sea som ligger i Colorado öknen.

Sjön uppkom från början av en olyckshändelse då Colorado River svämmade över i början av 1900-talet. Under 50 och 60-talet var platsen Kaliforniens egna lilla riviera, fullt av turister, båtar och paraplydrinkar.

Men sjön började sakta men säkert att förändras, salthalten i vattnet steg drastiskt och kemikalier från åkrar i området rann ner i sjön när bönderna vattnade. Denna kombination ledde till att sjön började dö.
I slutet på 70-talet svämmade Salton Sea över på grund av regnväder och en del hårda stormar. Många människor som levde i området fick ta det dom kunde bära med sig och lämna sina hem.

Jag hittade en dokumentär om sjön på nätet, ni kan kika på trailern ovan om ni vill få en uppfattning om hur det ser ut där idag.
En del väldigt sköna karaktärer bor förstås fortfarande kvar vid sjön och vägrar släppa drömmen om att det återigen kommer att bli det paradis det en gång var.

Vi åkte från L.A tidigt, tidigt på söndag morgonen. Jordie hade samlat ihop ett super duktigt team och det blev en heldags plåtning i Salton Sea.

To be continued…

This summer we had our wedding photos taken buy the Salton Sea in the Colorado desert. I found this clip about the sea at youtube.

Sista stopet på vår bilfärd längs Kaliforniens kust blev Santa Barbara som ligger knappt två timmar norr om L.A (lite beroende på trafiken).

Vid det laget hade jag ätit så mycket körsbär att jag hade ont i magen. Eftersom körsbär är lite av en lyxvara hemma så överäter jag det alltid när jag är utomlands…det och mycket annat.

I Santa Barbra ville jag flytta in i det här huset asap. Varje morgon skulle jag sitta på det där lilla fiket, dricka mitt kaffe i solen och skriva hej hej till er här på bloggen. Och när ni hade vägarna förbi så skulle jag bjuda på körsbär som kostar nästan ingenting.

I Santa Barbra finns det även antikbutiker, vintage och krimskrams butiker så att man skulle klara sig utan problem.

Baby var trött efter natten i bilen. Nästa gång vi ska bila på en semester så vore det nog bra om jag också hade det där körkortet…(”jag ska bara”).

I en glassbar sprang vi på e bekant till Baby, sen slog vi oss ner alla tre på en trottoarkant och käkade glass med extra allt istället för lunch.

Sen gasade vi vidare mot L.A i hopp om att slippa den värsta eftermiddags trafiken.

The last stop on our trip down Highway 1 was Santa Barbra. Cute little town where I definitely could see my self live.

Men ni! Jag glömmer ju nästan bort att berätta färdigt om vår bröllopsresa.

Vi vaknade efter en natt i bilen längs kusten ungefär mitt i mellan San Francisco och L.A, utsikten såg ut såhär.

Vi packade ihop oss..

..borstade tänderna och rullade vidare.

Efter några kilometer kändes det som att vi var på Gotland.

Längs Kaliforniens kust finns det massor med djur. Jag spanade efter val och säl.

Gissa om jag skrek rakt ut när jag såg dem….Jag har älskar sälar.

Dom låg och mornade sig vid standkanten så att vi kunde stå bara några meter ifrån och kika.

Jag ville aldrig åka därifrån.

Vi stannade i en liten liten stad och åt den kanske bästa frukosten på hela resan.

Och precis som vilken lördag morgon som helst så läste vi bostadsannonserna.

Fick jag välja någonstans att bo så skulle det nog bli just där, längs kusten ett par timmar från San Francisco och L.A…ett par meter ifrån stilla havet.