Igår var lite av en stor dag, och jag vaknade tidigt för en lördag morgon.

Smulade några valnötter…

Och riggade hallon till morgon filen.

Tog på mig mitt nya halsband som blivit lite av en favorit. Någon slags sten med ett hjärta i på flätat läderband.

Försökte besluta mig för vad jag egentligen tycker om dessa solglasögon. Varför är det så att de alltid känns så bra just när man prövar dem, och sedan helt annorlunda när man väl ska använda dem. Eller är det bara så för mig?

Har inte bestämt mig om dessa än. Men de fick följa med.

Baby vaknade och tog en Elvismacka.

Sedan packade vi ihop oss för att åka till Nyköping på Vernissage.

Min snudd på magiske storebror Sackarias hade sin första solo utställning, ”Vad hände med vackert” Wow!

Min brors fru är dansare och koreograf och brukar ihop med dessa stjärnor sätta ihop ett nummer som gestaltar konsten.

Så himla bra hade de lyckats denna gång.

Baby köpte en langos.

Och en strösslad munk.

När vi kom hem igen så sa han att ”du borde berätta för din bror hur stolt du är över honom”, och jag svarade att det vet han, ” ”kanske det, men du borde verkligen berätta det ändå” svarade han.

Och jag tänkte att det största misstag man kan göra är att ta förgivet att någon vet hur fantastisk man tycker att den faktiskt är.
Så jag ska säga det oftare, och jag ska säga det nu. Jag är så fruktansvärt imponerad av den konst som min bror skapar, och jag är så stolt över att han gått sin egen väg och står där framför kritiska ögon och blottar sig själv. Stolt för att jag vet hur mycket det krävs av honom för att göra just det.

Yesterday we went to the grand opening for my older brother Sackarias new exhibition

När jag slutade jobbet på lördags morgonen hämtade Baby mig, och äntligen hade vi en helt ledig dag ihop. Vi åkte norrut…enda till Sigtuna.

I en gammal 1600-tals byggnad finns där ett legendariskt cafè som heter Tant brun.

Det var så pass varmt att man kunde sitta ute, om något bord varit ledigt då.

Inne var också fint och bra.

Jag hade siktet inställt på en Semla.

Beställde varm choklad med vispgrädde och kände ändå lite av den där separations ångesten jag får när en årstid ska bytas mot en annan.  Vi borde druckit mer varmchoklad denna vintern.

På bordet stod en sockerskål med vackraste namnet Alma graverat 1907.

Semlan var fin, jag gillar mandelmassan mest.

Sen åkte vi vidare till Steningeslott för att möta upp min bror och han fru som ganska nyss kommit hem från sin smekmånad. Det är så märkligt och fint på samma gång att hon har mitt gamla namn nu. Och jag är så glad att just hon blev min svägerska.

Vi tittade på en konstutställning där min bror hänger några av sina tavlor.

”Tankar kring förebilder”….jag gillar den.

Ljuset var vackert som ett slag i magen.

En liten stund var jag tvungen att titta på det här konstverket som kändes otäckt. ”Klimatförändring” hette det, så jag antar att det var meningen att det skulle kännas just så.

Vi var överens om att råttfällorna var häftiga.

Sen fanns det konstverk som man fick sitta på också.

Hanna ville gärna ha en sån.

Jag gillar Margareta Gelles konstverk väldigt mycket.

Kanske mest just denna. Jag tror vi ska ha en sådan en dag.

Vi stannade för att äta lunch.

Jag åt spenatsoppa.

Och Baby åt Wallenbergare med för lite smör.

När vi skulle gå träffade vi den franska bulldoggen Otto och jag blev blixt förälskad.

Nu pratar jag om honom mest hela tiden. Fast besluten om att en fransk bulldog, det är rätt hund för oss.

Resten av helgen har jag mest jobbat och känner mig inte alls redo för måndag, seminarium, föreläsning och micro värmd matlåda till lunch.
Men det får gå. Jag dricker i alla fall första morgonkaffet ur en ny fin mugg som jag hittade i sopprummet på jobbet.

Hur var er helg?

On saturday the sun was finally shining, we went to look at some art and had lunch with my brother and his wife.

Jag har tre bröder, en äldre och två yngre. De heter Sackarias, Hampus och Douglas. Vi är födda inom loppet av sex år vilket gjort att vi växt upp väldigt nära varandra och alltid lekt tillsammans.

Min storebror Sackarias är konstnär, han målar makalöst vackra tavlor och använder sig av flera olika tekniker. Ni kan kika på hans hemsida sacke-art. Han gifte sig igår, min käre storebror. I svart halsduk med dödskallar på.

Hampus och Douglas skriver jag ju ofta om här på bloggen, de driver egna jeans märket Blue Highway och har precis startat ett samarbete med butiken Sivletto i form av en butik, den heter Unionville och ligger på söder här i Stockholm.

När jag berättar om glädjen jag kan känna över att hitta ett speciellt vintage plagg så är mina bröder de enda som jag känner att de på riktigt förstår vad jag menar. Vi pratar nästan alltid om vintage och kan sitta i timmar på varsin dator och visa varandra saker på ebay. Jag vet faktiskt inte hur det blivit så att vi delar samma passion.

Mina bröder är otroligt kreativa och jordnära, alla tre. Vi har samma humor och kan prata i mun på varandra på ett sätt som få orkar lyssna på.

I have three brothers, they are truly the greatest.

Konstnären Pierre Blanc har gått loss med lite kreativitet och färg på äldre vaser.  Jag gillar kontrasten och skulle gärna ställa vårbuketter i en av dessa. Ni kan se hela kollektionen på hemsidan Le Garage.

Trist att man sällan har varken 500 eller 200 dollar till övers för att köpa en vas bara. Men du som är grym på att måla kanske kan göra en till dig själv (och en åt mig).

These vases buy artist Pierre Blanc rocks!

Efter att vi plockat upp min bror i lördags så åkte vi hit. Detta är mitt föräldrahem, det har sett ut nästan precis såhär enda sedan min mormor och morfar byggde det på 50-talet.

Det skulle förvåna mig om inte till och med brevlådan är den samma som för 50 år sedan.

I köket finns en wall of fame, där kan man bland annat se hur jag såg ut när jag gick på lekis.

När alla barn flyttat ut flyttade labradoren Gimli in.

När hela familjen var samlad åkte vi till Kungsörs torp för att äta det årliga julbordet. Jag tycker det är spännande att min familj faktiskt lyckats skapa lite av en tradition med det här julbordet, då vi i alla andra avseenden är väldigt icke traditionsbundna.  När man kommer till Kungsör så är det även tradition att dricka glögg ute hur kallt det än är.

Min svägerska Hanna är den coolaste.

I lördags hade hon dagen till ära ett nytt hölster från London.

Jag åt minst en av varje tryffel.

Efter julbordet åkte vi till Formverk i Eskilstuna för att titta på en utställning.

Jag tycker att den här bilden är en av de finaste jag tagit i år.

Min bror hade ett verk med på utställningen för o-traditionell jul.

Såhär såg det ut.

Vi kikade på resten av utställningen…

Dogge ger all konst en chans.

Sen kikade vi runt lite i resten av lokalen.

Jag gillade toaletten.

Sen åkte vi tillbaka till Stockholm, med lite mer julkänslor än vad vi hade när vi vaknade.

Oh Carmen

The vintage hat

Adam

Looking out for you

Flower tatoo

Embroidery and bird

Daeumelinchen

Miss Romance

Time flies by

Russian beauty

Hur många av Peggy Wolfs illustrationer vill du ha? Jag vill ha samtliga.

Du kan bl a köpa dem på Etsy.

I love these illustrations by Peggy Wolf, you can buy them on Etsy.

Imorse tog Baby en korvfrukost i Kista.

Vi var där för att titta på konstnärernas höstsalong, däribland min brors Sackarias verk.

Som som vanligt alltid har något viktigt att säga.

Jag gillar konst, kanske just för att den saknar normer och regler. Det faktum att allt är lämnat åt betraktarens öga är väldigt sällsynt och speciellt. Ibland berör det mig, djupt. Ibland säger det mig ingenting alls.

Vi stannar oftast framför samma tavlor och fotografier, Baby och jag.

Efter mässan åkte vi förbi bästa loppisen och köpte (bokstavligt talat) en låda full med fantastisk vintage.

På Erikshjälpen i Spånga lämnade vi tillbaka lite ur vår egen garderob. Då får man kaffe och hembakade bullar som tack.

Det blev även en liten sväng på Söders finaste kvarter.

Jag hittade en nyproducerad kjol som var identisk med min vintage variant.
Tänk att man alltid ska vara före sin tid;)

Vi blev sugna på öl/bubbel och tapas.

Och sen levde vi lyckliga resten av denna lördagskväll…

Nu vill jag visa er den kanske finaste bröllopspresenten som någon någonsin har fått!

Porträttet av oss är målat av den fantastiske japanske konstnären Goro Endow. Som ni kan se använder han sig av en mycket speciell blandning av olika tekniker. Varje gång jag tittar på målningen så ser den annorlunda ut och jag förbluffas över hur väl han lyckats fånga uttrycket i mitt ansikte, trotts att vi aldrig träffats. Ni förstår att det är inte så att han målat av ett speciellt fotografi, utan han har tittat på många olika för att sedan skapa något helt eget.

Visst är det fantastiskt?

Missa inte att kika under länken. Hans målningar berör verkligen på ett annorlunda sätt. I framtiden hoppas jag kunna hänga fler av dem på våra väggar.

Detta var en bröllopspresent ifrån min bror Sacke och hans flickvän.

Nu hänger tavlan framför vår säng, och är på så vis det sista jag ser när jag somnar…och det första jag ser när jag vaknar.

Som ni förstår betyder den jättemycket för oss och jag hoppas att den kan gå i arv i många många generationer.