Jag har börjat förbereda garderoben för sommar.
Min första hela sommar i den nya staden vid havet och i det nya huset på landet.

Jag känner att jag vill göra bättre plats så att plaggen kan andas, jag vill bara låta det finnas framme som jag vet att jag kommer att använda. Vilket förvisso är mer eller mindre omöjligt. Men jag tänker att jag ska förbättra chanserna genom att,

1, Prova allt! Eftersom jag är väldigt bunden till mina kläder känslomässigt så kan ett plagg leva vidare ganska länge på gamla meriter. Har jag haft riktigt kul i en kjol en gång så bli jag fortfarande helt varm av den även om jag inte burit den på två år.
2, Nästa steg blir att ta sig en funderar på vad som eventuellt skulle kunna vara trevligt att ha på sig till vad. Ibland tenderar plagg att liksom bli hängande för att man tror att man saknar något att bära det tillsammans med, vilket man ju ytterst sällan gör om man tittar lite närmare.

En garderob sköter sig verkligen inte självt, har ni tänkt på det?
Man måste konstant dit och blåsa med sin kreativitet på den och se till att bibehålla ett slags dynamiskt förhållande till sina kläder.

Jag har aldrig ägt en ”basgarderob”, jag gillar egentligen inte uttrycket i sig då det på något vis känns så begränsande. Men jag har ändå alltid känt mig lite avundsjuk på vänner till mig som har just sådana garderober där vartenda plagg tycks passa perfekt med vad som helst ur garderoben. Min garderob funkar inte så, nästan vartenda plagg är ett statement i sig som skriker någonting rakt ut. Och har man inte tiden/orken/lusten att stå och vara kreativ varje dag så slutar det lätt med att man tar sin mans jeans och en t-shirt istället.
Nåväl, jag kan leva med att många av mina plagg inte används regelbundet alls, men jag skulle behöva hitta strategier för att minimera den delen och bygga upp den andra delen.

Min vardagskostym för sommaren tror jag kommer att vara ganska lik förra årets.
Jag kommer att bära mycket jeans, vintage linnen och tunikor av bomull, gärna med litet broderi eller knäppning. Till det kommer jag att ha träskor eller boots. Jag gillar detta för att det är enkelt och för att det tillåter mig att gå nuts med tunga smycken.

Jag har även investerat i fler riktigt långa bomulls kjolar från 70-talet, jag känner mig nästan alltid fin i dessa oavsett humör och jag tycker att det är relativt enkelt att bära i stort sätt vilken överdel till som helst. Och jeansjacka såklart!

Till fest känner jag mig väldigt sugen på att skapa fina kombinationer av mina favorit plagg från lite olika eror.
Sliten spets,sidén kimono, bustier och gombeläng till exempel.

Nu har jag mer eller mindre tömt garderob och byrå och lär få pyssla med detta mer eller mindre hela helgen osv.
Men det är det värt i längden.

Hur ser ert förhållande med er garderob ut?  Berätta!

När jag var barn var orange min bästa färg.

På skolavslutningen i tredjeklass bar jag en orange dräkt, dräkt som i kjol och kavaj, en kråsad blus och våfflat hår.
Fast mitt hår var inte på riktigt våfflat, inte med tång som de andras. Min mamma envisades med att fläta mitt eftersom det gick lika så bra.

Jag bröt ena armen några veckor innan avslutningen så vi fick trycka igenom gipset i ärmen på den orangea dräkten.
Jag var en knubbig unge som sjöng den blomstertid nu kommer lite för högt och lite falskt, med ojämnt våfflat hår och en blomsterkrans av papper.

Hon bor i mig än, den där ungen.
Det är hon som idag suktar efter lårhöga stövlar i orange mocka.

Den här klänningen har jag haft sedan jag var 20år och aldrig använt. Inte för att jag inte gillar den, jag älskar den!

Så mycket att jag har den i vitt också…
Och av någon anledning så blir det främst den vita som åker fram, minst en gång om året.

De är designade av svenska Anette Branting och jag minns hur jag sparade och sparade och tjatade lite på pappa för att få köpa den vita, sen hade jag turen att den tillslut reades för halva priset och slog till.
Den blå fick jag i julklapp året därpå.

Och nä, jag kommer inte att sälja den även om jag aldrig använder den.
Jag kommer spara den tills den blir vintage;)

Anita Pallenberg…back then.

Eller Bianca Jagger..
Det beror nog på vilken dag jag skulle få frågan. Överlag är min garderob lite grann en korsning av dessa kvinnors fantastiska stilar, Woodstock möter Studio 54.

Jag är så glad att det är fredag, jag liksom känner det i kroppen även om mitt liv inte gör någon större skillnad på vardagar och helger just nu.

På Odd Lovin’ har vi fyllt på med några nyheter…och fler kommer det att bli.
Vi har på lagret så att säga:)

Och igår när vi åt indiskt till lunch så hittade vi oss på Modesidan i Malmö City.

Det känns så häftigt för mig att det bara var ett år sedan jag stod i en tunnelbanevagn mellan Gamla stan och Södermalm och lekte med med de där orden…Loving Odd…Odd Loving….Odd Lovin’.  

Mitt skötebarn <3

Snubblade över en pärla härom dagen.

En Blanes klänning som jag nog vill datera till 60-talet.

 Märket blev relativ känt efter kriget och levererade afton och cocktailklänningar av hög kvalitet under hela 50 och 60-talet. Just denna är i sådant otroligt vackert skick att jag tänker att någon borde gifta sig i den eller bära den vid något alldeles speciellt tillfälle, eller bara älska den massor.

Kanske är det du?

Jag skulle tippa att den passar som en smäck på en 38-40, på mig som är 36-38 sitter den lite stort. Modellen är figurkramande och ärmarna i tunnaste chiffong, längden slutar under knät och den har en fin liten v-rigning i ryggen.
Jag tror inte att jag kommer att lägga upp den på Odd Lovin’ under den närmsta framtiden men det går förstås jätte bra att komma hit och prova den om man skulle vilja, eller maila så skickar jag exakta mått.

550 kr (och egentligen mer än så) är den värd.

En riktig skatt.

Och nu blev den SÅLD!

Jag berättade ju att jag och Baby fick den stora äran att föreviga ett bröllop i slutet på sommaren. Det var de vackra paret Johan och Josefin som lovade varann den eviga kärleken. Här är några av de bilder som jag gillar mest!

När vi diskuterade bilderna innan så berättade Josefin att hon inte hade någon given klänning att ha till festen på kvällen. Det gjorde mig glad eftersom den här vackra ljus lila 70-talaren från London hängde hos mig på Odd Lovin’ och bara väntade på att få bli buren vid ett riktigt speciellt tillfälle.

Den passade verkligen Josefin perfekt, och att få se en nybliven brud dansa bröllopsvalsen i en klänning som jag hittat var fantastiskt.

Here’s some of the wedding photos Baby and I took in the end of this summer. 

Veckans bästa, Det började bra, med vackert ljus, inspirerande föreläsningar och underbara färger.

Veckans sämsta, Mornarna har blivit mörka och vår lägenhet är ganska kall. Jag behöver lösa det med en pyjamas, morgonrock och lurvig matta till badrummet. Jag behöver även komma ihåg det den 25e oktober när jag instinktivt lär tänka klänning! 

Veckans vintage, Se så mycket fina färger, spännande mönster och material jag fick med mig från min lilla inköpsresa. Nu ska allting tvättas, granskas, mätas och strykas innan fotografering. Jag har lagt fokus på färg denna gång och försökt hitta plagg som ska funka att bära även under vintern och våren då det är lite kallare. Och jag har även bestämt mig för att kunna presentera ett gäng fina plagg i lite större storlek än de som ligger ute på Odd Lovin’ idag.

Veckan fynd, Jag hittade en rosengömma för 50kr på Myrorna som fick flytta in i vårt showroom.

Veckans crawing, Det ligger en Halston klänning ute på Etsy. I rätt modell och rätt färg (för mig). Skulle kunna tänka mig att åka till L.A nästa sommar och ta den med mig, vi skulle dansa på något hustak nära himlen.

Veckans måltid, Dennis kom över i fredags och lagade en rotfrukssoppa som var det godaste jag ätit på mycket länge.

Veckans möte, Var med JAE i fredagsnatt. Hon spådde mig och jag fick både narren och döden…såklart.

Veckans låt, Someone like you med Adele.  Jag har lyssnat och funderat mycket över kärlek som dör, inte min egen då…men kärlekar i största allmänhet. Jag skulle behöva skriva ner det och få det ur mig.

Veckans Oddy, Vi kallar honom Slok-öra, och när jag öppnar ytterdörren så älskar han att rymma, bara en trappa upp eller ner. Där ställer han sig och viftar på svansen med ögon som  säger ”ta mig då om du kan”.

A summary of last week