Nu för tiden (när jag är tröttare än någonsin) försöker jag muta mig själv med extra god frukost för att vilja gå upp ur sängen. Så som Milkos turkiska youghurt, solrosfrön, kokosflingor och hallon.

Och precis lagom kokt ägg med en klick bregott/havssalt.

Dagar då ett paket från Canada äntligen behagar komma känns det lite bättre (kolorna köpte jag till Baby så det inte skulle bli helt orättvist)

I paketet låg en väldigt grön GoGo dress från 60-talet.

Känn på dom detaljerna (BANG!) Som jag ska dansa i den här klänningen i sommar.

Men nu har tyvärr vintern gjort en stadig comeback.

Jag trottsade den och mötte upp Jill för en dagenssoppa på Kajsa Varg (fisk och saffran, dödsgod!)

Vi chillade i skyltfönstret.

Sen behövde Jill en galaklänning. Jag valde den här!

Lång, glittrig, grön och med en rosett i nacken. Jag hoppas jag får fota henne i den innan galan på måndag, då ska ni få se på grejer!

Jill själv valde en gul 70-tals jacka

Heja Sverige!

Och ett täcke från samma epok.

Sen gick vi vidare till Cupcake.

De hade visst också världens finaste glas.

Vi åt världens minsta cupkaes. Jag tog chocklad och rabarber.

De är så goda och söta att två små räcker precis lagom.

Jag fick en fin födelsedagspresent som hade fastnat lite på posten också.

This is how a day with my great friend Jill looks like.

I fredagskväll gick jag ut för att möta upp en blivande brud.

Vi träffades på favorit fiket förstås. Vurma, that is.

Den blivande bruden hade inte riktigt tagit helg än…

När man studerar blir det aldrig riktigt helg, men aldrig riktigt en vardag heller, har jag märkt.

Vi sa ”åååh” i kör till de fina bubbelglasen som såg ut som vattendroppar på hög fot.

Sen bubblade vi.

Jag fotade servitörernas skor lite grann också.

På Birger Jarlsgatan var det fortfarande jul.

Jag sa hejdå till Leila.

Och mötte upp Baby som skulle bjuda på födelsedagsmiddag. Valet av restaurang var en överraskning.

Vi gick till Glenn Miller.

Kanske Stockholms mysigaste restaurang.

Till förrätt åt vi ost och kallskuret.

Normalt sätt så är det nästan alltid live jazz på Glenn Miller, men tyvärr hade bandet som skulle spela just i fredags ställt in.

Deras specialitet är musslor, Baby beställde några som smakade chili.

Jag åt oxfilé som var lindad i bacon.

Till efterrätt delade vi en creme brulée.

Jag tycker absolut att ni ska gå dit om ni får chansen. Det kommer vi att göra igen.

On friday night I had a drink with Leila and dinner with Baby

Igår kväll testade jag denim från topp till tå.

Sen begav jag mig in mot Söder.

Jag kom för tidigt förstås, det gör jag alltid. Bara två gånger i mitt liv har jag varit sen.

Så jag fotade äppelskrutt i slussen lite.

Sen kom Eva och vi gick till Patricia (av alla ställen).

Vi firade att jag snart ska fylla år igen med varsin hummer.

Och världens mastigaste chokladkaka.

Jag fick ett litet paket med en fin ring från Designtorget gjord av en gammal knapp. Hon Eva vet vad jag gillar.

Det bästa hade varit att äta middag med Eva varje onsdag. Helt klart.

I morse gick jag upp tidigt för att äta frukost med Anna. Det skulle också vara det bästa att göra varje torsdag.

På Vurma får man två smörgåsar, kaffe, yoghurt med musli och frukt för 80kr.

På Myrorna på Tomtebogatan köpte jag INTE den här Mah Jong jackan trotts att den för mig representerar en mycket viktig bit inom svensk modehistoria. Jag njöt bara av att titta och känna på den lite, sen lät jag den hänga och hoppas att någon som kommer att uppskatta den och bära den hittar dit. Den kostade futtiga 85kr by the way.

Denna skinnjacka var den snyggaste på bra länge, men alldeles för liten för mig.

Skåda den ryggen!

Jag promenerade vidare till Myrorna vid Fridhemsplan.

Finast där var en kjol från svenska 70-tals märket Dehå. Den hade den där Missoni viben som jag gillar så mycket.

Jag tyckte även om ryggen på denna lilla jacka.

Och så fanns där även en sån där väska som alltid är lite jobbigt att inte ta med hem. Speciellt då priset bara är 125kr.

Jag gick hemåt och slogs av vilket otroligt bra humör jag var på medan jag fotade ett par stolar som satt fast i isen.
Ni vet sådär bara ruskigt tillfreds med hela livet.

Jag blir det, av vänner.
vintage,
och foton av äppelskrutt.

My best friends, I had dinner with one and breakfast with the other one. I wish every week was like that.

.

Igår hämtade baby mig på jobbet vid 11, sen åt vi frukost på ilcaffé.

Jag tycker utan tvekan att det är ett av stans absolut finaste fik. Opretentiöst och hemtrevligt.

Det var smockat med folk (men inte just på denna bild)

Jag skrattade…

Det har jag gjort i två dygn nu…

…åt ett klipp på youtube som min lillebror visade mig.

Det kanske bara är jag som tycker att det är så fruktansvärt roligt?

Efter frukosten gav vi oss iväg för att köpa de sista julklapparna.

Jag har ett par nya skor från Sorel, det kan vara det bästa köp jag någonsin gjort, kylan är nu min vän.

Vi promenerade lite på Kungsholmen.

Inne på Kungsholmens antik och kuriosa var det fullt med prylar högt och lågt som vanligt.

Finast var den här påfågelskapelsen som använts på Folkoperans uppsättning av Nötknäpparen.

Vi åkte vidare till Södermalm.

På Beyond Retro i Zinken hade de slagit sig själva i finaste skyltningen.

Jag var impad! Men hittade tyvärr inte det jag sökte.

Däremot hittade jag ett sånt där plagg som jag alltid söker, 500kr kändes som ett mycket rimligt pris för en Diane Von Furstenberg wrap klänning från sent 70-tal. Men tyget var inte riktigt i min smak så jag hoppas att någon annan som tycker om den ännu mer hittar den.

Kanske är det du?

Vi kikade in på Grandpa, där fick man nästan köa för att komma in.

På Beyond Retro på Åsögatan  blev det samma procedur som i Zinken. Jag hittade inte det jag sökte, men föll pladask för denna blommiga klänning, som hade varit perfekt om det inte var för att resåren i halslinningen släppt helt.

Vi knallade vidare till Unionville.

Hampus hjälpte mig att fixa en tryckknapp som lossat på en tröja.

Sen kikade vi när han gjorde nya leather patches. Jag frågade om han inte var sugen på att klämma dit en som en tatuering, ”man har ju tänkt tanken många gånger” erkände han.

DN har skrivit en helsida om Unionville. Läs den vettja!

När vi kom hem igen kände jag för att fira!

Det hade nämligen varit en av de bästa vintage dagarna i mitt liv. På Stadsmissionen vid Nytorget hittade jag något som gjorde mig så lycklig att jag började gråta. Jag vill inte berätta mer om det nu, eftersom jag tycker att det förtjänar ett eget inlägg. Men ni kan ju gissa att det måste varit något åt detta håll.

Tears of vintage! Finns det något bättre!
Precis som DN kallar mina bröder för nördar, så kan man nog säga att jag också är det.

Jag gräddade ”lyxvåfflor” (då använder man grädde i smeten istället för mjölk).

Till det rostade jag valnötter i råsocker.

Vilken magisk dag det var. Tillslut hittade vi allt det vi sökte (och mer). Vi har nu precis som jag önskade lyckats inhandla alla julklappar second hand. Jag lovar att fota allt innan det hamnar i paket så att ni får se efter jul.

Baby och jag gav oss ut i Stockholmsvintern, vi gör ett pitstop på Beyond Retro för att snappa upp en julklapp jag spanat in åt min pappa (än så länge går second hand klapp jakten som en dans).

När jag står i kassan får mitt vintageöga fäste på en bit tyg med ett mönster. Ser ni vad jag såg? Det är ju denna jumpsuit, och nu hade den blivit frälst med en halva priset lapp. Min lycka var gjord tills jag upptäckte att den spruckit hela vägen i grenen (damn).

Vi åkte vidare till Mega loppisen i solnahallen. Och titta! Äntligen hittade vi en trevåningskakburk för 40kr, som jag har tjatat om en sådan i år och dar. Denna var dessutom precis lagom sleten och rostig, check!

Jag letade efter hattar, man vill ju ha en sån som Elsa har.

Jag kikade även ner i många lådor som såg ut såhär och tänkte att nästa år…då ska vi ha gran.

Monchichi var min barndomsfavorit…och lite min favorit fortfarande.

Det häftigaste jag sett på länge var den här väskan som såg ut som en kudde.

Men i själva verket var en slags värmare, som en gammal termos ungefär. Tänk att dricka varm choklad ur den precis som häxan i Narnia, 400kr kändes dock lite mycket (men jag lär ångra det så länge jag lever). Kvinnan som sålde den sa att den kom från Dalarna, har ni sett något liknande någon gång?

Gigantisk sliten skinnpuff för 60kr slog vi däremot till på direkt, för att sedan bli tvungna att göra ett återköp när vi lyfte den och märkte hur mycket halm den läckte, suck!

Men det blev några riktiga brakfynd, varav ett kanske till och med kvalar till årets top tre. Jag ska visa er framöver.

Vi stannade till på Myrorna på Götgatan för att leta efter lite julklappsböcker.

Och på Gandpa för att kolla läget.

Det var under kontroll! Har ni sett så fin klocka!

Jag var som alltid sugen på nya bågar, men inte för en 500 lapp inte.

Baby hittade en tjusig hatt, den fick också stanna kvar.

Något som är roligt är att Grandpa börjat sälja Erica Weiners smycken. Jag fick upp ögonen för dessa när vi var i N.Y på en marknad, jag köpte då ett halsband till min kompis Eva i födelsedagspresent. Alla hennes smycken är fenomenala tycker jag, kolla bara på det här armbandet.

Vi köpte dessa glas som är så sanslöst snygga. Det är samma glas som jag så många gånger druckit te ur på Vurma och tänkt att jag vill stoppa ner i väskan och ta med hem när jag är färdig.

Sedan blev det lunch på Blå lotus.

Ett sånt där ställe där man alltid vet vad man får. Jag fick krämig rotfruktssoppa.

Vidare gick vi till Sivletto för att plocka upp min bror som jobbat hela dagen.

Jag passade på att prova lite fin (men ack för tight) 50-tals vintage.

Så är det ibland, och med åren har jag lärt mig att hur fin en klänning än är så vill man kunna andas fritt.

…är vänner och fikastunder på Vurma som varar i timmar.

Igår var en fin dag. Jag gillar när löven brinner mot himlen sådär.

Jag åkte till Kaffeverket för att äta frukost med Anna. Leverpastjemacka, två koppar kaffe och ett kärt återseende blev det. De kaklade väggarna vägde upp de faktum att kaffemuggarna var pyttesmå och jag tänkte att Kaffeverket är ett riktigt bra frukost ställe.

Anna hade som vanligt en ny (alltid snäppet snyggare) frisyr.

Hemma igen ägnade jag resten av dagen åt min senaste kärlek/kurslitteratur. Jag funderar på att ge alla jag känner (plus några människor på gatan) den här boken i julklapp, precis så bra och livsviktig är den.

Sen åt jag en salig blandning, det är lite av mitt secret single behavior kan man säga. Tomatsoppa med avocado och kidneybönor tillsammans med finncrisp och skärgårdssill, kanske inget jag skulle bjuda kungen på. Men det funkar! (allt funkar med finncrisp)

Efter lite mer än en vecka i L.A var det dags för oss att resa vidare. Spännande, men lite vemodigt på samma gång. Som tur var skulle vi bara vara borta i en vecka, så vi slapp säga hej då på obestämd tid.

Eftersom trafiken i L.A är fruktansvärd så stack vi före sex på morgonen innan det värsta dragit igång.

Det räcker med att köra några mil ut från L.A för att slås av känslan att man kastats flera år tillbaka i tiden.
Jag älskar den här delen av USA, det torra tysta landskapet där det först händer ingenting…sen ingenting igen, sen kommer en bensinmack och en diner som heter Peggy Sue´s.

Babys ögon gick i kors så vi stannade och åt en riktigt amerikansk frukost.

Äggröra, bacon, toast och extra blaskigt kaffe har aldrig smakat bättre.

På Peggy Sue`s diner har man i stort sätt inte ändrat någonting sedan 50-talet. Jag tror faktiskt till och med att servitriserna i sina små förkläden och turkosa klänningar är de samma som jobbat där sedan öppningen.

Vi tog påtår tre gånger om och lyssnade på långtradarchaffisarnas morgon fika och en rasslig Elvis som sjung från jukeboxen.
Det var en sån där stund i livet som var komplett.

Sen vet jag inte,  men det kan ha varit kombinationen av korean spicy noddles som vi hade kvällen innan och den tredje koppen av det blaskiga Peggy Sue kaffet, dåliga blev vi i alla fall.
Ungefär en timme var tillbringade vi på den fräsigt dekorerade toaletten.

Vita i ansiktet körde vi sedan vidare med siktet inställt på Nevada.