Snubblade över en pärla härom dagen.

En Blanes klänning som jag nog vill datera till 60-talet.

 Märket blev relativ känt efter kriget och levererade afton och cocktailklänningar av hög kvalitet under hela 50 och 60-talet. Just denna är i sådant otroligt vackert skick att jag tänker att någon borde gifta sig i den eller bära den vid något alldeles speciellt tillfälle, eller bara älska den massor.

Kanske är det du?

Jag skulle tippa att den passar som en smäck på en 38-40, på mig som är 36-38 sitter den lite stort. Modellen är figurkramande och ärmarna i tunnaste chiffong, längden slutar under knät och den har en fin liten v-rigning i ryggen.
Jag tror inte att jag kommer att lägga upp den på Odd Lovin’ under den närmsta framtiden men det går förstås jätte bra att komma hit och prova den om man skulle vilja, eller maila så skickar jag exakta mått.

550 kr (och egentligen mer än så) är den värd.

En riktig skatt.

Och nu blev den SÅLD!

Det här är min vigselring. Emmie undrade för en tid sedan om storyn bakom våra ringar, och den kan jag ju visst berätta!
Jag bär min mans mormors vigselring och förlovningsring.
Min enda önskan var att få ärva en ring, känslan av att en livslång kärlek får leva vidare som en liten bit av vårt äktenskap betyder så mycket för mig.
Den är tunn och enkel, och det passar mig alldeles perfekt.

Baby bär min farfars vigselring, han gick mycket oväntat bort 1998 och lämnade ett stort hål i mig då han var en av de viktigaste människorna i mitt liv.

Såhär skrev jag angående ringen veckan innan vi gifte oss.

”Min farfar kunde laga allt i världen som var trasigt. Hur många delar det än spruckit i.

Han pratade med människor och djur, spelade dragspel…och fanns alltid där.

Sista gången vi sågs gav han mig en skärva av en spegel, så liten att jag skulle kunna ha den i min ficka…eftersom jag speglade mig nästan jämt.
Jag var 15 år då och trode…att han alltid skulle finnas där.
Han reste till landet, som så många gånger förr, sen sågs vi aldrig mer.

I tolv år har jag tänkt.
Att om jag bara hade vetat.
Om jag bara hade sagt.

I tolv år har jag tänkt,
på allt det jag skulle offra för att få…bara en minut till.

Min farfar lärde mig det viktigaste av allt.

Att livet är ett lån.
Att inget är att ta förgivet.
Att man måste älska, för allt vad man är värd.

Min farfars vigselring är hos smeden nu för att justeras så att den ska passa på min blivande mans finger.

På så sätt kommer han alltid vara mig nära.
Och påminna mig om…att jag aldrig får sluta älska, för allt vad jag är värd.”

Jag berättade ju att jag och Baby fick den stora äran att föreviga ett bröllop i slutet på sommaren. Det var de vackra paret Johan och Josefin som lovade varann den eviga kärleken. Här är några av de bilder som jag gillar mest!

När vi diskuterade bilderna innan så berättade Josefin att hon inte hade någon given klänning att ha till festen på kvällen. Det gjorde mig glad eftersom den här vackra ljus lila 70-talaren från London hängde hos mig på Odd Lovin’ och bara väntade på att få bli buren vid ett riktigt speciellt tillfälle.

Den passade verkligen Josefin perfekt, och att få se en nybliven brud dansa bröllopsvalsen i en klänning som jag hittat var fantastiskt.

Here’s some of the wedding photos Baby and I took in the end of this summer. 

Jag hade gärna gift mig i klänning, underkläder och en krans till håret designad av Alexandra Grecco.

If I could get married again I’d love to wear these pieces by Alexandra Grecco

I lördags hade som sagt jag och Baby den stora äran att få fotografera ett bröllop.

Brudgummen är en god vän till mina bröder och bruden brukar kika in här på bloggen och hade sett mina och Babys bilder här och gillade dem.
Jag tror vi är ett bra team när det kommer till den här typen av jobb, våra styrkor  när det kommer till att fota är så väldigt olika.
Jag hoppas att vi får chansen att göra det igen i framtiden. Och när bilderna är färdiga och levererade till de nygifta så ska ni förstås också få se dem.

Bröllopet var sagolikt vackert.
Och en sak som slog mig var hur paret hade valt att ta hjälp av människor i sin närhet till i stort sätt allt. Det är nog det bästa man kan göra om man vill få ett bröllop som känns personligt enda ut i minsta lilla servett.
När det är familj och vänner som lagat mat, bakat bröllopstårta och stått för musiken så smakar allting så mycket bättre och betyder så mycket mer.
Det tycker i alla fall jag.
Och har man en anknytning till de som är inblandade så blir det mer avslappnat och de kan vara med och bidra till trevlig stämning istället för att bara göra sitt jobb.
Vilket den här fotografen förstås gjorde.

Och sen tänker jag att det är så himla fint att gå på bröllop.
Det borde man göra varje helg.
Jag lyssnade noga på vackra tal som innehöll goda råd kring äktenskapet, kompromissa, lyssna, lämna plats åt varandra…och så vidare.
Ni vet allt det där som man vet, men som ibland är så himla svårt att komma ihåg en tisdag kväll när blodsockret är lågt och diskberget växt sig högt.

This weekend Baby and I had the pleasure being wedding photographers.

Finns på Etsy!
Visst är den fin:)

Jag köpte min i en butik i L.A och den var då avkortad vid knäna vilket kändes fint vid en borgerlig vigsel.
Men denna långa (original)modell hade ju varit så fantastiskt fin vid t ex ett trädgårdsbröllop eller så.

Jag vill gifta mig igen, och igen, och igen…så avis på alla er som fortfarande har den dagen kvar att uppleva.
Det är verkligen mitt favoritminne.

Found my weddingdress on Etsy the other day!

Är det föresten någon av er som ska gifta sig i sommar?!
Det har jag ju glömt att fråga!

Ni vet väl att Etsy helt och hållet kryllar av vackra vintage brudklänningar från olika eror, slöjor, kransar till håret, tiaror och smycken och allt man kan tänka sig. Jag funderar på om man inte borde få köpa sig själv en brudklänning för varje år som man varit gift?

Hur som helst så är ju valmöjligheterna oändliga. Jag tycker det viktigaste är att man bär något som man känner sig vacker i, och i synnerhet som man känner sig som sig själv i.  Jag bar en kort Jessica McClintock Gunne Sax klänning till vår vigsel och en svensktillverkad Dehå klänning från 70-talet på kvällen och till fotograferingen, till den hade jag en öppen kaftan i spets. Allt som jag bar i samband med vårt bröllop är inhandlat second hand och allt som allt kostade det inte mer än 1000kr. Våra ringar är arvegods och fotograferingen var en present. Det som kostade var en månadslång resa runt om i USA, vilket absolut var helt rätt för oss. Om ni har några frågor eller funderingar kring hur man går till väga för att gifta sig i Kalifornien, varför vi gjorde det, hur det var osv så kan jag skriva ett separat inlägg om det.

Här kommer några exempel på vackra klänningar och annat som man kan hitta på Etsy.

Boho Bride

50s flower hat

Flower band

Something blue

Vintage gloves

Vintage cake topper

40s purse

20s flapper bag

Boho Godess

70s

50s Organza dress

Lavender

50s tulle

Vintage Juliette

30s pale yellow

Off shoulder

vintage mini dress

Wedding inspiration and tips from Etsy

Los Angeles luften genom en öppen vindruta.

Jag söker hans hand.
I doften av smog och smaken av billig champange.

Det är vi.

Mannen med de många svårtolkade blickarna och flickan,
hon som alltid bär på alldeles för mycket saker.

Och allt är vackert, det som handlar om oss.

Jag tänker att, det är just det här.
Just då, just där.

Att åka från sitt bröllop i en gammal beige volvo genom ett juni disigt L.A.
Det är handlingen och meningen.

Det är vi.
Och inget annat hade någonsin kunnat vara eller bli.

Jag är varken rädd för att hålla eller släppa.

Han och jag.
Vi älskar varann, till doften av avgas och smaken av billig champange.

My favorite memory is our wedding day.