Det sista jag sa innan vi somnade natten/morgonen till den andra söndagen i USA var ”vaknar du inte i morgon förlåter jag dig aldrig”

Den andra söndagen varje månad är det nämligen marknad på Rose Bowl i Pasadena. Och jag hade beslutat mig för att vara där i mycket god tid. För mig var den här dagen en av de viktigaste på hela resan.

När vi väl var framme bad jag emot Mecca lite grann.

Baby ångrade den där sista groggen lite grann.

Det var en av världens varmaste dagar, jag var trött, uttorkad, hade skoskav och var kissnödig i 4 timmar. Hade det varit världsmästerskapen i marknad så hade jag kammat hem guldet.

Baby och jag delade på oss, det fanns helt enkelt ingen tid att förlora.
Bara vetskapen om att det någonstans där ute kanske hänger en Ossie Clark med prislappen 20 dollar ger mig så mycket energi att jag kan stänga ute allt annat.

Jag gjorde två vrak fynd och många bra köp.

Baby hittade en fin Levi’s väska i skinn. Jag var alldeles för upptagen för att fota något under den här dagen, men ni kan se lite mer av hur Rose Bowl ser ut från förra året när Baby var där.

Reser du till USA så missa inte Rose Bowl vad du en gör. Avsätt gott om tid, men då köerna kan vara långa vid öppning så är det ingen större vits att hänga på låset. Det finns bankomater på plats, men även till dessa kan köerna bli långa så fyll på med kontanter. Och tänk på att det är lättare att pruta om du inte bara har stora sedlar.
För pruta måste du göra här.

Hög solskyddsfaktor (till och med jag som missbrukar solskydd brände mig den dagen),
Bekväma skor och en rejäl flaska vatten.

Rose Bowl är beyond shopping, det är sport.

I år fick vi biljetter till Antikmässan, och det var jäkla tur som Baby sa, eftersom det kostar 100 spänn bara att parkera utanför själva mässan.
Här kommer årets höjdpunkter, hur det såg ut förra året kan ni se här.

Vi bestämde oss för att det nog är dessa stolar designade av Charles och Ray Eames man vill ha. Priset är 3900 st, och då gäller det lite att aldrig få barn som vickar på stolen.

Jag blev  imponerad av den här stolen i metall också. Hela montern ifrån K & co var helt fantastisk.  Tänk att det alltid ska krävas en dansk.

Kolla dessa lampor exempelvis. Vårat kök lär aldrig bli detsamma utan dem, nu när jag vet att de finns.

Vidare på lampspåret, även i år kunde man ta ut hutlösa priser för de gamla industrilamporna. Jag frågade en utställare hur många han sålt, tre kvar av trettio var svaret. Jag är dock övertygad om att jag kommer att gräva fram en på någon baklucke- loppis en dag för en hundring. Vänta ska ni få se.

Det här bordet var kul att se. Min mamma hade exakt samma fast i blått, det lämnade hon till pingstkyrkan. På antikmässan är prislappen 6000kr.

Elle hade skyltat mycket fint.

Såhär skulle jag kunna se ut, inklusive hjälmen.

Och så vill jag ha ett hem som är tillräckligt stort för att rymma minst en obekväm ruskigt fin soffa.

Och även det här läckra bordet. Jag tycker det känns väldigt Scarface och sent 70-tal.

Om jag bara skulle köpa ett par stövlar till i livet så skulle de kunna bli dessa.

Har ni sett vad tjusig (den annars ganska tråkiga) Burberry trenchen blev med lite bling.

Chanel (se men inte röra)

Priset för finast monter hade jag utan tvekan gett till….

Old Touch där precis allt gick i svart och rött. Det säger en del om hur mycket fina saker den butiken rymmer.

Vi hittade en Chesterfield grupp i fläckfritt skick.

Såhär hoppfull såg Baby ut när han frågade om priset.

Jag ville ha de här muggarna näst, näst mest av allt.

Mest av allt i år ville jag ha två tavlor. Denna hängde hos Judith och jag kunde inte släppa den med blicken.

Denna stod lite i skymundan, men var inte billig för de. Jag gillade den massor.

Och slutligen kan jag citera mig själv rakt av ifrån förra årets antikmässa,

”Men vi köpte inget idag, förutom lite ost och salami.”

Jag fick 6 stycken fat av min mormor i helgen, hon fick dem av sin farmor en gång i tiden och de är 100 år gamla.

Jag äter äggmacka med kaviar på dem,

(och hela världen blir lite vackrare)

Jag undrar lite…vad mormors farmor åt på dem.

Varenda designer som haft betydelse för modets historia de senaste hundra åren finns i någon form representerad här.

Jag rör mig sakta runt i butiken och får svårt att fästa blicken, för mig är det överväldigande. .. biter lite i min gelenagel sådär som jag bara gör när jag är extremt fokuserad.

Det är så mycket mer en bara vackra saker. Bara vintage och antika föremål kan få mig att känna så. Delar av historien som inte massproducerats på löpandeband.  Smycken och vackra tyger som överlevt och beundrats i hundra år, ingen modevisning i hela världen kan toppa det för mig.

Butiken fungerar som ett show room, stylister världen över ringer hit när de är på jakt efter något speciellt.  Finns det inte här, så är frågan om det ens går att få tag på.

Varenda liten vrå av butiken är så perfekt skyltad och dekorerad att jag knyter händerna bakom ryggen som ett litet barn som är förbjuden att fingra.

Dior, Balenciaga, YSL, Chanel, Pacco Rabane, Manolo Blahnik, Cacharel. Du hittar originalen här, det som designades då designern själv fortfarande levde. Några av de riktigt stora är fortfarande aktiva än idag  medan många andra bara lever vidare pga av att deras namn har köpts upp.  Även om många modehus  strävar efter att bibehålla det som är specifikt och orginellt med märket så tilltalar det mig ändå inte på samma vis.

Vartenda smycke och varje bijouterie jag någonsin drömt om finns här (och mer därtill). Bode jag i Barcelona så skulle jag be om att få volontärarbeta i butiken för att sitta och puttsa smycken hela dagar.

Besök butiken på Banys Nous 14 nästa gång du är i Barcelona. Hemsida och karta hittar du här. Passa på att ställa frågor när du är där, söker du något speciellt så kan du få god hjälp med att hitta det. Varenda föremål i butiken har en dyrbar historia, visa största respekt för det.

Ibland stöter vi på möbler som får oss att utbyta en snabb ”ser du vad jag ser blick” och det slår aldrig fel, vi ser samma sak.

Här t.ex, en stol ifrån början av 1900 talet,  vi har letat efter något i den här stilen länge men det växer inte direkt som päron på träd.  Detaljerna och hantverket är helt fantastiskt, och jag skulle kunna äta finn crisp i en månad  för att kunna köpa detta trä som slitits i närmare 100 år.  Som tur var behövdes inte det eftersom priset inte låg på mer än 575 kr då stolen såldes på kommission.  Ska höra med min favorit antikhandlare i stan och se vad han har att säga om den, misstänker att vi gjort oss ett riktigt klipp. Stolen kommer att tjänstgöra som skrivbordsstol på vårat lilla kontor.

Så , hur många paket finn crisp hade ni kunnat äta för en stol som den här?

Jag köpte den här klockan för en tid sedan av en mycket trevlig kvinna på blocket. Den var hennes mosters på 30 talet. Hon hette Adele, klockan var en gåva ifrån hennes man Karl.  De hade utvandrat ifrån Sverige och bode på den tiden i USA där klockan också är inköpt. Den är av märket Bulova som grundades 1875. Det är den första klockan som jag faktiskt använder, den har för längesedan stannat på tio över fyra men det gör mig ingenting.

Ofta vänder jag på urtavlan för att läsa graveringen på dess baksida..

”From Karl to Adele -34-”

Jag känner mig alltid lite ärad över att få bära ett minne utav en kärlek.

Söndagnatt har nu övergått till tidig måndag morgon och jag sitter på jobbet. Det har varit en jätte bra helg så jag går mest runt och nynnar lite grann för mig själv. Vi har letat en tid nu efter en bra bricka att kunna äta söndagsfrukost i sängen på. Denna hittade vi tillslut och kunde köpa utav en man som sålde av lite saker ifrån en butik han tidigare haft.

Den är ifrån 50talet och i jätte fint skick, man får nästan lite string känsla av den. Resten av dagen spenderade vi på antikmässan. Tänk att i timmar få gå runt och titta och känna på vackra saker med en strut fylld av nygräddad kola i andra handen, få upplevelser slår det för mig. Det fanns jätte mycket intressant och mycket utav just de saker som vi är på jakt efter nu (industri lampa ifrån 30talet,tv-bänk i jakaranda och en klädhängare). Men vi köpte inget idag, förutom lite ost och salami.

På en auktion i förra veckan budade vi hem en helt fantastisk möbel! Ett arkivskåp som stått i Sveriges Radios grammofonarkiv. Då det är tillverkat på 30-talet så är det snudd på antikt. Jag älskar strukturen i det gamla trät och gnisslet ifrån de små lådorna, något säger mig att det här är en möbel vi kommer att älska i alla våra dar..