Tag Archive - 70 tal

nyåret

Till nyårsnatten blåste jag ett paket med Kitty ballonger…

Och premiär använde min nya vintage Wenjilli klänning.

Den uppfyllde alla mina önskningar.

Tyvärr hittade jag dock ett litet hål som måste lagas innan den får följa med ut i natten.

Baby och jag skålade för att den nya layouten för bloggen var färdig! Jag känner mig så himla nöjd med den, vad tycker ni?

Sen svidade jag om till en mer leka med barn vänlig klänning.

Vi dukade och fick fina middagsgäster från Skåne.

Nere vid vattnet höll han sin guddotter i handen och tittade på raketer.

Sen dansade vi till ”Man boy” tills klockan blev morgon.

Det var det bästa nyåret jag haft på många, många år.

Our new years eve was just perfect!

Garderobsstädning 2010 (part 1)

Igår började jag med garderoben och bestämde mig för att inte sluta fören jag var färdig, det tog 8 timmar. Jag ska visa er lite fint som gömmer sig där inne, samt några bra tips.

En anledning till att det tar lång tid att städa i garderoben är att man måste beundra allt fint. Den här väskan hittade jag på loppis nu i vintras och den väntar på sommar, sol, maxiklänningar och äventyr.

I väskor som hängt med ett tag kan man hitta små pusselbitar från förr. Jag drömde om att få Carmen Electras hårfärg när jag var 21 (bilden på henne har legat där sedan ett frisörbesök, som inte slutade med att jag såg ut som Carmen). På ett slitet gammalt kvitto kan man tyda texten ”Whiteroom”, när jag var i samma ålder dansade jag där tills fötterna blödde många sena lördagsnätter.

Min finaste väska är denna reptilmönstrade som jag fått av Baby.

Dior sadeln är en klassiker. Min plan är att vårda denna ömt så att någon kan få ärva den om många år från nu.

Smyckesskrinet i vinyl är perfekt för ringar och broscher.

Den här fina presentasken med en Halston parfym och body lotion hittade jag i en butik i Brooklyn. Doften är lite vintage kanske man kan säga, men jag har inga planer på att använda den.

I East village köpte jag en klänning som skulle kunna miss tas för en Halston. Den hade några rejält tråkiga fläckar men efter en vända på kemtvätten så är den så gott som ny. Nu funderar jag på att korta den en aning så att den slutar precis under knät istället för en bra bit ner på vaden som den gör nu.

En annan klänning som behöver korrigeras lite är denna som är ett fint loppis fynd. Den sitter perfekt men jag kan inte lyfta på armarna mer än några decimeter när jag har den på mig, som att armhålan är sydd alldeles för lågt. Vilket är märkligt då den kommer från en butik i England från början (det hade varit mer förståeligt om den var handsydd). Jag ska se om det går att korrigera, alternativt ta bort ärmarna helt. Vad tror ni?

Den här senapsgula klänningen blir jag inte klok på! Den har överlevt många rensningar nu, och inte undra på det, den är ju jättefin. Den kommer från danska märket Thelin och jag har bara använt den en endaste gång. Vill någon av er köpa den så kan jag knappast säga nej. Let me know!

Med jämna mellanrum fylls det på med guldfärgade klänningar i min garderob. Här är en från London och en från N.Y.

Jag har alltid älskat guld. När jag var barn och min mormor åkte på någon resa så frågade hon mig alltid vad jag önskade mig från de resmålet dit hon skulle, jag svarade alltid samma sak, ett par skor i guld.
Dessa sandaler fick jag av min mormor när jag var 7 år, de var tyvärr en storlek för små redan då man jag har sparat dem sedan dess. De betyder mycket för mig, kanske just för att de säger så mycket om hela mitt intresse för kläder. Eller i alla fall den där egenheten att kunna önska sig något så starkt att man aldrig slutar söka efter det.

Jag älskar fortfarande guldfärgade skor.

Den här kavajen betyder också mycket för mig. Den var ett av de första vintageplagg jag köpte för min första riktiga heltidslön. Detta var långt innan jag använde kavaj, så man kan kanske säga att jag har växt i den med åren. Den säger även den ganska mycket om min relation till vintage, att det inte bara handlar om sådant som passar mig utan att det även kan handla om detaljer och sådant som en lång rad med små tätt sittande perfekta knappar.

Jag har en hel del t-shirtar också (för att vara en tjej som sällan använder t-shirt). Nästa år ska jag bli bättre på det! Det finns så mycket skoj man kan göra med en t-shirt bara man tänker lite utanför boxen.

Jag har två favoriter, den ena kommer från Ibiza och är ett år äldre än mig.

Den andra har jag fått av min bror Dogge, han har gjort denna själv. Hur cool är den inte?

Världens kortaste denim shorts kommer från True religion.

De passade bra på Route 66 i somras.

I min garderob hänger även ett par Chip n´pepper jeans som jag inte har kunnat ha på många år nu. Men, de är i mina ögon de perfekta jeansen så jag har inte kunnat göra mig av med dem. De har en fin bootcut, perfekt färg och helt makalöst snygga slitningar. Har du storlek 26/30 och är sugen på de perfekta jeansen så hör av dig till mig, dessa förtjänar verkligen att användas och älskas.

Söta toppar som denna har också en förmåga att överleva rensningar. Just denna har jag haft så länge att jag en gång i tiden använde den som klänning någon sommar då jag drack många shots och blekte håret lite för mycket. När jag hittar den i garderoben nu så går tankarna lite såhär….”men denna är ju sööööt, man kan ju ha den till jeans och clogs på sommaren till exempel”
Och det är ju sant , bara det att jag ju inte är någon ”söt topp och jeans tjej” hur mycket jag än skulle vilja.

Jag sparade den i alla fall (kanske mest som ett fint minne från den där sommaren då jag drack många shots).

Sen har vi denna, jösses vad cool den är! Den är från Fornarina och jag köpte den 2002 kanske (antal använda gånger; 0). Ni förstår att den har fina utställda ärmar och en djup v-ringning som går hela vägen ner till det randiga partiet. Det som ser ut som en sjal runt halsen är inte en sjal utan en minimal tubtop som ska sitta över bysten.

Även denna är till salu, stackars as häftiga sak som hängt i mina garderober i närmare tio år.

Ett bra garderobstips är att sätta tidningar i skorna såhär, dom blir jätte glada.

Långa klänningar (som denna, precis nyanländ från Texas) bör man vika på detta vis när det är lite tyngd i materialet. Annars blir det tungt på axelpartiet och plagget kan tappa formen i onödan. Jag är också alltid noga med att använda rätt färg på galge till varje plagg, ta aldrig en mörk trägalge till ett ljust plagg då det är svårt att veta hur ett äldre tyg beter sig. I värsta fall slutar det med att galgen färgar.

Jag flyttade tillbaka mina smycken in i garderoben. Ett tag har jag haft dem inne i badrummet vilket säger sig självt inte är så bra med all fukt.

Jag hängde upp en galge på väggen för att få bättre översikt över bälten och mindre skrynkliga sjalar.

Bangles staplade jag på en sån där hållare för hushållspapper.

Smyckesskrinet är en gammal kryddhylla från 50-talet för er som inte sett det tidigare.

Om var sak får ha sin plats nu…så får vi plats en stund till.

Torkad lavendel får jag av Babys morbrors sambo. Doften håller malen borta från garderoben, vilket är ett smart drag om man har mycket vintage.

Antikladan i Qvartinge

På vägen hem i söndags stannade vi i Qvartinge och kikade i ladan.

Ladan är tre och en halv våning kan man säga, på första våningen finns det massor med fina atikviteter.

Jag gillar att stå och speja in i det gamla dockskåpet en stund när jag är där.

Kolla vad fint det är!

På senaste tiden har jag börjat trollbindas av fina vikbara skärmar. Denna är från 1800-talet och jag tappar nästan andan av hur vacker den är. Tänk att den är mer än 100 år gammal, undrar just vilka fantastiska klänningar som hängt över den en gång i tiden.

Går man en halv trappa upp så blir det lite kallare i ladan, och där kan man kika på 60 och 70-tals möbler och prylar.

Går man upp en trappa till så hittar man de stora möblerna. Vi har börjat fundera lite på ett skåp i denna stil till köket.

Den här spisen är så fin att man vill ge den en kram. Men förmodligen inte så energisnål.

Ett bord med grönmosaik och betongben hade jag gärna tagit med mig hem.

Den här sängramen tyckte jag också om, det känns som att det där med sängramen har försvunnit mer och mer. Varför då undrar man när man ser denna.

På översta våningen, där det var så kallt att det övergick i sport att kika runt, där hade de börjat sälja kläder. Gissa vem som stod ut längst i kylan?

Innan vi gick fick jag ta tre djupa andetag för att inte köpa den här kappan som var 100 storlekar för liten.

Sen sprang jag in snabbt på toaletten där det är lätt att fastna.

Jag hittade Sighsten Herrgård på en vägg. När jag går i butiker letar jag alltid lite extra efter hans design, unisex overallerna från sent 60-tal i crimplene hör mer eller mindre hemma på museum idag.

Sist vi var i Qvartinge hittade vi också massor med fint, och det ser ut som att jag stod och sneglade på det där köksskåpet redan då…

Missoni look-a-likes

Jag tycker inte att man ska köpa kopior av någon annans design, men jag tycker däremot att man kan fundera över vad det är man faller för och dras till hos en designer och sedan leta efter det i andra plagg. Mitt hjärta klappar hårt för Missonis mönster och färgkombinationer, så fort de dyker upp eller sticker ut en liten tygbit som påminner om det någonstans så sugs min blick dit direkt.

Här är några exempel på just sådana plagg och accessoarer, de kommer från Etsy och bilderna går att klicka på.

PS, Sjalen på bild nr 22 var jag tvungen att köpa.

Dusty deco

Förra helgen hälsade vi på hos Dusty Deco. Butiken ligger på Gärdet och ägarna har nischat sig på Amerikanska möbler och prylar, industri och design faktorn är hög. Jag tycker utan tvekan att de i dagsläget har Stockholms bästa utbut.

Vi kikar in!

Allt som säljs är noga utvalt, det har skeppats från andra sidan jorden och i många fall restaurerats. Detta är alltså ingen loppis dit man går för att fynda, utan en grym butik dit man går för att de har just de där möblerna och detaljerna som är så svåra att hitta någon annanstans.

Missa inte att kika på deras inspirationsbilder på hemsidan!

Dusty Deco har öppet på lördagar och söndagar mellan 12-17, adressen är Östhammarsgatan 69.

Tears of vintage

Igår hämtade baby mig på jobbet vid 11, sen åt vi frukost på ilcaffé.

Jag tycker utan tvekan att det är ett av stans absolut finaste fik. Opretentiöst och hemtrevligt.

Det var smockat med folk (men inte just på denna bild)

Jag skrattade…

Det har jag gjort i två dygn nu…

…åt ett klipp på youtube som min lillebror visade mig.

Det kanske bara är jag som tycker att det är så fruktansvärt roligt?

Efter frukosten gav vi oss iväg för att köpa de sista julklapparna.

Jag har ett par nya skor från Sorel, det kan vara det bästa köp jag någonsin gjort, kylan är nu min vän.

Vi promenerade lite på Kungsholmen.

Inne på Kungsholmens antik och kuriosa var det fullt med prylar högt och lågt som vanligt.

Finast var den här påfågelskapelsen som använts på Folkoperans uppsättning av Nötknäpparen.

Vi åkte vidare till Södermalm.

Beyond Retro i Zinken hade de slagit sig själva i finaste skyltningen.

Jag var impad! Men hittade tyvärr inte det jag sökte.

Däremot hittade jag ett sånt där plagg som jag alltid söker, 500kr kändes som ett mycket rimligt pris för en Diane Von Furstenberg wrap klänning från sent 70-tal. Men tyget var inte riktigt i min smak så jag hoppas att någon annan som tycker om den ännu mer hittar den.

Kanske är det du?

Vi kikade in på Grandpa, där fick man nästan köa för att komma in.

På Beyond Retro på Åsögatan  blev det samma procedur som i Zinken. Jag hittade inte det jag sökte, men föll pladask för denna blommiga klänning, som hade varit perfekt om det inte var för att resåren i halslinningen släppt helt.

Vi knallade vidare till Unionville.

Hampus hjälpte mig att fixa en tryckknapp som lossat på en tröja.

Sen kikade vi när han gjorde nya leather patches. Jag frågade om han inte var sugen på att klämma dit en som en tatuering, ”man har ju tänkt tanken många gånger” erkände han.

DN har skrivit en helsida om Unionville. Läs den vettja!

När vi kom hem igen kände jag för att fira!

Det hade nämligen varit en av de bästa vintage dagarna i mitt liv. På Stadsmissionen vid Nytorget hittade jag något som gjorde mig så lycklig att jag började gråta. Jag vill inte berätta mer om det nu, eftersom jag tycker att det förtjänar ett eget inlägg. Men ni kan ju gissa att det måste varit något åt detta håll.

Tears of vintage! Finns det något bättre!
Precis som DN kallar mina bröder för nördar, så kan man nog säga att jag också är det.

Jag gräddade ”lyxvåfflor” (då använder man grädde i smeten istället för mjölk).

Till det rostade jag valnötter i råsocker.

Vilken magisk dag det var. Tillslut hittade vi allt det vi sökte (och mer). Vi har nu precis som jag önskade lyckats inhandla alla julklappar second hand. Jag lovar att fota allt innan det hamnar i paket så att ni får se efter jul.

Revyn 78

För en tid sedan hittade jag en klänning på Stadsmissionen här i Gröndal som tycktes ha allt.

En draperad liten fena i sidan.

Perfekt material,

och magiska knappar.

Och sedan det som jag värderar allra högst på ett vintageplagg, någonting som berättar var det kan tänkas komma från.
Efter att ha forskat lite så kom jag fram till att klänningen måste ha burits av skådespelerskan Meta Velander för en si sådär 32 år sedan. Visst är det häftigt?

turquoise

Ibland söker jag på mina favorit färger på Etsy.

(alla bilder går att klicka på)

Page 11 of 27« First...«910111213»20...Last »