Om kreddiga människor och Elle galan
Förra veckans bästa MMS kom från Karma med texten”Kreativ 0rgasm?”, och föreställde designern Ida Pyk på Elle galans röda matta med sin pojkvän i handen…via skype.
Såhär skriver Ida Pyk på sin blogg,
”Eftersom det bara får komma kreddiga kändisar till Elle-galan och min respektive inte var bjuden har jag tagit med honom till röda matten via skype, see you there!
PS. Och är inte en Mac Book Pro och iphone världens kanske snyggaste accessoar?”
Nu tror jag inte att jag själv skulle passa på den typen av tillställning, men hade jag blivit bjuden utan min man så hade jag verkligen velat komma på den idén.
Jag gillar inte alls hela fenomenet med ”kreddiga kändisar” och sånt där modeorakel folk. Jag ser inte tjusningen i att veta de senaste trenderna eller vilken vårens färg är.
Mode är på något sätt för mig bara att återskapa något som någon annan redan har gjort. Och för mig faller det sig därför naturligt att intressera mig för den revolution inom mode som ägde rum under 60 och 70-talet. Något som jag tror att vi tyvärr aldrig lär få se igen.
Jag säger inte att mode är fel eller tråkigt! Det finns jätte många kreativa och nytänkande designers idag också, men det jag menar är rent generellt.
Och när jag tittar på bilder från den här typen av galor så känns det lite som klubben för inbördes beundran där dyrast designer väska vinner. Men jag kanske är cynisk (det vet jag ju att jag är), men ligger det ändå inte lite sanning i det?
Om någon frågar mig om vårens hetaste trend måste jag alltså säga pass. Men skulle någon istället fråga vilka butiker som var de mest inflytelserika på King’s road och Carnaby street under 60-talet så skulle jag gärna berätta lite om det.
Inte särskilt ”kreddigt”, utan mest väldigt nördigt:)
Vilken är egentligen vårens trend? Någon som vet?
I love that Ida Pyk brought her boyfriend to the red carpet via skype.

















































































