Jag har börjat förbereda garderoben för sommar.
Min första hela sommar i den nya staden vid havet och i det nya huset på landet.

Jag känner att jag vill göra bättre plats så att plaggen kan andas, jag vill bara låta det finnas framme som jag vet att jag kommer att använda. Vilket förvisso är mer eller mindre omöjligt. Men jag tänker att jag ska förbättra chanserna genom att,

1, Prova allt! Eftersom jag är väldigt bunden till mina kläder känslomässigt så kan ett plagg leva vidare ganska länge på gamla meriter. Har jag haft riktigt kul i en kjol en gång så bli jag fortfarande helt varm av den även om jag inte burit den på två år.
2, Nästa steg blir att ta sig en funderar på vad som eventuellt skulle kunna vara trevligt att ha på sig till vad. Ibland tenderar plagg att liksom bli hängande för att man tror att man saknar något att bära det tillsammans med, vilket man ju ytterst sällan gör om man tittar lite närmare.

En garderob sköter sig verkligen inte självt, har ni tänkt på det?
Man måste konstant dit och blåsa med sin kreativitet på den och se till att bibehålla ett slags dynamiskt förhållande till sina kläder.

Jag har aldrig ägt en ”basgarderob”, jag gillar egentligen inte uttrycket i sig då det på något vis känns så begränsande. Men jag har ändå alltid känt mig lite avundsjuk på vänner till mig som har just sådana garderober där vartenda plagg tycks passa perfekt med vad som helst ur garderoben. Min garderob funkar inte så, nästan vartenda plagg är ett statement i sig som skriker någonting rakt ut. Och har man inte tiden/orken/lusten att stå och vara kreativ varje dag så slutar det lätt med att man tar sin mans jeans och en t-shirt istället.
Nåväl, jag kan leva med att många av mina plagg inte används regelbundet alls, men jag skulle behöva hitta strategier för att minimera den delen och bygga upp den andra delen.

Min vardagskostym för sommaren tror jag kommer att vara ganska lik förra årets.
Jag kommer att bära mycket jeans, vintage linnen och tunikor av bomull, gärna med litet broderi eller knäppning. Till det kommer jag att ha träskor eller boots. Jag gillar detta för att det är enkelt och för att det tillåter mig att gå nuts med tunga smycken.

Jag har även investerat i fler riktigt långa bomulls kjolar från 70-talet, jag känner mig nästan alltid fin i dessa oavsett humör och jag tycker att det är relativt enkelt att bära i stort sätt vilken överdel till som helst. Och jeansjacka såklart!

Till fest känner jag mig väldigt sugen på att skapa fina kombinationer av mina favorit plagg från lite olika eror.
Sliten spets,sidén kimono, bustier och gombeläng till exempel.

Nu har jag mer eller mindre tömt garderob och byrå och lär få pyssla med detta mer eller mindre hela helgen osv.
Men det är det värt i längden.

Hur ser ert förhållande med er garderob ut?  Berätta!

När jag var barn var orange min bästa färg.

På skolavslutningen i tredjeklass bar jag en orange dräkt, dräkt som i kjol och kavaj, en kråsad blus och våfflat hår.
Fast mitt hår var inte på riktigt våfflat, inte med tång som de andras. Min mamma envisades med att fläta mitt eftersom det gick lika så bra.

Jag bröt ena armen några veckor innan avslutningen så vi fick trycka igenom gipset i ärmen på den orangea dräkten.
Jag var en knubbig unge som sjöng den blomstertid nu kommer lite för högt och lite falskt, med ojämnt våfflat hår och en blomsterkrans av papper.

Hon bor i mig än, den där ungen.
Det är hon som idag suktar efter lårhöga stövlar i orange mocka.

Marknaden i helgen har gått långt över mina förväntningar.
Jag hade egentligen inga direkta förväntningar mer än att få träffa potentiella kunder IRL och få höra vad det tyckte om vår vintage.
Men jag fick vinka hejdå till en hel del plagg och accessoarer, och det är verkligen en viss känsla att få göra det sådär på plats och faktiskt möta personen och se vad hon faller för.

Jag har ju följt en del av dessa plagg länge, medan andra är relativt nyinköpta.
Oavsett så är det alltid en så skön känsla när cirkel sluts och de hamnar hos en ny ägare.

Johanna hjälpte mig i lördags, det är jag himla tacksam för.
Jag är ingen säljare precis, och det känns ändå väldigt avklätt att visa sin butik sådär, när man måste stå bredvid själv.
Johanna är mer öppen, mer lättsam och inte sådär svårmodig som jag.
Jag är en sån som får lätt panik när jag inte förstår mig på kvittoblocket och har svårt att räkna hur mycket växel kunden ska ha tillbaka.
”Och så måste du le också”…säger Baby.

Det är nog inte för inte som jag oftast fick pack varor i påse eller lägga pusslen i raka höga när jag hjälpte mina föräldrar i deras butik under julhandeln:/

Jag tycker om att stå lite vid sidan av och observera.
Se vilka plagg som kunderna dras till och le lite för mig själv.

Det är ok säger Johanna och klappar mig på axeln.
”Du är ju den knepiga konstnären bakom allt det här.
Vi är lite som Danne och Bleckan, du och jag Minna”.

Color and art….

Free spirits..

Dancing until sunrise..

The desert

Native Amerika

And strong people who always go their own way. 

….These are a few of my favorite things.

(Som svar på inlägg nummer 6 av 30, mina största inspirationskällor)

Anita Pallenberg…back then.

Eller Bianca Jagger..
Det beror nog på vilken dag jag skulle få frågan. Överlag är min garderob lite grann en korsning av dessa kvinnors fantastiska stilar, Woodstock möter Studio 54.

Jag är så glad att det är fredag, jag liksom känner det i kroppen även om mitt liv inte gör någon större skillnad på vardagar och helger just nu.

På Odd Lovin’ har vi fyllt på med några nyheter…och fler kommer det att bli.
Vi har på lagret så att säga:)

Och igår när vi åt indiskt till lunch så hittade vi oss på Modesidan i Malmö City.

Det känns så häftigt för mig att det bara var ett år sedan jag stod i en tunnelbanevagn mellan Gamla stan och Södermalm och lekte med med de där orden…Loving Odd…Odd Loving….Odd Lovin’.  

Mitt skötebarn <3

Här kommer en strålande nyhet!
Odd Lovin’ kommer att vara med på Mitt Möllan julmarknad i år, och rackarns så pepp vi är på detta! Dels för att det med största sannolikhet kommer att bli den bästa julmarknaden med ett spännande och unikt utbud, men också för att vi får chansen att träffa er och visa vår fina/fantastiska/fenomenala vintage IRL.

Vi finns på plats den 17-18 och 21e. 
Ni kommer väl!? 

Jag förbereder inför vår största plåtning hitintills.

Och i julklapp önskar jag mig en assistent, som är pigg och galen och som gör tummen upp lite oftare än jag.
Oddy gör inte tummen upp, han tittar på mig och undrar om vi inte kan dra till skogen istället.

Om ni är nyfikna på hur det ser ut när vi jobbar under helgen så kan ni följa oss via Facebook, Twitter eller Instagram (där jag heter Odd Lovin’ Vintage).
Hoppas att vi ses!