Indiansommar

Jag har växt upp med nyponbuskar omkring mig,
men det är som att jag aldrig förr sett hur de ändrar färg.

Nu är allting guld utanför mitt fönster.

Helgen passerade, jag fick äntligen till perfekta kanelbullar, jag fick krama min mamma och min pappa och jag fick åka till Malmö och göra det som jag gillar mest, ge gammalt vackert nya ägare.
Idag är det en måndag som känns precis som en söndag. Och jag tänker mig en lugnare vecka.
En med Louis Armstrong på vevgrammofonen och siden kimono mot huden.

Odd Lovin´på Designfabriken Malmö

 


På lördag kommer jag att sälja kläder på Moriska Paviljongen i Malmö.
Kom förbi och kika och säg hej vettja!
Det blir en hel hög med lokala talager, musik och öppen bar.
Ni kan läsa mer på Designfabrikens Facebookevent.

Jag är förstås superpeppad och glad att jobba även om allt såklart går på halvfart just nu.
Bilden ovan är ett litet smakprov från mitt senaste samarbete med fotografen Isabell N Wedin. Jag tror allt att det är något av det bästa jag stylat hitintills.
Hår och make up gjorde Lovisa Fredriksson, Edlina vad modell, och Allis Nettreus fotoassistent.
 

Ögonblick

Helgen börjar långsamt, med Billie Holiday, en tidig morgon med en brasa och solsken.
Jag tänker på när jag var yngre och hur jag ofta brukade fantisera om att kunna se in i framtiden, bara för ett ögonblick eller så, om jag skulle våga…
Tanken slår mig när jag svänger in på vår lilla väg, det växer gräs i mitten och sju gamla björkar lutar sig från ena sidan till den andra och skapar känslan av en allé.
Jag har en för stor grå stickad tröja som egentligen är min pappas, slarvigt hår, tidningen under armen och hunden vid min sida.
Det är ett fint ögonblick tänker jag.
Just ett sådant en vilsen tjugonågonting åring hade behövt se om hon kunnat blicka in i framtiden.
Om hon vågat.

Det känns att hösten är här nu.
Ormbunkarna i backen skiftar från grönt till gult till brunt, och luften är någonstans mittemellan frisk och kall.
I trädgården planterar vi ett äppelträd som Lilla I fått i födelsepresent av sin farmor.
Det blir vår första höst och vinter på heltid här och allt känns lite som ett äventyr.
Vem vet hur kall vintern kommer att bli och hur mycket snö det kommer att falla.
Nu är slutet på helgen här, jag ska äta kantareller, dricka ännu en kopp te och bada lilla I framför öppna spisen.

Hur var din helg?

 

Det som försiggår precis innanför min bröstkorg

Jag är inte här lika ofta.
Det måste bli så nu.
För när jag med henne, då vill jag vara där. Helt och fullt om ni förstår.
Jag började att banta mitt dator användane redan då hon låg i magen, och har för avsikt att fortsätta.
Mitt privata Facebook konto fick ryka först, och det var verkligen inte en dag för tidigt.
Det är fint att hålla kontakten med människor, tänkte jag ofta förr. Men sanningen är den att jag nog hellre vill bygga nya broar.
Och då ligger den här platsen mig närmast. Den känns fortfarande kreativ och den får mig att växa som person.
Jag trivs i mötet här.

Jag talade med en vän om hur tidigt barn börjar att registrera det som händer runtikring.
Och väljer att lägga undan min telefon.
Det räcker att svara på mail, titta på Instagram och läsa SMS en eller två gånger om dagen, för mig.
Jag kan således välja att göra det när hon sover.
Jag har det stora privilegiet att få vara med henne på heltid nu, den tiden kommer förmodligen aldrig mer igen.

Så,
jag är inte här lika ofta nu.
Men när jag väl är det så känns det väldigt bra, jag läser era ord och tar dem till mig och jag försöker att bara dela med mig av det som känns viktigt och sant.
Det som försiggår precis innanför min bröstkorg.

Doften av en mamma

 

Jag packar upp en body som fångat doften av min mamma, hennes mormor.
Hejdar min hand på vägen mot tvättkorgen och tänker att, doften får bo kvar hos henne en stund till.
Känslan och doften av en mamma är så speciell.
Jag funderar ibland över hur hon kommer att minnas mig, min dotter.
Kanske hoppas jag på ljudet av en gammal grammofon, känslan av en sidenklädd axel, också värme förstås.

Min egen mamma, hon skrattar ifrån magen, har hår blekt av saltvatten och en famn att gråta i.

 

Nyanser

20130917-190105.jpg

Genom min hornhinna passerar fler nyanser nu.
Jag berättar det för min barndomsvän över åtta bitar sushi i staden där vi vuxit upp. Att bli en mamma har gjort mig mildare på sätt och vis, och svalare, just så som jag önskat. Jag lyckas se mellan fingrarna, oftare nu än förr.
Jag nynnar så smått på en melodi utan text och känner att mitt hjärta är, mer öppet.
Folk, de gör nog oftast så gott de kan ändå tänker jag.

Där utsidan räknas

Det var den vackraste morgonen.
Tre tranor landade i kohagen och dimman låg tät.
Från början var de bara två, tranorna, nu är de alltid tre.

Och på promenaden så tänker jag att, vackra tapeter och möbler i all ära. Men det är nog ändå vad som finns där utanför som måste få vara viktigast.
Och så är det för mig på landet.
Jag bryr mig inte så mycket om det bruna 70-tals köket  eller plastmattan i badrummet.
Landet har något förlåtande som staden inte riktigt har, för mig.
Här är det alltid lite stökigare, dörren står alltid öppen och min man kliver med kängorna direkt på mattan.
Gör inte det, säger jag.
Och sen gör jag likadant själv när ingen ser.
Utanför fönstret växlar årstiderna,
och jag känner inte samma behov av att ändra på insidan längre.

Plommonlila

Hösten börjar. Och det känns, mjukt.
Med ett barn på armen går jag trapporna upp till barnmorskemottagningen för sista gången, den här gången.
Och inte fören nu så känns det på riktigt över, graviditeten..förlossningen.
Det går säkert lättare nästa gång om det blir en sådan, säger jag och ler mer än vanligt samtidigt som jag läser det återkommande ordet ”uppgiven” i min journal.
Jag lägger det bakom nu.
Jag packar ner sommarklänningar som aldrig blev använda i en brun låda och tänker att vi ses igen.

Hösten börjar.
Vi får de godaste plommonen av grannarna och just den där plommonlila färgen är så vacker just nu.
På ett födelsedagskort till en av mina viktigaste personer tejpar jag ord som någon annan redan sagt.
Och känner mig samtidigt glad att jag nu lever mera så än någonsin tidigare.

Hösten börjar,
den är mjuk,
och plommonlila.

Page 4 of 206« First...«23456»102030...Last »