Igår stövlade jag in på Lunds universitet i min militärjacka, flairs och fiskarmössa.

Jag är peppad.
Även om jag måste erkänna att det  tar lite på krafterna att byta skola såhär varje termin som jag har gjort. Men om man summerar det hela så har det mest varit positivt för mig.
Jag har nämligen alltid tyckt ganska illa om (läs skrämts av) allt praktiskt kring utbildningen.
Det kan gälla allt från att hitta till rätt sal, fixa nytt bibliotekskort och lära sig hur skolans olika system fungerar. Jag har alltid inbillat mig att sådana saker är väldigt svårt.
Men nu när jag går in på den tredje terminen (efter att redan ha läst på tre olika skolor)  så känner jag mig lugn som en filbunke över allt administrativt, och även över att behöva bekanta mig med nya kursare.

Jag behöver inte längre titta i väskan tre gånger så att jag inte glömt något livsviktigt (typ penna) innan jag åker hemifrån.

Just nu sitter jag och skriver på min första preliminära plan för C-uppsatsen. Jag har funderat kring väldigt många ansatser men  det lutar nu åt att bli något som känns enbart roligt, snudd på lättsamt och som ligger mig väldigt nära om hjärtat.
Min B-uppsats hade en väldigt tung tes med fokus på problem och avvikande, så nu känner jag lite för att göra någonting helt annat.

Är det någon av er som ska skriva uppsats i höst?
Kanske kan vi peppa varandra!?

Yesterday I had my first day at my new university, I’m pretty excited to get back to my studies now.

I lördags hade som sagt jag och Baby den stora äran att få fotografera ett bröllop.

Brudgummen är en god vän till mina bröder och bruden brukar kika in här på bloggen och hade sett mina och Babys bilder här och gillade dem.
Jag tror vi är ett bra team när det kommer till den här typen av jobb, våra styrkor  när det kommer till att fota är så väldigt olika.
Jag hoppas att vi får chansen att göra det igen i framtiden. Och när bilderna är färdiga och levererade till de nygifta så ska ni förstås också få se dem.

Bröllopet var sagolikt vackert.
Och en sak som slog mig var hur paret hade valt att ta hjälp av människor i sin närhet till i stort sätt allt. Det är nog det bästa man kan göra om man vill få ett bröllop som känns personligt enda ut i minsta lilla servett.
När det är familj och vänner som lagat mat, bakat bröllopstårta och stått för musiken så smakar allting så mycket bättre och betyder så mycket mer.
Det tycker i alla fall jag.
Och har man en anknytning till de som är inblandade så blir det mer avslappnat och de kan vara med och bidra till trevlig stämning istället för att bara göra sitt jobb.
Vilket den här fotografen förstås gjorde.

Och sen tänker jag att det är så himla fint att gå på bröllop.
Det borde man göra varje helg.
Jag lyssnade noga på vackra tal som innehöll goda råd kring äktenskapet, kompromissa, lyssna, lämna plats åt varandra…och så vidare.
Ni vet allt det där som man vet, men som ibland är så himla svårt att komma ihåg en tisdag kväll när blodsockret är lågt och diskberget växt sig högt.

This weekend Baby and I had the pleasure being wedding photographers.

Vi är på väg hem igen efter en helg i Mälardalen. Fantastiskt fint har det varit. Jag fick ta en promenad med min pappa, han höll sin hund och jag min. Sen fick jag krama mamma och dansa med mina bröder.

Och Baby och jag fotograferade ett bröllop, för första gången tillsammans.
Och jag var så himla stolt över min fina man som är bästa på ungefär precis allt.

Hoppas att ni också haft en bra helg!
Och stort tack för alla peppiga kommentarer och gratulationer i samband med Odd Lovin’ premiären. Det betyder mycket!

Vi hörs imorgon! Nu ska jag äta djungelvrål hela vägen hem.

Welcome to Odd Lovin’

Vi jobbade till fyra inatt (imorse).

Godmorgon på er!

It´s getting closer…

Ett plagg som jag länge gått och liksom gnolat lite över är den så kallade Bäddjackan, de var poppis ungefär fram till 50-talet och kvinnorna skulle ha dem att skyla axlarna med då de gjorde sig redo för natten eller satt upp i sängen och läste. Vilket i sig känns ganska trist tycker jag. MEN! Plaggen är oftast så otroligt vackra att jag tycker att det förtjänar en andra chans. De är oftast sydda av fina material, med vacker spetts och söta detaljer. Och eftersom de använts relativ lite under korta stunder så kan man lätt hitta dessa plagg väldigt välbevarade även från 30 och 40-talet.

Min personliga stil är långt från sådär uber söt som dessa små jackor, men jag tänker att man skulle kunna skapa en väldigt häftig kontrast genom att använda dem till låt säga….boots, ett par slitna jeans och favorit t-shirten eller en tanktop…gärna med något trevligt tryck på.

Jag kommer att köpa in några till Odd Lovin’ och testa om jag kan lura någon av er att gå ut i pyjamas helt enkelt;)

För om det är en stor vision jag har med Odd Lovin’ så är det att bygga en platform där man tillåts och uppmanas att tänka utanför boxen, bortom mode, rätt och fel. För jag tror att det är en kreativ förmåga som vi alla bär på. Och i morgon tänkte jag berätta lite mer vad jag menar med det.

Så länge vill jag önska er en fantastisk dag, och uppmana er att ta er en funderare över bäddjackan!

30s pink rayon bed jacket

20s silk bed jacket

40s cream lace bed jacket

50s bed jacket with roses

Powder blue ruffled bed jacket

30s silk and fur bed jacket

40s rayon bed jacket

I have a strong feeling for old bed jackets, I think they deserve to be worn again…but in another way.

Minns ni den här klänningen?
Det var den första klänningen jag visade här på bloggen år 2009, jag skämdes lite då över att jag ännu inte använt den.

Och då kan ni gissa vad jag gör nu, 2011….då jag fortfarande inte använt den!

I helgen händer det någonting mycket fint, och Baby och jag har fått den stora äran att tillsammans föreviga det på bild.

Så nu är det dags. Jag tror detta kan vara tillfället som denna klänning väntat på.
Vad tror ni?

Jag ska prova den så fort min sena lunch lagt sig lite i magen…be en stilla bön att den fortfarande sitter som en smäck.

This weekend I`m finally going to wear this dress!