Nej det gick inte, att välja bara tre.
Jag tänker att jag istället ska försöka visa er bilder på så många av mina favoritplagg som möjligt, under de här 30 inläggen  som nu komma skall.

Och den turkosa vintage kimonon är just en av mina allra bästa.
Likaså den krämvita klänningen från John Galliano.
Kimono är ett utmärkt plagg tycker jag, på så sätt att det går att bära till nästan vad som helst och det är nog omöjligt att inte känna sig vacker.

Jag är så glad att det är fredag, jag liksom känner det i kroppen även om mitt liv inte gör någon större skillnad på vardagar och helger just nu.

På Odd Lovin’ har vi fyllt på med några nyheter…och fler kommer det att bli.
Vi har på lagret så att säga:)

Och igår när vi åt indiskt till lunch så hittade vi oss på Modesidan i Malmö City.

Det känns så häftigt för mig att det bara var ett år sedan jag stod i en tunnelbanevagn mellan Gamla stan och Södermalm och lekte med med de där orden…Loving Odd…Odd Loving….Odd Lovin’.  

Mitt skötebarn <3

1, Om jag bara fick behålla tre plagg ur min garderob så skulle de bli dessa.
2, Om jag fick (blev tvungen att) byta garderob med någon så skulle jag kunna tänka mig…
3, Ett plagg som jag önskar att jag kände mig bekväm i.
4, Om jag skulle ge ett stiltips så skulle det nog bli…
5, Det här plagget har jag aldrig använt men kan inte göra mig av med ändå.
6, Mina största inspirationskällor är.
7, Mitt drömplagg.
8, Om jag bytte stil helt så skulle jag nog klä mig ungefär såhär…
9, Ett plagg som jag ångrar bittert att jag aldrig köpte.
10, Jag letar alltid efter…
11,  Man ska aldrig säga aldrig, men det här är något jag tror att jag kanske aldrig kommer att vilja bära.
12, Såhär klädde jag mig när jag var 15 år.
13, Mitt bästa tips när man ska på fest och inte känner sig fin i någonting är…
14, Mina tre favoritskor
15, Såhär ser min väska ut, och det här har jag nästan alltid i den.
16, Det här är något som jag tycker passar till nästan precis allt.
17, Det här känner jag mig inte alls fin i men jag har det på mig ganska ofta ändå.
18, Tre huvudbonader som jag gillar.
19, Det finaste jag ärvt i klädesväg
20, Det absolut vackraste i mitt smyckesskrin
21, När jag blir pensionär vill jag klä mig såhär
22, Detta är min semesterstil
23, Jag kan aldrig packa inför en resa utan att ta med mig…
24, Såhär tänker jag när jag klär mig.
25, Oväntat lyckade kombinationer av plagg.
26, Om jag skulle matcha mitt favoritporslin så skulle jag nog se ut såhär.
28, Såhär tänker jag om mode och konsumtion.
29, Det här säger min stil om vem jag är.
30, Om att duga precis som man är (tankar kring hur man är en god förebild för sina barn) 

Jag kickar igång listan med start nästa måndag!
Peppad till tusen!

Snubblade över en pärla härom dagen.

En Blanes klänning som jag nog vill datera till 60-talet.

 Märket blev relativ känt efter kriget och levererade afton och cocktailklänningar av hög kvalitet under hela 50 och 60-talet. Just denna är i sådant otroligt vackert skick att jag tänker att någon borde gifta sig i den eller bära den vid något alldeles speciellt tillfälle, eller bara älska den massor.

Kanske är det du?

Jag skulle tippa att den passar som en smäck på en 38-40, på mig som är 36-38 sitter den lite stort. Modellen är figurkramande och ärmarna i tunnaste chiffong, längden slutar under knät och den har en fin liten v-rigning i ryggen.
Jag tror inte att jag kommer att lägga upp den på Odd Lovin’ under den närmsta framtiden men det går förstås jätte bra att komma hit och prova den om man skulle vilja, eller maila så skickar jag exakta mått.

550 kr (och egentligen mer än så) är den värd.

En riktig skatt.

Och nu blev den SÅLD!

Jag gick sista året på gymnasiet och hade en klump av slem i halsen nästan jämt.
(Det blir lätt så när man tänder en ny cigarett på den man just rökt).

Vi träffades i en korsning en dag då det regnade.
Han hade ögon som en indian och hål på samma ställen som mig.

Jag tror att vi var två vackra människor.
Kanske två som kunde blivit något verkligt.
Under en annan omständighet.

För mig blev det som omöjligt att exsistera på platser där han inte var.
Tillslut.
Han reste bort den varmaste veckan på sommaren och jag krökte min kropp i abstinens på golvet i hans lägenhet.

Kunde
Inte
Andas

Vi förbrukade varandra, tusen och åter tusen gånger.
Vi sa att nu blir det annorlunda.
Vi sa att att aldrig kommer det att bli annorlunda.
Men ändå.
Som malen när den kastar sin kropp mot glödlampan, igen och igen.

I skeden av livet tror människor ibland att det är priset man får betala.
Att kärlek smakar järn och blod,
och att lidelsen är ett mått på dess styrka.

Men jag tänker att kärlek bör vara att släppa, också ibland.

Så jag släppte.
Eller tappade.

Han sa att han inte ville leva mer, och jag tror att han trodde att han menade det.

Pojken med indian ögon som en gång var min drog.
Han tog sig tillbaka och upp och vidare. För att bli allt det där vackra som inte fick plats, bredvid ångest, cigaretter, sömnlösanätter och stjärnhimlar som sprack.

Hans öde gör mig lycklig.

Oddy sover bäst under sängen. Han tar sig in på egenhand men måste gny efter hjälp när han vill ut.

På helgen handlar jag rågbröd med russin i på bageriet.

Just denna helg åt vi dem i sägen. Jag tänker att minst en gång i veckan borde man göra det.

Bus-svansen.

Det har varit ett fint och sådär lite disigt ljus helgen, det ljus som klär vårt hem allra bäst.

Jag köpte rosor också, i en färg som jag tänker ska ge mig lite extra välbehövlig glöd.

Hur mår ni? Har ni märkt att det snart är december? Jag hann inte alls med…

Nu tänkte jag som såhär, att för att hålla min blogg mojo uppe under mörka höst dagar så vill jag göra en lista över 30 inlägg som komma skall, precis som den listan som cirkulerade runt förra vintern som jag snappade upp. Om ni är nyfikna på vad jag fyllde de 30 inläggen med så hittar ni dem alla precis här. Då handlade det om bland annat rädslor, tro och kärlek.

Men denna gång så tänkte jag mig 30 hela inlägg som ska handla om min garderob, mode och stil. Självklart kommer jag att blogga om annat också, det vanliga vardagsgrubblet och vad jag åt till frukost och sådär.

Men jag vill så gärna att ni hjälper mig och fyller på den här eminenta listan som jag påbörjat nedan, några rubriker har jag kommit på själv och några har jag försökt plocka från sådant som jag vet att ni önskat tidigare.
Jag presenterar den slutgiltiga listan på måndag så hjälp mig nu att fylla den i kommentarsfältet eller via mail.
man får skriva hur många rubriker man vill.

Och PS, det hade ju varit himla kul om någon/några fler ville haka på och sprida listan när den är färdig!

1, Om jag bara fick behålla tre plagg ur min garderob så skulle de bli dessa.
2, Om jag fick (blev tvungen att) byta garderob med någon så skulle jag kunna tänka mig…
3, Ett plagg som jag önskar att jag kände mig bekväm i.
4, Om jag skulle ge ett stiltips så skulle det nog bli…
5, Det här plagget har jag aldrig använt men kan inte göra mig av med ändå.
6, Mina största inspirationskällor är.
7, Mitt drömplagg.
8, Om jag bytte stil helt så skulle jag nog klä mig ungefär såhär…
9, Ett plagg som jag ångrar bittert att jag aldrig köpte.
10, Jag letar alltid efter…
11,  Man ska aldrig säga aldrig, men det här är något jag tror att jag kanske aldrig kommer att vilja bära.
12, Såhär klädde jag mig när jag var 15 år.
13, Mitt bästa tips när man ska på fest och inte känner sig fin i någonting är…
14, Mina tre favoritskor
15, Såhär ser min väska ut, och det här har jag nästan alltid i den.
16, Det här är något som jag tycker passar till nästan precis allt.
17, Det här känner jag mig inte alls fin i men jag har det på mig ganska ofta ändå.
18, Tre huvudbonader som jag gillar.

Det här är min vigselring. Emmie undrade för en tid sedan om storyn bakom våra ringar, och den kan jag ju visst berätta!
Jag bär min mans mormors vigselring och förlovningsring.
Min enda önskan var att få ärva en ring, känslan av att en livslång kärlek får leva vidare som en liten bit av vårt äktenskap betyder så mycket för mig.
Den är tunn och enkel, och det passar mig alldeles perfekt.

Baby bär min farfars vigselring, han gick mycket oväntat bort 1998 och lämnade ett stort hål i mig då han var en av de viktigaste människorna i mitt liv.

Såhär skrev jag angående ringen veckan innan vi gifte oss.

”Min farfar kunde laga allt i världen som var trasigt. Hur många delar det än spruckit i.

Han pratade med människor och djur, spelade dragspel…och fanns alltid där.

Sista gången vi sågs gav han mig en skärva av en spegel, så liten att jag skulle kunna ha den i min ficka…eftersom jag speglade mig nästan jämt.
Jag var 15 år då och trode…att han alltid skulle finnas där.
Han reste till landet, som så många gånger förr, sen sågs vi aldrig mer.

I tolv år har jag tänkt.
Att om jag bara hade vetat.
Om jag bara hade sagt.

I tolv år har jag tänkt,
på allt det jag skulle offra för att få…bara en minut till.

Min farfar lärde mig det viktigaste av allt.

Att livet är ett lån.
Att inget är att ta förgivet.
Att man måste älska, för allt vad man är värd.

Min farfars vigselring är hos smeden nu för att justeras så att den ska passa på min blivande mans finger.

På så sätt kommer han alltid vara mig nära.
Och påminna mig om…att jag aldrig får sluta älska, för allt vad jag är värd.”