Archive - Vintage RSS Feed

Blinget

Jag har tömt hela garderoben denna helg, och målat om väggarna och hyllorna.
Det behövdes.
Nu kändes det lite roligare att plocka fram sommarkläderna. Fast klockan var över midnatt i lördags när jag kommit så pass långt, och då var inget särskilt roligt alls längre. Varför är det alltid så när man ska fixa något, att när man väl kommit enda fram till den roliga biten så är man ändå så less på allt?
Det kanske är då man borde lägga ner och spara det som skulle vara så roligt till nästa dag.

Jag tänker att det bästa vore klart att bo någonstans där man bara behövde kläder, inte sommar, vinter, höst och vårkläder.
Men då säger du att det är ju sååå underbart med dessa olika årstider.
För så säger vi jämt.

Men jag är inte så säker på om jag tycker det, egentligen.

På vägen hem från jobbet i fredags morse köpte jag två fina fat till mina smycken. Man tycks liksom aldrig få tillräckligt bra översikt över sina smycken hur man än gör. Men med faten blir det nog lite bättre i alla fall. På ett serveras det örhängen och på det andra ringar.

Mina sommarsmycken.
De går i guld, trä och turkost. Skramlar och behöver inte vara praktiska alls.

Here´s my summer bling.

Sjalen

Den har legat och väntat på våren nu ett tag, den zig zagiga sjalen med långa fransar.

Och vet ni vad! Man kan köpa sig en alldeles egen här om man blir sotis!

This scarf has been waiting for spring in my closet for months now.

Vintage, Retro och Second hand

Lotta skrev och frågade,

Vad roligt att få ta del av dina N.Y.C-loppistips! Jag har länge varit på väg till N.Y.C och hoppas att jag en dag tar mig dit. Det som alltid slår mig då jag läser om N.Y.C-loppisar på bloggar är att det sällan nämns priser. Jag har nämligen fått för mig att loppis-priserna är väldigt höga därborta! Jag kallar dessa för ”Lisa Larsson”-priser. (Måste poängtera att jag älskar Lisa Larssons butik på Söder men tycker ibland att priserna är lite väl saltade).Jag förstår naturligtvis att t ex ett Pucci-plagg betingar ett högt pris men jag har hört att även rätt slitna, anonyma plagg är saftigt prissatta. Vore därför himla spännande att höra vad du anser om loppispriserna? Och har du någon strategi hur du ska förhålla dig till pris och utbud när du kommer dit? Tänker du ut specifika plagg/märken du är på jakt efter eller köper du på känsla? Den där turkosa klänningen du köpte var för övrigt underbart fin!

Tack för en välskriven, angelägen och inspirerande blogg förresten!

Generellt så nämner jag nog sällan priser här på bloggen, kanske för att jag på många sätt tycker det är rätt ointressant. Jag är inte någon renodlad ”fyndare”, även om jag självklart ofta gör väldigt bra fynd. Att jag handlar mycket vintage, både lokalt och över nätet är ingenting jag mörkar med. Och priserna varierar stort, vill jag ha ett plagg av någon anledning så är jag villig att betala.
Efter ganska många år i den här ”branchen” så tycker jag att jag har bra koll på vad man kan anse att ett plagg har för värde, även om det värdet på många sätt är ganska subjektivt.

Jag letar alltid efter vissa specifika märken, men även efter specifika plagg från olika eror. I perioder kan jag bli besatt av ett speciellt material, en modell eller ett mönster och då tittar jag särskilt efter det.
Just nu är jag exempelvis lite extra förälskad i virkade plagg och plagg med broderier. Och rutiga skjortor! Bara sådär blev jag helt såld på att använda skjorta. Och kanske är det just det som gör att jag tycker så mycket om kläder och vintage, det är som att jag hela tiden upptäcker någonting nytt.

När jag reser så letar jag efter sådant som jag vet att jag kommer att ha svårt att hitta i Sverige, och under tiden så stöter jag självklart på en hel del annat.
Personligen upplevde jag ingen större skillnad på priserna i USA och i Sverige. Jag betalade ca 400kr för den aqua blå chiffiong klänningen om jag minns rätt, och då prutade jag nog lite också. Kanske ett relativt högt pris för att vara på en loppis, men jag tycker absolut att klänningen är värd det och lite till.

Jag tycker att det är viktigt att skilja på vintage, retro och second hand. Många anser reflexmässigt att plagg ska kosta mindre för att de tidigare varit använt av någon annan. Jag tillhör inte dem, jag tittar på kvalitet och letar efter det som är unikt.
För mig är det jätte främmande att t ex lägga 3000 kr på en klänning från Acne, eller ens 500kr på en klänning från H&M.
Men jag kan lägga 1500kr på ett plagg som är rätt slitet, kanske till och med håligt och med någon fläck.
Det där är ju en värderingsfråga. Jag samlar på vintage, så alla plagg jag köper är inte direkt för att jag tänker använda dem.

Dock kan jag bli rätt sur när jag hör folk muttra inne på Myrorna över att det är ”höga priser”. Vill man inte lägga 200kr på ett plagg är det nog läge att fråga sig själv om man vill ha det överhuvudtaget känner jag.

Däremot är det trist att priserna på second hand går upp i takt med att efterfrågan på vintage ökar. Detta pågrund av att det faktiskt finns många människor i samhället som har ett behov av att handla kläder i andrahand  för att pengarna inte räcker till mer.
Om jag vore chef på Myrorna eller Stadsmissionen så skulle jag öppna två rena vintage butiker med vintage priser, och sedan sälja second hand i de andra butikerna till lägre pris.
Vintage priserna på Myrorna och Stadsmissionen är fortfarande väldigt låga, även om de ökat något.
Tycker man något annat så anser jag att det handlar om okunskap.  Sedan händer det självklart att även jag hajjar till över en prismärkning ibland, men det händer väl överallt. Jag svimmar ju nästan när jag går med Baby och tittar på kläder till honom i en del butiker.

Varför skulle inte en välsydd unik klänning från 60-talet få kosta 500kr när en massproducerad H&M klänning sydd i Bangladesh får göra det?  För mig känns det senare mycket mindre rimligt. Speciellt med tanke på hur vinsten fördelas.

I butiker som exempelvis Lisa Larsson  och Judits second hand säljs kläder på kommission, vilket betyder att både den som säljer plagget till butiken och själva butiken ska göra vinst. Vilket säger sig självt skapa lite högre priser än butiker dit kläderna skänks. Det man betalar för här är urvalet och tiden man kanske tjänar på att slippa ränna runt i massor med butiker själv för att hitta guldkorn. Men självklart kommer man även i butiker som dessa reagera på en del prismärkningar, och butikerna tar det pris som de vet att de kan ta beroende på hur marknadens efterfrågan ser ut. Dock anser jag att du fortfarande får mycket mer för pengarna hos Lisa Larsson än någon annan större butikskedja.
Sen tycker jag inte att det är fel att fråga! Just Lisa är väldigt duktig på vintage och har nog inga som helst problem med att motivera varför ett plagg har fått just det pris det fått.
Detta är ju ett sätt att lära sig och kanske upptäcka detaljer som man inte tidigare sätt eller känt till.

Men att avgöra värdet på vintage är inte helt lätt och åsikterna går väldigt mycket isär.
Många menar att begreppet blivit infekterat och används alldeles för frikostigt, vilket jag till viss del håller med om. Men jag tror också att detta har mycket att göra med vilken ålder man själv är i. Väldigt många vintage orakel hävdar exempelvis att inga plagg tillverkade senare än 1970 bör få kallas vintage utan snarare retro.
Jag tycker kanske att det är mindre viktigt. Men jag tycker inte att man ska säga att ett plagg automatiskt är vintage bara för att det är gammalt, och det är det nog få som sysslar med vintage som tycker.
Vintage är för mig en benämning på något som har ett visst värde,  sen tycker jag att anledningarna till detta värde kan variera. Det kan röra sig om en viss design, en speciell designer men likasåväl ett mönster eller en stil som verkligen talar för den era som plagget representerar.

Att ha ett genuint intresse för vintage är inte detsamma som att tycka om att fynda. Intresset för kläderna kommer först, själva fyndandet är bara grädden på moset och en extra drivkraft.

Jag tycker att det viktigaste är att man går till sig själv och ifrågasätter sitt sätt att konsumera ibland. Personligen så skulle jag fortsätta att bära vintage även om priserna femdubblades, dock skulle jag inte ha råd att handla lika mycket. Just för att jag älskar den typen av plagg, precis som någon annan kanske sparar i månader för att ha råd med en designer väska.
Det viktiga är att man lägger någon sorts värde i det man väljer (vad de än må vara), för då kommer man att älska plagget och använda det under många år istället för att det blir slit och släng vara.

Nu ramlade jag in på många sidospår från den egentliga frågan:)

Det jag skulle säga är att priserna i USA och Sverige är ganska lika men varierar lite beroende på vad man söker. Dock är utbudet i USA rikare.  Så självklart ska du åka till USA och gå på Loppis Lotta! :)

 

Some thoughts about vintage, retro and second hand.

 

 

 

Vintage Brud

Är det föresten någon av er som ska gifta sig i sommar?!
Det har jag ju glömt att fråga!

Ni vet väl att Etsy helt och hållet kryllar av vackra vintage brudklänningar från olika eror, slöjor, kransar till håret, tiaror och smycken och allt man kan tänka sig. Jag funderar på om man inte borde få köpa sig själv en brudklänning för varje år som man varit gift?

Hur som helst så är ju valmöjligheterna oändliga. Jag tycker det viktigaste är att man bär något som man känner sig vacker i, och i synnerhet som man känner sig som sig själv i.  Jag bar en kort Jessica McClintock Gunne Sax klänning till vår vigsel och en svensktillverkad Dehå klänning från 70-talet på kvällen och till fotograferingen, till den hade jag en öppen kaftan i spets. Allt som jag bar i samband med vårt bröllop är inhandlat second hand och allt som allt kostade det inte mer än 1000kr. Våra ringar är arvegods och fotograferingen var en present. Det som kostade var en månadslång resa runt om i USA, vilket absolut var helt rätt för oss. Om ni har några frågor eller funderingar kring hur man går till väga för att gifta sig i Kalifornien, varför vi gjorde det, hur det var osv så kan jag skriva ett separat inlägg om det.

Här kommer några exempel på vackra klänningar och annat som man kan hitta på Etsy.

Boho Bride

50s flower hat

Flower band

Something blue

Vintage gloves

Vintage cake topper


40s purse


20s flapper bag

Boho Godess

70s

50s Organza dress

Lavender

50s tulle

Vintage Juliette

30s pale yellow

Off shoulder

vintage mini dress




 

Wedding inspiration and tips from Etsy


Loppmarknader i New York

 

Efter en lång natt i Meetpacking district, alldeles för lite sömn och alldeles för många cocktails släpade vi oss upp och ut, man har trotts allt inte möjligheten att gå på loppis i New York varje lördag så sovmorgon var klart inte ett alternativ. Lite komiskt är det att vi lyckades pricka in både Rose Bowl i Passadena och denna lördag i N.Y när vi var som allra mest slitna på hela resan.

Men om det är någonting som kan få mig att gå i gassande hetta en hel dag med bankande huvudvärk så är det just, loppmarknader. Och inget annat.

Vi började dagen på Hell`s Kitchen Fleamarket som ligger vid West 39th Street mellan 9th och 10th. Utbudet var bra och området var lagom stort för att kunna ta sig igenom på under två timmar. Vi köpte varsin väska och de asiatiska propaganda affischerna med oss hem. Jag hittade även den aquablå 60-tals klänningen i chiffong som jag bar på Sandra och Rickards bröllop i sommras.
Det var en skön blandning med lite bric-a-brac, vintage kläder och smycken.

Loppmarknaden har öppet varje lördag och söndag mellan 9-17, då den är utomhus så tror jag att ju bättre väder- desto större utbud.

Vi åkte vidare till Brooklyn och stannade för kolhydratladdning på första bästa pizzeria. Jag älskar förövrigt att man kan köpa pizza by slice i USA. Perfekt för dagar som denna.

Vi promenerade mot Brooklyn Fleamarket och jag stannade för att köpa lite hemmagjort lemonad av några trevliga tjejer på gatan.

Mina sönder dansade fötter mådde suveränt bra i mina nya Minnetonkas. Och den blommiga klänningen som jag högg på Rose Bowl mest för att jag behövde något som funkade i värmen blev en klar favorit och jag längtar så efter att få plocka fram den till sommaren igen. Jag älskar den typen av plagg som från början inte känns så speciella men sedan växer och blir fantastiska. Det känns alltid som att man blir vald av dessa plagg, snarare än att man väljer dem själv.

Baby hittade föresten ett par vintage aviators på Hell´s Kitchen, säljaren sa att de var från Vietnamkriget. Vem vet, fina var de i alla fall.

Brooklyn Fleamarket var också en hit! Jag hittade en vintage Pucci negligeé och Baby en skinnkavaj bland annat. Det finns flera loppisar i Brooklyn, vi besökte Fort Greene som ligger på 176 Lafayette Ave, de har öppet från april till november på lördagar mellan 10-17.

Av en trevlig säljare fick vi tips om en annan marknad att besöka under söndagen och begav oss tillbaka till hotellet loppismätta och belåtna.

Det blev en välbehövlig ”disco nap” innan vi bestämde oss för att ta en taxi tillbaka till Williamsburg för att äta middag.

Vi åt på en spansk restaurang som hette  Mercat Negre och som Baby hade läst om någonstans.

Stället i sig var jätte mysigt och vi slog oss ner på takterassen.

Efter en mycket lång dag var jag laddad för en av mina absoluta favoriträtter….

The Black Paella.

Utsikten, Brooklyn doften och sällskapet var perfekt. Tyvärr var maten och drinkarna inte så mycket att hurra för. Nu när jag googlade såg jag att de fått rätt taskig kritik och att de inte längre har öppet.

Lite synd på den trevliga terassen och fina inredningen dock.

Vi strosade runt lite i Williamsburg innan vi åkte tillbaka och totaldäckade till något gammalt avsnitt av CSI.
Stay tuned för nästa inlägg med fler N.Y tips!

In N.Y last summer we visited the Hell´s Kitchen and Brooklyn Fleamarket.

En regnig söndag

Baby och jag tog en sväng in till Söder igår, i väntan på att bästa tapas-haket skulle öppna flydde vi från regnet in på Beyond Retro på Åsögatan. Vi provade gamla armé jackor bland annat..

Baby hittade lite tuggtobak i en ficka…

Vintage.

Jag provade hattar.

Och säkert tio par boots, utan lycka.

Alla var lite för stora eller lite för små. Jakten fortsätter.

Hängselbyxor kanske?

Bästa tapas-haket öppnade visst aldrig på söndagar så det fick bli Texas istället.

Ugnen var förstås trasig så vi surade en stund över uteblivna ribbs.

Och bestämde oss för chili istället.

Efterrätten tog vi med hem till soffan. Jag blev eld och lågor över att det kommit en ny smak(?) Coconutterly fair. Tyvärr smakade den inte värst mycket cocos alls.

Sen såg vi sista avsnittet av Sons of Anarchy, tror vi lyckades klämma hela tre säsonger på en vecka. Nu får man vackert vänta till september innan det kommer fler.

 

This was our sunday.

Golden touch

När jag nämner i förbifarten att jag ”köpte en kaftan med guldbrodyr”,
Då måste ju ni ju skrika ”visa! visa!”

Här är den lite i alla fall…kolla ärmarna! Wowzaaa!

 

I have a new caftan and I love, love, love the sleeves.


Free People

I fredags hade vi en väldigt fin dag, solen sken och Baby åt rostmackor till frukost. Sedan klädde vi på oss och åkte bort till Skeppsholmen för att plocka upp tre tjejer från Philadelphia som var på besök. De är designers för lysande märket Free People och gjorde ett endags stop i Stockholm under en inspirationsresa i Europa. Fina Elsa kopplade ihop oss så att Baby och jag fick chansen att visa Stockholm.

De hade redan varit i London, Paris och Köpenhamn och var vid det här laget lite små trötta på att gå i butiker, men det blev ändå en lyckad dag med en hel del fina fynd. Just nu letade tjejerna inspiration inför nästa vår och jag passade förstås på att fråga massor om vad som måste vara världens roligaste jobb.

Beyond Retro är ett bra ställe att börja på eftersom de öppnar redan klockan 10.

Baby vill gärna hitta en ny skjorta.

Och jag försökte mig på lite ”enkla basplagg”, mitt absolut sämsta. Det slutade med en guldbroderade kaftan.

Vi besökte Tjallamalla, Fifth Avenue Shoe repair och Lisa Larsson.

Sen åkte vi till Stockholms isärklass coolaste butik, Unionville.

Tjejerna var klart imponerade av butiken och studion. Jag var mest stolt syster.

Douglas visade Kristal lite av det blåa guldet som de grävt upp i Nevadaöknen.

På Unionville blandas alltid ljudet från en rasslig vinyl, dunket från en hammare och surret från en tuggande symaskin.

Och så lite knarrande golv och doften av denim.

Lunch åt vi på Nytorget Urban Deli

Megan och Mimi

Kristal hade hemskt vackra vintage halsband från en butik i N.Y

Vi åkte vidare till Judits och bläddrade lite där.

Fint som alltid med rosa rosor och GW Persson.

Beyond Retro vid Zinken hittade jag en väldigt fin 40-tals klänning. Kristal provade den och bestämde att den skulle få följa med till Philadelphia. Den hade verkligen allt, modellen, färgen, tyget, detaljerna.

Jag tror att denna klänning kommer att inspirera till något alldeles extra fint som man kan hitta hos Free People i framtiden.

Vi tog en fika paus på Vurma och besökte några butiker på Kungsholmen och i Vasastan innan alla kände sig nöjda.

På kvällen blev det drinkar och mat på Ljungrens.

Jag visade tjejerna ett smakprov på det som jag jobbat med vid sidan om i snart ett år nu.

Sen sa vi hejdå och jag tänkte att nu vet jag var Free People får sina fantastiska kläder ifrån. De har designers som känns genuina och väldigt olika varandra på många sätt, och kanske är det just det som gör att resultatet blir så väldigt väldigt bra.

 

Last friday me and Baby met up with three designers from Free people and did some vintage shopping here in Stockholm.