Skapad av TuvaMinnaLinn 07 apr, 2009 19:36

Hon andas in honom.
Långsamt bildas det sprickor i hennes luftstrupe.
De kommer aldrig längre än såhär,
hon erkänner det så sällan hon bara kan.

Hon ser på honom.
Långsamt bildas det sprickor i hennes blick.
Det är av den sorten som är omöjliga att se i en spegel.
Hon blundar, så ofta som hon bara kan.

Hon rör vid hans hud.
Långsamt bildas det sår i hennes händer.
Det är av den typen som inte läker med tiden.

En kärlek har rätt att ändra skepnad, gå vilse, splittras och sönderfalla.

Hon behöver ligga längs med marken, så nära jorden en människa kan komma.
För att resa sig igen.
Hålla andan, blunda och stoppa händerna i fickorna,
om så bara för en stund.

En kärlek har inte rätt att kuva, slita sönder och förgöra.

Hon minns honom som den han många gånger var.
Det finns alltid en möjlighet att ingen annan kan förstå.

Av kärlek kan en människa ändra skepnad,splittras, gå vilse och sönderfalla.

Skapad av TuvaMinnaLinn 02 apr, 2009 10:31

Han doftar av gårdagens vin och solen har redan legat på fönsterrutan i flera timmar.

Jag ser på honom och försöker känna allt det som han är.

Jag berättar om min kärlek, men aldrig som en fråga.

utanför har någon börjar spela på en saxofon.

Jag undrar om han kommer att måla om sin lägenhet och stanna. Vakna bredvid mig och bygga på en ny verklighet.

Jag vill skriva på en liten lapp att ifall han går så ska jag sakna honom i flera dagar än vad jag kan räkna till.

vi delar tystnaden och ljuden utanför.

Inget ögonblick är längre obetydligt.

En morgon i juli ligger han bredvid mej när jag vaknar,

iklädd endast glasögonen med de svarta bågarna läser han de sista sidorna i min favorit bok.

Jag tror att vi delar en hemlighet, jag kan se och känna den under dagen och när natten kommer, men aldrig är den så självklar som på morgonen.

aldrig är vi så självklara som de där första minuterna.

Skapad av TuvaMinnaLinn 26 mar, 2009 13:37

Min relation till ord är speciell. Jag har skrivit sedan den dagen jag lärde mig att texta mitt eget namn (men N bakvänt, alltid). Jag upplever aldrig att orden sviker mig. Jag har pluggat poesi på Falkens författarskola och till hösten planerar jag att börja läsa igen. Jag kommer löpande att lägga upp lite utav mina dikter under kategorin ”poetry” här i bloggen. Kommentera gärna om det är någon text, mening eller bara ett ord ni fastnar för. Det är utvecklade och inspirerande för mig.

Skapad av TuvaMinnaLinn 26 mar, 2009 13:27

Jag undrar vad det är du ser…
när din blick vandrar åt vänster…sådär som den gör.
Jag undrar vem du är på insidan av allt det där, som du tvingats att bli.
Flicka lilla…jag undrar vem du är.
Det finns någonting till vänster i din verklighet, jag vet…det är bara du som ser.
Stundtals skiner din styrka och ditt djup igenom, den du är och var innan livet vände lite grann.
Flicka lilla, du är oslagbar och vacker. En dag ska du se.
Livet är inte precis sådär som dom sa och ville att vi skulle tro. Allt som stod i böckerna och sagorna stämmer så sällan. Jag vet att du har märkt det, jag vet att du tappat och blivit bestulen på drömmar.
Flicka lilla, jag vet mer än du tror.
Till vänster om din verklighet finns svårigheter jag inte kan sudda ut. En annan dag ska jag berätta för dig, om platser där jag varit och strider som jag förlorat.
Flicka lilla, jag kommer att finnas där.
Den största magin är att på riktigt bli sedd.
få förunnat är den största magin.
flicka lilla..
jag ser mig själv i dig.
Jag vet varför din blick vandrar åt vänster.