Jag sov tills jag vaknade av mig själv.
Hela veckan har det varit hantverkare här så jag har gått upp i ottan och lyssnat på deras bullriga mix megapol musik.
Vare sig jag velat eller inte.

Idag kommer Baby hem efter en vecka i Stockholm och min yngsta bror med flickvän stannar över helgen.

Det blir fint.
Jag skriver att göra listor på post-it lappar och samlar tankar och energi för veckan som kommer.

Och de gulnade blyertsteckningarna som ingen längre bryr sig om, de är min senaste kärlek. Jag spikar upp dem på väggen i sovrummet utan att mäta eller ens bry mig lite om ifall de hänger rakt.

Perfektion är inte jag.
Tänk så mycket smärta jag kunde besparat mig själv om jag insett, erkänt och omfamnat det faktumet  tidigare.

Önskar er en fin dag!

Idag hände det igen!
Visst har jag berättat om hur jag kan drabbas av en obehaglig minnesförlust under perioder då jag har mycket att göra?
Precis som om det inte får plats mer i skallen och den automatiskt börjar rensa ut och prioritera. Siffror brukar vara det som hänger lösast, allt från mitt eget personnummer till mitt eget telefonnummer (andras har jag aldrig brytt mig om att ens försöka memorera), portkoder och bankkortskoder…it goes on and on.

Idag hände något lite mer otippat.
Jag rusade bort till Emmaus för att köpa en spegel till badrummet när jag stötte på en helt fantastisk lampa på fot, stor med blommig skärm.
Den blir perfekt i det där tomma hörnet bakom soffan tänkte jag!
Lyfte lite på den och funderade på om jag kunde bära både den och spegeln hem.
Beslutade mig för nej och reserverade lampan till i morgon.

Kommer hem, sätter nyckeln i låset och tänker att nu måste jag visualisera hur det kommer att se ut med lampan i det tomma hörnet.
Blickar dit.
Bara för att inse att där ju redan står en lampa.
Som jag älskar.

Går genast ut i köket och sätter på två koppar kaffe och tänker att det är dags att varva ner lite.
Ok att siffror försvinner.
Men finaste lampan, inte alls ok.
 

Vi ryckte plastmattan i innerhallen också. Bara sådär.
Såhär såg mattan ut under.

Det är sådär fult att det blir snyggt tycker jag.
Lite lustigahuset feeling blir det i kontrast till köksgolvet.

Jag är som lyckligast de dagar då jag jobbar med Odd Lovin’.
Jag spelar skivor, fixar med det som behöver fixas och får besök av fint folk som vill prova vintage. Mina lysande idéer och planer avlöser varandra och jag känner mig mer i mitt element än någonsin tidigare.

På mitt arbetsbord prioriterar jag snittblommor och ljus som doftar jasmin.

Och precis varenda plagg och pryl är magisk för mig.

På sista tiden har jag investerat i lite fler fina hattar t ex.

Oddy trivs också bäst här.

Just nu jobber jag med två projekt som är lite hemliga, men även med att fylla på butiken med nytt och att välja ut vilka plagg som ska få följa med till Mitt Möllans julmarknad.

Till nästa år så tänker jag att jag vill börja bjuda in till lite efter jobbet bubbeldricka, kanske sista fredagen i varje månad eller så. Då kan jag passa på att visa mina nyheter, vi kan prova loss och prata om vilka kläder vi vill bära nästa säsong och sådär.
För jag vill ju veta, vad ni vill ha.
Och mest av allt så tänker jag att det ju är himla trevligt att lära känna fler som delar ens passion.

Så får det bli!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och gilla oss på Facebook om du vill bli inbjuden på trevligheter framöver!

Jag är så glad att det är fredag, jag liksom känner det i kroppen även om mitt liv inte gör någon större skillnad på vardagar och helger just nu.

På Odd Lovin’ har vi fyllt på med några nyheter…och fler kommer det att bli.
Vi har på lagret så att säga:)

Och igår när vi åt indiskt till lunch så hittade vi oss på Modesidan i Malmö City.

Det känns så häftigt för mig att det bara var ett år sedan jag stod i en tunnelbanevagn mellan Gamla stan och Södermalm och lekte med med de där orden…Loving Odd…Odd Loving….Odd Lovin’.  

Mitt skötebarn <3

Vi hyrde en snäppet vassare kamera, och jag tänkte att va bra! Då har vi ju två och jag kan se till att ta riktigt många bilder bakom kulisserna så att ni får se hur det ser ut en dag då vi plåtar i studion.

Men jag hann nästan inte ens lyfta kameran under hela dagen.
Dennis kom och lagade den godaste maten på länge, och jag är så otroligt tacksam för det. För alla fina vänner och duktigt folk jag träffat sedan vi kom till Malmö.

Jag försöker att ha en idé med bilderna och plaggen, en idé som oftast följt mig sedan den tidpunkten då jag valde att köpa in just dem. Jag vill presentera någonting som ni själva kanske inte hade tänkt på direkt. Till exempel hur den där chockrosa 80-tals klänningen med volanger kan kännas så rätt 2011 med 70-tals platåer och påfågelfjädrar i öronen.

Det är utmaningen och drivkraften för mig.
Framförallt att jag känner att jag utvecklas så himla mycket med uppgiften.

Nu känner jag mig slut som artist och helt tömd på fantasi och kreativitet.

I ett par dagar ska jag läsa sociologiska texter och gå i mina gamla adidasbyxor med broderat namn på, just dom och en lätt tillplattad näsrygg är de enda jag har kvar som skvallrar om en tid då mina drömmar såg mycket annorlunda ut.

Och därför vill jag säga att det är just det som är så fint.
Att en död dröm inte betyder att du inte kan odla nya.

Tvärtom finns det gott om plats så snart du är redo igen.

Här kommer en strålande nyhet!
Odd Lovin’ kommer att vara med på Mitt Möllan julmarknad i år, och rackarns så pepp vi är på detta! Dels för att det med största sannolikhet kommer att bli den bästa julmarknaden med ett spännande och unikt utbud, men också för att vi får chansen att träffa er och visa vår fina/fantastiska/fenomenala vintage IRL.

Vi finns på plats den 17-18 och 21e. 
Ni kommer väl!? 

Jag förbereder inför vår största plåtning hitintills.

Och i julklapp önskar jag mig en assistent, som är pigg och galen och som gör tummen upp lite oftare än jag.
Oddy gör inte tummen upp, han tittar på mig och undrar om vi inte kan dra till skogen istället.

Om ni är nyfikna på hur det ser ut när vi jobbar under helgen så kan ni följa oss via Facebook, Twitter eller Instagram (där jag heter Odd Lovin’ Vintage).
Hoppas att vi ses!