Igår gjorde jag soppa igen! Tror jag ska köra sopptorsdag hela hösten.

Pellagonerna i köksfönstret har tackat för sig. Och föresten så har jag fått bladlusar! Har ni något tips på hur jag får bort dem?

Soppans bas igår bestod av morötter, några potatisar och en lök.

Jag fräste alltsammans i traktören tillsammans med lite rödcurry, chili och vitlök.

Under tiden kokade jag upp ungefär en liter grönsaksbuljong som jag sedan blandade med grönsakerna och en burk kokosmjölk. Lät det koka ett tag och tillsatte sedan en burk kikärtor innan jag mixade soppan.

Innan hade Oddy och jag varit i parken och tränat sök, så han tog igen sig ordentligt.

Om mornarna när jag går bort till företagscenter för att posta Odd Lovin’ paket så passerar jag lite passande ett mycket fint litet Boulangerie. Jag har velat gå dit enda sedan midsommar då vi träffade killen som äger bageriet och han berättade om det speciella mjölet och bagarna från Frankrike.

Jag känner att det här kan bli mitt nya Fabrique….fast bättre.

Igår köpte jag ett surdegsbröd med russin, anis, fänkål och pastis från Marseille. Det innehöll även kol, därav den svarta färgen.

PS, ni vet att livet är alldeles för kort för att inte äta bröd DS

Medan vi ändå är i köket tänkte jag passa på att visa er lite runt! Det här hålet i väggen har som ni se varit en köksingång en gång i tiden. Det var här som tjänstefolket tog sig in och ut då för att inte beblanda sig allt för mycket med ”det fina folket”. Nu använder vi den gamla dörrposten mest för att förvara musli och sådant.

Alldeles intill finns ännu en dörr.

Den går till skafferiet. Att ha ett skafferi känns så himla lyxigt, jag undrar varför man slutade att bygga sådana. Här får ju precis allt plats, som ni ser…

Det bästa med just det här skafferiet är att där till och med finns ett fönster!

Står man i serveringsgången och tittar in i köket så ser det ut ungefär precis såhär.

Och står man i jungfrukammaren så ser det ut såhär…

Fönstret vetter mot innergården som jag tycker hemskt mycket om.

Och själva arbetsytan ser ut såhär.

Den fina glaskaraffen är gjord i Spanien av återanvänt glas, vi fick den av bästa vännen Eva när vi flyttade in.

Av Dennis fick vi vanilj från Mauritius.

Dennis kom föresten över igår också! Med en god ost och en flaska rumänsk sprit.  Om ni undrar vad det är på osten så är det lök och olivolja. Gött som bara den var det.

Soppan serverades med rostade solrosfrön.

Nu är det fredagsmorgon och resultatet av att Oddy sov halva kvällen blev att jag fick gå upp 06:15.
Idag har vi vår första grupphandledning och jag får veta om min tes för C-uppsattsen kommer att få ett ok eller bli sågad sönder och samman.
Läraren som vi har, en professor som gjort etnografiska studier på bland annat indianstammar.
Hon är nog en av de häftigaste personer jag träffat på länge.

Here’s a few pictures from our kitchen, and last night when I made soup.

Få saker har nog någonsin gjort mig så lycklig som det faktum att vi kunnat ordna ett Showroom till Odd Lovin’.  Idag tänkte jag berätta lite mer om det och visa er runt! Anledningen till att jag ännu inte gjort det är att vi är långt från färdiga och allt är mest lite rörigt, men vad fasen…det är väl roligare om ni får följa processen?

Tanken är att man ska kunna hälsa på oss här, det kommer inte att fungera som ett fysisk butik utan man får hör av sig innan via mail, Facebook eller telefon. Helt enkelt för att vi inta alltid kommer att vara på plats. Kanske har du sett något i webshoppen som du hemskt gärna vill prova, eller är på jakt efter någonting för ett speciellt tillfälle. Kanske är du bara i Malmö och vill passa på att komma förbi och hänga en stund med mig och bläddra bland vackra plagg!
Det hade jag gillat!
Och jag tänker därför att det alltid ska ligga minst en flaska bubbel på kylning och finnas minst en stor påse M&Ms på lager.

Så här sitter jag nu och jobbar hela dagarna!

Ni kan ju gissa om jag känner mig inspirerad och pepp på att få allting färdigt!?

Here’s a first little sneak peek from our Showroom! Still a lot of work to be done, but I figured I’d let you guys follow the process.

Igår ville vi fira lite att vi är här nu, att listerna i alla rum äntligen är tvättade och de flesta möbler har fått en fin plats.

Vi lagade asiatiskt.

Och fyllde på med vänner.

En så himla lyckad kväll blev det! Och idag ligger jag helst mest i soffan och äter jelly beans…en efter en.

We had our first party in the new apartment yesterday.

Jag tänker att den ska stå bredvid sängen, precis intill fönstret och det lilla olivträdet jag planterat.
Och om jag fick önska skulle William Fitzsimmons sitta där och sjunga vaggvisor för mig,
nu när det redan luktar  höst där ute. 

I got a new little chair yesterday, in love with the color.

Senaste veckan har jag gått och grunnat på det här med personligsmak.
I skolan har jag fått lära mig att smaken egentligen inte är så personlig som man kan tro, den går snarare i arv och är stark präglad av den tid och det samhälle/förhållanden man växer upp under.
Vilket känns högst troligt.

Men jag tänker att man kan utmana sin egen smak, och på så sätt utveckla den.
Jag vill komma lite till en kommentar som Lenita skrev angående golvet i vårt nya kök,

”Kul med oväntade saker som gömmer sig sådär! Och jag skulle nog inte välja ett sådant köksgolv själv, men om man ”upptäckte” det som ni så tror jag faktiskt att jag skulle gilla det och känna att det liksom är självklart.
Konstigt formulerat kanske, men menar bara att man ofta kan börja gilla saker utan att ha tänkt det innan, och idag så planerar ju alla så ofta hur saker ska se ut innan det finns.
Hur fint som helst!”

Jag tycker att Lenitas poäng är jätte viktig. För oftast är det nog så att vi har en så förutfattad mening om vår egen smak att den blir väldigt statisk.

Man kan faktiskt lära sig att gilla nya saker, vilket kan vara väldigt utvecklande, lugnande och även ekonomiskt.

När jag klev in i det nya köket och såg att väggarna var målade i ”Capuccino” ala sent 90-tal så tänkte jag per automatik att här ska målas vitt vitt vitt.
För jag gillar vita vägar.
Men så en kväll så insåg jag hur mycket jag kommit att uppskatta de cuppucinofärgade väggarna och känslan som de ger mig.

Och när man börjar med en sak så blir det lättare att se nya saker och nyanser.
Tänk bara på hur det är med mat!
Jag minns exempelvis hur kaffe smakade första gången jag drack det.

När bytte (eller utmanade) du din smak senast?

I´ve been thinking about ”personal taste” during last week, about the fact that it`s not that personal that you might think.

Köket har blivit lite av min bästa plats på jorden. Och precis den förändring som jag önskade i och med flytten till Malmö har jag fått, i veckan som varit har jag ätit middag med både gamla och nya vänner varje kväll.
Såhär såg det ut i måndags då jag lagade Chili con carne…

Dejan kom över…

Både han och Baby var randiga.

Jag och Oddy pussades endel.

Äntligen kom vi ihåg att köpa en soppslev sist vi var på loppis.

De här fina glasburkarna hittade vi också, jag ska fylla dem med nötter har jag tänkt.

Och så blev det ett par gamla gin flaskor.

Uppe på kylen har det blivit lite Kockums samling.

Jag tycker köket är så härligt att jag inte ens bryr mig om att taket ser ut att rasa in.

Jag tror Oddy också trivs bäst där.

This week I´ve been having dinner with friends every night, these photos are from last monday.

Året vi träffades var 2000, jag hade slagits av ett behov att byta stad och flyttade med min bästa vän till Uppsala för att läsa gymnasiet på en friskola. Johanna bodde i samma korridor som oss och jag brukade slinka ”hem” till henne för att lyssna på Tracy Chapman och dricka te.
Ofta då jag längtade hem.
För det gjorde jag.
Det kändes som att det alltid regnade och blåste den där hösten. Och Uppsala blev aldrig en stad för mig.

Sedan dess har vi inte träffats, Johanna och jag.
Men nu bor vi sådär nära varann igen.
10 år senare.
I onsdags bjöd hon mig på middag i sitt fina hem och vi hade så mycket att prata om att jag helst aldrig ville gå därifrån.

Två och en halv flaska vin och tre chokladkakor senare gjorde jag det i alla fall.
Med den där härliga känslan i magen av att vara nykär i en vän.

Yesterday I had dinner with an old friend that I haven´t seen in about ten years, now she lives just a couple of blocks away and that makes me really happy.

En spännande grej med gamla hem är att man kan skala bort olika lager lite försiktigt för att komma närmare originalet. I vårt nya hem tror jag att det finns ganska många lager på sina ställen, den del av huset som vi bor i blev nämligen färdigbyggd 1907.
Under den fula plastmattan i köket ser det till exempel ut lite såhär.

(Jag grät nästan)

I´m finding new/old amazing details in our new home, like the floor underneath the plastic carpet in the kitchen for example.