Har bestämt mig nu för att påbörja ett litet projekt som jag länge önskat göra. Jag ska riva ut alla den poesi ur mina böcker som jag tycker mest om och göra en tapet utav dem.  Flera av de böcker jag har ser redan ut som att de varit med om ett krig, då jag är en sån som inte bara läser i mina böcker…jag använder dem. Jag kladdar på sidorna och viker hörnen, river ut och målar små stjärnor. Jag äger en stor rosa markeringspenna som jag inte är rädd för att stryka över stycken och meningar ifall det träffar mig i hjärtat.

Här ser ni en av de stora betong pelarna som gör vår lägenhet lite extra fantastisk.  Tänkte göra mitt lilla projekt på denna.  Hittade även den här jätte fina bilden på på Family living ….

Så nu känner jag lite att jag kanske måste göra en pelare med tidningsurklipp också.  Känner ni likadant så kan ni klicka på länken och läsa mer.

Tåls att tillägga till detta att jag inte på någe vis är världsbäst på att slutföra projekt. I träslöjden lyckades jag få ihop ungefär en färdig sak på sex terminer att ge till mamma i julklapp.  Och den där gången då jag bestämde mig för att måla om luckorna i köket så drog det också ut lite på tiden, så pass att jag hade lessnat på färgen rosa lagom tills de var klara.

Här är jag förra hösten då jag spacklade en vägg (läs, liten del av en vägg) det var kul i ungefär 10 minuter tyckte jag.

Vi var och tittade på det här huset igår, andades in luften på höjden där det stod och blickade ut över tallar och vatten.  Såg på varandra och tänkte för ett ögonblick att kanske, kanske kan man få allt ändå.  Kanske kan man bo både nära skogen och Södermalm..

Huset ligger ungefär 20 minuter från stan i ett litet område utåt Nacka där det fortfarande är grusväg och små röda sommarstugor.  Det kostar förståss många miljoner och först tänker man att många miljoner är mycket, men när man står framför det så kan man inte hjälpa att tycka att det känns som väldigt lite.

Slutligen tog vi varann i hand och rullade hemmåt i farfars gamla Saab 900 och funderade på varifrån vi skulle få så många miljoner.

Hemma hos oss finns det hyllor av många olika slag. min pojkvän säger ofta åt mig att de behöver städas men det tycker sällan jag:)

Här samsas Stig Lindeberg porslinet om plats med teak brickor och träskålen.  Risburken hittade min pojkvän på en kuriosa butik strax utanför Visby.  Kopparna kommer ifrån Filippa K.  Sockerskål och kakburk ifrån min mormor, och de söta keramik burkarna ifrån min pojkväns mormor. Strykjärnet köpte vi mest för att vi behövde sladden som var till, men det röda handtaget gör mig glad så självklart får de stå framme de med.

I hallen kan jag hålla med om att det ibland blir lite rörigt, men det är en röra utav inspiration.  Böcker och tidningar, ur rivna bilder och fotografier. Jag faller för hem där det syns att någon lever och är.

I vårat sovrum  (som egentligen inte är ett rum utan bara en del utav resten av lägenheten) finns hyllor med böcker som jag läst, böcker som jag inte läst klart och böcker som jag önskar att jag tog mig tid att läsa.  Även de fina svartvita fotografierna i ramar ifrån 1800 talet och doftljus förstås.

Min ena lillebror heter Hampus och äger en av de häftigaste lägenheterna jag vet. Tänkte bjuda er på en smygtitt och en resa tillbaks till 50 talet.

På hyllorna i hallen samsas Elvis och Ninja turtles om plats.

String hyllan när den är som bäst

Klassiska Tranan.

Och filmisar så långt ögat kan nå;)

Jag träffade Isabell för fyra år sen när vi båda pluggade till hudterapeut. Isabell säger nästan alltid som det är, hon tycker om vackra saker och torrt vitt vin. Vi har skrattat så att tårarna runnit och jag har anförtrott henne saker som ingen annan i världen vet.

Isabell har fönster djupa nog att sitta i.

Hon tycker om Christian Louboutin skor och förvarar sina väskor i ett skåp i köket.

Igår åt vi räkor och pratade om livet nu. Jag tror vi båda har flyttat oss från där vi från början stod… men kanske inte åt samma håll. Det är  nog det som är saken med vänskap, den måste tåla förändringar för att kunna överleva.

Som jag tidigare nämnt så hade vi våran gamla koffert som soffbord förut, detta var fram tills vi hittade det här vackra trä bordet på övervåningen i min pojkväns mormors hus. Jag älskar hur det är precis lite för högt för att egentligen passa vår soffa, jag vill nog tro att det är en av det första möblerna man fastnar med ögonen på när man kliver in i vårat hem.

Imorse åt jag frukost med en speciell vän som har ett vackert hem. Hennes stil är personlig och stilren men samtidigt lite söt, precis som hon själv.

Skapad av TuvaMinnaLinn 03 apr, 2009 01:32

På torsdag kvällar vill jag gärna dricka vin och äta kakor hemma hos en fin fin vän.