Vintage (a love story) » Poetry

Två delar av en Saga…(i väntan på den tredje)

Tuvaminnalinn — Thu, 13 May 2010 16:02:15 +0000

Västerås 2005-03-15

Kommer det någonsin att hända?

Du slutar springa,
Slutar gömma dej bakom det mystiska i din blick.

Kommer den dagen någonsin att börja.

Gör det någon skillnad om jag plötsligt vågar tro?

Jag blir någonting nära dej,
Som jag inte visste fanns.

Men var gång som du släpper,
Så spricker jag i delar.
Jag kan inte föra dom samman igen..

Jag hatar att det inte spelar någon roll för dej.

Jag hatar att jag bara är hon för dej.

Flickan som alltid bär på alldeles för mycket saker.

Stockholm 2008-07-11

Vi pratar om vändpunkter och saker som är vackra.

Jag vet inte om tiden har passerat.
Du säger att du tror på förändring, jag säger att jag tror på det beständiga.

Jag inser att jag aldrig sett dej förut.
Iaktar dej på håll och vilar med blicken i ditt ansikte då jag har dej nära.

Jag håller aldrig din hand.
Kanske är jag rädd att jag ska tappa den, så som jag alltid gjort.

Du rör dig sakta, dina ord är väl valda, allting är vackert.
Det som handlar om dig.

Antingen så har allt förändrats eller så är det precis detsamma.

”jag blir någonting nära dig, som jag inte visste fanns”

Jag håller aldrig din hand.
Kanske av rädslan att du ska släppa, så som du oftast gör.

(Jag vet att jag har visat den här texten förut, men jag gör det igen. Kanske som ett bevis på att…allt man önskar kan man fortfarande få.
Jag är så glad över den här texten, och jag hoppas att jag får fortsätta skriva på den så länge jag lever och andas.
Det är den 12 maj idag. Om en månad är jag hans fru.

Han har fortfarande något mystiskt i sin blick, och jag…jag är fortfarande hon som alltid bär på alldeles för mycket saker).

Source

Min idol

Tuvaminnalinn — Wed, 05 May 2010 18:52:01 +0000

Heter just nu Hindi Zahra.

Jag hoppas hennes nästa skiva kommer snart, för jag kommer att lyssna oavbrutet på hennes debut album Handmade fram tills dess.

Snacka om att detta blir sommarens soundtrack!

Albumet hittar ni på spotify.

På en gata

Tuvaminnalinn — Mon, 03 May 2010 19:51:00 +0000

Jag började älska honom på den här gatan.

Han gick för att köpa en parkeringsbiljett och jag iaktog honom på håll.

Det var sensommar sol.

Han hade tofflor och en grå tröja som satt löst.

En kärleks rättigheter (i repris)

Tuvaminnalinn — Thu, 01 Apr 2010 05:17:06 +0000

Hon andas in honom.
Långsamt bildas det sprickor i hennes luftstrupe.
De kommer aldrig längre än såhär,
hon erkänner det, så sällan som hon bara kan.

Hon ser på honom.
Långsamt bildas det sprickor i hennes blick.
Det är av den sorten som är omöjliga att se i en spegel.
Hon blundar, så ofta som hon bara kan.

För det finns alltid en risk att ingen annan kan förstå.

Hon rör vid hans hud.
Långsamt bildas det sår i hennes händer.
Det är av den typen som inte läker med tiden.

En kärlek har rätt att ändra skepnad, gå vilse, splittras och sönderfalla.

Hon behöver ligga längs med marken, så nära jorden en människa kan komma.
För att kunna resa sig igen.
Hålla andan, blunda och stoppa händerna i fickorna.
Om så bara för en stund.

En kärlek har inte rätt att kuva, slita sönder och förgöra.

Hon minns honom som den han många gånger var.

Det finns alltid en risk att ingen annan kan förstå.

Av kärlek kan en människa ändra skepnad,splittras, gå vilse och sönderfalla.

Underbara Clara skrev ett inlägg som förde tankarna till texten jag skrev förra våren.

Photo: Craig Fordham

Jag håller min hand…

Tuvaminnalinn — Fri, 18 Dec 2009 05:56:06 +0000

jag håller min hand

runt hans huvud

han håller sin hand

mot mitt bröst

hans kropp andas mot min

snön faller

genom sekler.

(Louise Dubois)

I gott sällskap

Tuvaminnalinn — Thu, 24 Sep 2009 14:58:25 +0000

Igår åt jag frukost med Karin Boye, hon sa…

Stjärnfall, som natten stänker,

Ljungeldar, som i flykten blänker,

stolta solar, som mörkret dränker-

Vem vill kalla det för undergång?

Sedan åt jag lunch med DN kultur.

Mer.

Tuvaminnalinn — Thu, 03 Sep 2009 20:47:43 +0000

Tusen och åter tusen gånger ska jag föreviga det där ögonblicket.

Jag ska flyta utanför alla ramar av förnuft och sans.

Jag ska älska, mer än så.

Så mycket mer.

Mer.

Att tro (juli 08)

Tuvaminnalinn — Thu, 06 Aug 2009 10:21:24 +0000

Han vänder sig sällan i sömnen.

Det mesta har tagit ny form, världen och verkligheten, gatan där jag bor.

Hans blick säger något annat nu, jag hade ingen aning. Ibland vill jag fråga honom om detta är den han är. Men jag väljer att tro…

Hans händer berättar om någonting helt annat nu då dom vandrar över min kropp. Jag vill hålla dem,

behålla dem, be honom att aldrig sluta.

men jag väljer att tro..

När tanken rullar över mig och jag instinktivt vill plocka ner den,

plocka sönder…i små små atomer,

Så väljer jag istället, för en gång skull att tro.

Och såhär blev det….

Tuvaminnalinn — Fri, 31 Jul 2009 09:04:36 +0000

Nu har jag pysslat färdigt. På pelaren i ” sovrummet” kan man nu bland annat läsa Shakespeare, Märta Tikkanen, Karin Boye, Louise Dubois, Ulf Lundell, Pär Lagerkvist, Leonard Cohen, Eeva Kilpi, Harriet Löwenhjelm och en dikt ifrån Egypten som är äldre en 3000 år.

Det gör mig glad:)

När jag var yngre läste jag Johan Ludvig Runeberg;

”Till hjärtat, som var kallt ,säg, hur du lågor bar?Hur kunde du bli allt för den du intet var”

Gång på gång läste jag. Nu är jag äldre och har klistrat hans ord med tapetlim (som nog är samma sak som klister).

När jag gick på gymnasiet lyssnade jag på Kent;

” Lyssnar stel och fastspänd, och när paniken bryter ut ler du svagt och viskar, du är värd att dö för”

Jag behövde deras texter för att orka andas när jag var 19 år.

När min farfar plötsligt gick bort läste jag Boye;

”Livlöst är livet där inte du är kvar. Världen är ett väldigt skal, som ingen kärna har”

Man kan läsa andras ord, som blivit till bitar av mitt liv, på pelaren i våran lägenhet.

En flicka i mig

Tuvaminnalinn — Sat, 13 Jun 2009 06:33:02 +0000

Det bor en flicka i mig som minns.

Till skillnad ifrån mig som bara ser i ord och bilder så besitter hon förmågan att drömma om hans händer.

Det bor en flicka i mig, hon lärde mig konsten att gråta.

Hon påminner mig ibland om ljudet av ett hjärta då det brister, färgen på en dröm då den dör och doften av en ogreppbar besvikelse.

Det bor en flicka i mig som aldrig glömmer.

Hans hand då den släppte taget,

Sömnlösa vinternätter av obesvarade frågor.

Det bor en flicka i mig som minns,

allt det som kvinnan vill glömma.

Det bor en flicka i mig vars högsta önskan är hans tröst.