Archive for the ‘Poetry’ Category
Jag håller min hand…
december 18th, 2009 Posted 6:56
jag håller min hand
runt hans huvud
han håller sin hand
mot mitt bröst
hans kropp andas mot min
snön faller
genom sekler.
(Louise Dubois)
I gott sällskap
september 24th, 2009 Posted 16:58
Igår åt jag frukost med Karin Boye, hon sa…
Stjärnfall, som natten stänker,
Ljungeldar, som i flykten blänker,
stolta solar, som mörkret dränker-
Vem vill kalla det för undergång?
Sedan åt jag lunch med DN kultur.
Mer.
september 3rd, 2009 Posted 22:47
Tusen och åter tusen gånger ska jag föreviga det där ögonblicket.
Jag ska flyta utanför alla ramar av förnuft och sans.
Jag ska älska, mer än så.
Så mycket mer.
Mer.
Att tro (juli 08)
augusti 6th, 2009 Posted 12:21
Han vänder sig sällan i sömnen.
Det mesta har tagit ny form, världen och verkligheten, gatan där jag bor.
Hans blick säger något annat nu, jag hade ingen aning. Ibland vill jag fråga honom om detta är den han är. Men jag väljer att tro…
Hans händer berättar om någonting helt annat nu då dom vandrar över min kropp. Jag vill hålla dem,
behålla dem, be honom att aldrig sluta.
men jag väljer att tro..
När tanken rullar över mig och jag instinktivt vill plocka ner den,
plocka sönder…i små små atomer,
Så väljer jag istället, för en gång skull att tro.
Och såhär blev det….
juli 31st, 2009 Posted 11:04
Nu har jag pysslat färdigt. På pelaren i ” sovrummet” kan man nu bland annat läsa Shakespeare, Märta Tikkanen, Karin Boye, Louise Dubois, Ulf Lundell, Pär Lagerkvist, Leonard Cohen, Eeva Kilpi, Harriet Löwenhjelm och en dikt ifrån Egypten som är äldre en 3000 år.
Det gör mig glad:)
När jag var yngre läste jag Johan Ludvig Runeberg;
”Till hjärtat, som var kallt ,säg, hur du lågor bar?Hur kunde du bli allt för den du intet var”
Gång på gång läste jag. Nu är jag äldre och har klistrat hans ord med tapetlim (som nog är samma sak som klister).
När jag gick på gymnasiet lyssnade jag på Kent;
” Lyssnar stel och fastspänd, och när paniken bryter ut ler du svagt och viskar, du är värd att dö för”
Jag behövde deras texter för att orka andas när jag var 19 år.
När min farfar plötsligt gick bort läste jag Boye;
”Livlöst är livet där inte du är kvar. Världen är ett väldigt skal, som ingen kärna har”
Man kan läsa andras ord, som blivit till bitar av mitt liv, på pelaren i våran lägenhet.
En flicka i mig
juni 13th, 2009 Posted 8:33
Det bor en flicka i mig som minns.
Till skillnad ifrån mig som bara ser i ord och bilder så besitter hon förmågan att drömma om hans händer.
Det bor en flicka i mig, hon lärde mig konsten att gråta.
Hon påminner mig ibland om ljudet av ett hjärta då det brister, färgen på en dröm då den dör och doften av en ogreppbar besvikelse.
Det bor en flicka i mig som aldrig glömmer.
Hans hand då den släppte taget,
Sömnlösa vinternätter av obesvarade frågor.
Det bor en flicka i mig som minns,
allt det som kvinnan vill glömma.
Det bor en flicka i mig vars högsta önskan är hans tröst.
Två delar av en saga
maj 7th, 2009 Posted 10:22
2005-03-15
Kommer det någonsin att hända?
Du slutar springa,
Slutar gömma dej bakom det mystiska i din blick.
Kommer den dagen någonsin att börja.
Gör det någon skillnad om jag plötsligt vågar tro?
Jag blir någonting nära dej,
Som jag inte visste fanns.
Men var gång som du släpper,
Så spricker jag i delar.
Jag kan inte föra dom samman igen..
Jag hatar att det inte spelar någon roll för dej.
Jag hatar att jag bara är hon för dej.
Flickan som alltid bär på alldeles för mycket saker.
2008-07-11
Vi pratar om vändpunkter och saker som är vackra.
Jag vet inte om tiden har passerat.
Du säger att du tror på förändring, jag säger att jag tror på det beständiga.
Jag inser att jag aldrig sett dej förut.
Iaktar dej på håll och vilar med blicken i ditt ansikte då jag har dej nära.
Jag håller aldrig din hand.
Kanske är jag rädd att jag ska tappa den, så som jag alltid gjort.
Du rör dig sakta, dina ord är väl valda, allting är vackert.
Det som handlar om dig.
Antingen så har allt förändrats eller så är det precis detsamma.
”jag blir någonting nära dig, som jag inte visste fanns”
Jag håller aldrig din hand.
Kanske av rädslan att du ska släppa, så som du oftast gör.
Han (det vackraste jag vet)
april 29th, 2009 Posted 8:55
Ingen rörelse han gör är meningslös,
Inget drag i hans ansikte är överflödigt.
När han rör sej måste jag stå stilla,
När han står still måste jag röra mej.
Allt för att inte släppa taget,
Förlora kontrollen,
Tappa balansen.
Smaken ifrån saltet på hans kropp.
Och jag försvinner för en stund.
Splittras till små små kristaller,
Som vill hitta vägen,
In under hans bröstkorg.
Vemodsvind
april 20th, 2009 Posted 3:29
Klockan är redan över 3, jag jobbar den här natten och äter ananas direkt ur en burk. Det känns som att dagarna flyr…Den här dikten är viktig för mig..
Vemodsvind
Jag stängde alla fönster och släckte hela himlen, det förvånar mig att du fann mig här.
Du tar dig in. Jag kan känna dig krypa längsmed listerna på mitt golv.
Du rullar över mig om natten, viskar, berättar om stormen.
Det ständigt återkommande, flykten utan ände.
Sliter mig i stycken.
Pressar mig över kanten, där allt går förlorat.
Jag tappar alla önskningar, ingenting får fäste och förblir.
Stunder då man inser att man inte längre tror på något är oftast transparenta, kalla och omöjliga att ta miste på.
Imorgon när jag vaknar så har du blåst förbi.
Du lämnar min verklighet färglös och utan svar.
Att leva i färg
april 19th, 2009 Posted 10:31
Vi är en och samma, mellan dom alldeles för vita lakanen…
hör jag för första gången regnet.
Jag vill aldrig gå tillbaka till platser där han inte finns.
Aldrig finnas och vara, där han inte kan se mej.
Min kropp är formad för att kunna komma honom nära.
Ingenting är någonting… som bara blev,
På hans bröst finns en plats för mitt huvud att vila i.
När jag vaknar är allt i färg.
Jag ska berätta för honom, allt det som jag vet och ännu inte lärt mej.
Jag ska växa där, närmare honom en någon annan.
