Det sista jag sa innan vi somnade natten/morgonen till den andra söndagen i USA var ”vaknar du inte i morgon förlåter jag dig aldrig”

Den andra söndagen varje månad är det nämligen marknad på Rose Bowl i Pasadena. Och jag hade beslutat mig för att vara där i mycket god tid. För mig var den här dagen en av de viktigaste på hela resan.

När vi väl var framme bad jag emot Mecca lite grann.

Baby ångrade den där sista groggen lite grann.

Det var en av världens varmaste dagar, jag var trött, uttorkad, hade skoskav och var kissnödig i 4 timmar. Hade det varit världsmästerskapen i marknad så hade jag kammat hem guldet.

Baby och jag delade på oss, det fanns helt enkelt ingen tid att förlora.
Bara vetskapen om att det någonstans där ute kanske hänger en Ossie Clark med prislappen 20 dollar ger mig så mycket energi att jag kan stänga ute allt annat.

Jag gjorde två vrak fynd och många bra köp.

Baby hittade en fin Levi’s väska i skinn. Jag var alldeles för upptagen för att fota något under den här dagen, men ni kan se lite mer av hur Rose Bowl ser ut från förra året när Baby var där.

Reser du till USA så missa inte Rose Bowl vad du en gör. Avsätt gott om tid, men då köerna kan vara långa vid öppning så är det ingen större vits att hänga på låset. Det finns bankomater på plats, men även till dessa kan köerna bli långa så fyll på med kontanter. Och tänk på att det är lättare att pruta om du inte bara har stora sedlar.
För pruta måste du göra här.

Hög solskyddsfaktor (till och med jag som missbrukar solskydd brände mig den dagen),
Bekväma skor och en rejäl flaska vatten.

Rose Bowl är beyond shopping, det är sport.

Så kom äntligen den där dagen då vi gifte oss. Det känns overkligt läskigt när jag tänker på att vi hamnade här, att den där kvällen för fem år sedan när jag stod och dansade och såg en kille i en bar var början på allt detta.

Jordie körde oss till cermonin i sin volvo, sen plockade han fram en skjorta ur bagaget och svidade om.

Allt var fint, allt var perfekt.
Allt var allt jag kunnat önska.

På kvällen bytte jag om till min brudklänning. Den är av svenska 70-tals märket Dehå och kostade mig 200kr på Emmaus. Över den hade jag en öppen kaftan i guld som blev min för 90kr på Stadsmissionen. Mina skor hittade jag på tradera för 90kr och smyckena jag bar var gåvor.

Visst är det fint att 380kr kan få en att känna sig som en miljon.

I tre dygn skålade vi i champange, skrattade och dansade under ljuset ifrån de höga husen.

Flickan från dansgolvet och killen i baren.
(Bara början på en lång historia)

Utbudet av Vintage är enormt i L.A, särskillt när det kommer till 60 och 70-tals plagg och assecoarer. Kvaliteten är hög och priserna bra. Efter ett par dagar i staden gav Baby och jag oss ut på en hel dag av butiks biljard.
Jag tog på mig min favorit kaftan, det perfekta plagget när man vet att man ska prova massor i butiker.

Kring Melrose Ave och La Brea ave ligger enligt mig de bästa butikerna. Hade jag rest till L.A för 5 år sedan så hade det varit jobbigt för mig att gå runt i dessa butiker, jag hade blivit otroligt stressad och velat köpa precis allt. Nu, flera år senare så har jag en ganska inarbetade strategi när jag går in i butiker där jag vet att jag omöjligt kommer att kunna titta på vartenda plagg. I L.A är det dessutom ganska enkelt då butiksägarna är duktiga på att märka upp olika sektioner. I fantastiska butiken Jet Rag på   825 North La Brea har man gjort just detta. Raderna är märkta med 70s longsleeve dresses, 60s short dresses, Etnic dresses osv.
I Sverige jobbar man inte så mycket på det här sättet vilket jag tycker är lite synd.

Jag letar efter sådant som jag har svårt att hitta hemma, design plagg och udda modeller och sådant som jag vet att jag kan hitta billigare än hemma.  På Jet Rag kostar klänningarna mellan 2o och 30 dollar (160kr och uppåt).

I USA finns det mycket mer vintage för män än vad det gör på någon annan plats jag rest till. Baby hittade jätte mycket snyggt.

T-shirtarna på Jet Rag hänger i färgskala, vilket också underlättar för den som är på jakt efter något särskilt.

Ja, ni ser själv vilken makalös ordning det är i denna butik. Jag kan ofta uppskatta de små butikerna som är fyllda från golv till tak, de röriga loppmarknaderna, allt för 20kr lådor och andra situationer där shoppandet blir en skatt jakt. Men i en butik av denna storlek, och med detta utbud så är jag otroligt tacksam över den ordning som finns, skatt jakt det blir som ni säkert förstår ändå.

I vintage butikerna i L.A vill de gärna att man lämnar ifrån sig sin väska när man kommer in. I många butiker är det skyltat, i de andra butikerna frågade jag i kassan och det hända aldrig att de inte tog väskan. De flesta vill inte heller att man fotograferar inne i butiken, vi frågade alltid (nästan) och berättade vad vi skulle ha bilderna till, då var det oftast ok.

Om du besöker L.A en söndag så se till att åka till Jet Rag då de har 1 dollar sale utanför  butiken varje vecka.
Jag fick prioritera bort det då vi hade viktiga planer inför söndagen som skulle komma…..

Idag låg molnen som ett litet filter framför solen. Jag gick till Myrorna i Vasastan och gjorde några fantastiska köp.

Runt hörnet på Mellqvists finns stans godaste kaffe.

Jag var (och är fortfarande) överlycklig över det här armbandet som jag hittade på Myrorna för 30kr.

Sen blev det  jobblunch på Vurma

De hade dom sötaste jordgubbarna jag ätit på länge.
Jag verkligen älskar Vurma.

När jag är på denna sida om stan passar jag alltid på att göra ett besök på Zak second hand. Jag är så fascinerad av utbudet i den butiken, top of the line helt enkelt.

På Emmaus på Götgatan provade jag ett par senapsgula shorts av märket ”Arne Confektion”, de var tyvärr för stora.

Mötte upp min bror Hampus och tog en promenad längs Hornsgatan och förbi Rost, I dörröppningen hängde en väska som jag inte riktigt kan sluta tänka på….

Hampus stannade på middag, vi grillade wienerkorv och halloumi.

Fin fina webb butiken Freudian Slips Vintage ska bomma igen och sätter därav ner priset på massor av fantastiska saker.

Åh! jag vill så hemskt gärna ha den här jackan ifrån 40-talet..ååhh. Det är en så kallad bed jacket, men jag skulle använda den till klänningar och kjolar…ja, till och med till jeans.

En bra sak med den här butiken är att den (till skillnad från många andra bra butiker) utgår ifrån England så du slipper betala tull på varor du beställer till Sverige.

Passa på!

Vi reste vidare från Chicago till L.A där Babys bäste vän Jordie bor i denna trevliga byggnad. Jag är förstås grön av avund, ni som följer bloggen vet ju att en av mina högsta önskningar är att få bo i en gammal rostig industribyggnad.  Jordie bor tillsammans med JK som flyttat till L.A från Korea för att utbilda sig inom foto. Deras lägenhet är ett kombinerat hem och fotostudio.

Jordie gjorde egen melon.

Vi packade och åkte till Malibu för att fira en av hans vänner som fyllde år.

Jag åt melon (och var blek men stolt)

Sen träffade vi på sheriffen för första (inte sista) gången.  I Californien finns massor med lagar ( en del vettigare än andra), man fick dessvärre inte äta hemmagjord melon, dricka alkohol eller grilla på just den stranden där vi var. Alla fick böter, utom Baby och jag som spelade vilsna turister icke hörande till sällskapet. Jag som på något sätt levt i 27 år utan id eller körkort hade kunnat få problem, jag lärde mig denna dag att man i USA alltid förväntas kunna identifiera sig själv och släpade runt på mitt pass som en FBI agent resten av resan. Det kan vara bra att veta att detta även gäller på klubbar, vakterna är skyldiga att enligt lag ta leg oavsett din ålder. Besöker du en bank eller annan myndighet så är det inte heller säkert att de godtar ett svenskt körkort som legitimering, always bring passport!

Vi bytte strand till den där man fick ha födelsedagsfest.

Jordie och Jen

Ekorrarna fick chips.

Det var en fin första dag i Malibu. Smoggen lättade och jag kunde se solen gå ner i bilkön på vägen hem.

Under hela min uppväxt har media matat mig med bilder ifrån Californien, det första som slog mig när jag kom dit sent en fredag natt var att jag blivit lurad. Los Angeles är inte Melrose Place, Beverly Hills eller Baywatch….det förstod väl i och för sig jag också, men jag blev ändå förvånad av hur lite min bild stämde med verkligheten.

Vi tillbringade sammanlag ungefär två veckor i L.A, och jag behövde verkligen alla de dagarna för att bilda mig en uppfattning och skapa mig en rättvis bild av änglarnas stad.

Los Angeles är så fullt utav kontraster, en yta där människor som lever i stort överflöd samsas med människor som lever i kartonger och inte äger mer än vad de själva kan dra runt på i en stulen kundvagn.

Jag tror att många människor kommer till Los Angeles med en dröm, jag träffade flera av dem som hankade sig fram i det hårda klimatet för att lyckas.
Lyckas med någonting som jag stundtals undrade om de själva mindes vad det ifrån början ens var.
Jag tror att drömmar ändrar färg i Los Angeles, mer än på någon annan plats.

Människor är öppna där, men ensamma på samma gång.
Människor lever ett laid back liv, men är sönder stressade på samma gång.

Los Angeles är en hård och smutsig stad som vilar under ett täcke av smog. Det är inget paradis…på något sätt.

Men det är också en stad som får en att fundera och ifrågasätta den plats man själv lever på.
Någonstans i det hårda och inte alls så perfekta så fann jag någon slags ro.
Det är som att all yta har skrapats av den där staden och utifrån sett med mina ögon ser det ut som ett öppet sår.

Stockholm är på många sätt också ett öppet sår. Men ytan här är tjock, hållbar och vacker.
Du kan inte gömma dig i L.A på det sättet som du kan…och gör i Stockholm.
För att ta dig från en plats till en annan måste du alltid möta kontrasten, och blicken hos de människorna som kanske haft något, men förlorat allt.

I slutändan var det ändå något som fick mig att älska L.A….kanske var det just den där ärligheten.

]]> http://www.tuvaminnalinn.se/2010/07/05/los-angeles/feed/ 1 http://www.tuvaminnalinn.se/2010/07/05/the-windy-city/ http://www.tuvaminnalinn.se/2010/07/05/the-windy-city/#comments Mon, 05 Jul 2010 09:12:06 +0000 Tuvaminnalinn http://www.tuvaminnalinn.se/?p=7089

Vi började vår bröllopsresa i Chicago. Jag var extremt trött efter en lång flygning bredvid en pratglad finska som hade en annan upfattnig än mig om var gränsen mellan mitt och hennes space gick.  

Att landa i Chicago var som att kasstas in i en gammal kriminalserie ifrån 70-talet. Staden känns gammal, tunnelbanan går ovan mark på räls som gnisslar och någonstans i fjärran hörs alltid en polis siren.

Allt är grönt och luften känns frisk. Det blåser hela tiden vindar in ifrån Michigan lake som gör att det blir ganska kallt, jag kunde inte hjälpa att fundera över hur vintrarna måste kännas i Chicago.

Vi hade inget direkt planerat utan gick mest bara runt och försökte bilda oss en uppfattning om staden. Jag provade allt som gick att dricka och tugga på i vanlig ordning. Något av det bästa jag vet med att resa är att gå i vanliga matbutiker och botanisera bland det stora urvalet av produkter. Jämfört med USA så kan man lätt uppleva Sverige som ett kommunist land när det kommer till mängden av olika produkter. Många människor tycker säkert att det är tröttsamt med 352 olika sorters frukost flingor, jag gillar det, läser innehållsförteckningar, jämför priser och blir som en liten dektektiv mellan hyllorna.

Jag testar alla olika sorters sockerfria drycker och Baby säger att alla smakar samma sak…dåligt utspädd Fun light saft.

Jag förälskade mig snabbt i alla vackra väggmålningar.

Och närheten till vattnet.

Vi drömmde om att köpa den gammla brandstationen som var till salu.
Enligt herren som hade hand om parkeringsplatsen bredvid hade byggnaden stått tom länge, och skulle förmodligen rivas.
Jag tänkte att, det där med K-märkning…det är nog inte så dumt ändå.

Vi tänkte att man kunde haft en restaurang här, en butik, ett hem och en stor studio.
Men det var förstås en hel del som hade behövt göras på innsidan.

Men kanske att vi flyttar dit en dag om vi vinner på det där Green card lotteriet.

Av någon anledning är andra dagen alltid värst. Vi passar ändå på att njuta av god mat och vänner som vi saknat.

Vi har förstås gåvor med oss från väst. Leila fick en fin Cynthia Rowley klänning.

Nu ska jag sova…och tacka högre makter för att det är fredag redan i morgon.