Photos by, Jordie Turner

Den här snygga tjejen heter Rax,

Hon skrev till mig och berättade att hon tyckte det här porträttet som Baby tagit av mig påminde om Steve Maisels ”Prints”, som han fotograferat för italienska Vouge.

Och faktiskt så är ju tanken lite densamma. Jag älskar de här bilderna så mycket att jag kunde tapetsera med dem

Hon andas in honom.
Långsamt bildas det sprickor i hennes luftstrupe.
De kommer aldrig längre än såhär,
hon erkänner det, så sällan som hon bara kan.

Hon ser på honom.
Långsamt bildas det sprickor i hennes blick.
Det är av den sorten som är omöjliga att se i en spegel.
Hon blundar, så ofta som hon bara kan.

För det finns alltid en risk att ingen annan kan förstå.

Hon rör vid hans hud.
Långsamt bildas det sår i hennes händer.
Det är av den typen som inte läker med tiden.

En kärlek har rätt att ändra skepnad, gå vilse, splittras och sönderfalla.

Hon behöver ligga längs med marken, så nära jorden en människa kan komma.
För att kunna resa sig igen.
Hålla andan, blunda och stoppa händerna i fickorna.
Om så bara för en stund.

En kärlek har inte rätt att kuva, slita sönder och förgöra.

Hon minns honom som den han många gånger var.

Det finns alltid en risk att ingen annan kan förstå.

Av kärlek kan en människa ändra skepnad,splittras, gå vilse och sönderfalla.

Underbara Clara skrev ett inlägg som förde tankarna till texten jag skrev förra våren.

Photo: Craig Fordham

Det svåraste är vänskap.
När den skiftar färg.

Det svåraste är vänskap.
När den når en korsning.

När man åter igen inte kunde säga som det faktiskt var.
När spegelbilden visar något annat.
Då måste man kanske släppa taget.

För i skolan sa de, att människor kan man inte ändra.
Bara älska…

photo

Har ni tänkt på att jeans och t-shirt ibland slår allt!

Bilder från lookbook. Klicka på dem för att komma till källan.

Det är lätt att förälska sig i Bill Gibbs design. För mig är den så synonym med allt det jag älskar med 70-talets mode.
Bill Gibb var vad man brukar kalla en free spirit, han blandade färger, mönster och material på ett mycket säreget sätt,  och det finns de som menar att han la grunden för hela hippie modet.

Bill Gibb blev Vogue Designer of the year 1970, och hans design bars av bl a Bianca Jagger, Twiggy och Elisabeth Taylor.   Men som så många andra modeskapare så var Bill Gibb ingen affärsman. Hans företag kollapsade och han gick bort i cancer endast 44 år gammal.
Idag är hans plagg eftertraktade och relativt svåra att komma över.
Dessa hittade jag på nätet,

Klänning och tillhörande jacka- 1000 $ (Swank Vintage)

Laxfärgad silkesklänning- 247,50£ (Kittycatsilver)

” För henne är det svart och vitt, det är helvete och himmel.
Det är marginalen eller mitt, det är sömnen eller svindel.

Och jag famlar omkring utan koll, mellan ett och noll, ett och noll. Mellan ett och noll.

För henne är det ont och gott, det är allting eller inget.
Det är kyssar eller spott, det abstrakta eller tinget.

För henne är det dag och natt, det är solen eller månen.
Det är tårar eller skratt, norra norrland eller skåne.

Och jag famlar omkring utan koll, mellan ett och noll, ett och noll. Mellan ett och noll.

Men fast än det är upp och ner, kan jag ändå konstatera,
att vi får varann och le.
Att det verkar att fungera.”

(Bo Kaspers orkester)

Jag lyssnar på den sången ibland och tänker att, ifall Baby skrivit en sång..så hade den gått ungefär sådär.

Båge nr 2

Eller båge nr 3 ?

Idag ska jag klippa och färga håret.
Det är alltid lite ångestladdat, mitt hår är min akilleshäl. Hur jag än gör och hur mycket pengar jag än lägger på det så blir jag liksom aldrig nöjd. Och jag menar det verkligen ordagrant, jag har gått ut från salonger med ett kvitto där det står 6000, utan att vara helt nöjd.
Jag har prövat alla sorters extensions och locktänger/apparater, men mitt hår förblir obotligt tunt och platt.
Nåväl, vore det inte håret så vore det med största sannolighet något annat.

Här är håret jag aldrig fick (På Woodstock, som jag också missade).

Mitt inspirationsträd har tre starka rötter, de heter Ossie Clark, Roy Halston och Emilio Pucci. Någonting ifrån dem finns nästan alltid i de plagg som fångar min blick.  Det speciella fallet i Halstons klänningar, Ossies femininitet och Puccis psykadeliska mönster och färgkombinationer är konstant återkommande i min garderob på ett eller annat vis.

Hur ser din källa till inspiration ut, ändras den? Eller finns det någonting som alltid består?