Jag lagade en soppa denna helg som jag blev väldigt nöjd med, vet inte hur pepp ni är på recept?
Berätta gärna så kan jag dela med mig av det oftare i så fall!
På landet spenderar jag helt klart mer tid i köket, vi har fönster som vetter åt två håll där och inte sällan står ett tiotal hjortar utanför och betar.
Det är fint, och jag försöker att ta mig tiden nu för tiden

Till denna soppa behövs,

5 st palsternackor
1 stor morot
2 vitlöksklyftor
2 dl matlagningsgrädde
1 citron
Skalade räkor
Olivolja 
Färsk ingefära
Vitvinsvinäger
Hummerfond
Chili
Salt & peppar 

Skala och hacka palsternackorna och moroten, fräs sedan vitlöken och chilin i olivolja. Jag använde vanliga torkade chili flingor men det blir säkert ännu godare med färsk. Vill man inte ha soppan så stark så kan man ju hoppa chilin helt.
Tillsätt sedan ungefär 5 dl vatten samt en skvätt hummerfond och låt palsternackorna och moroten koka tills de blir mjuka.
Mixa soppan slät.
Jag kör stavmixern försiktigt rätt ner i kastrullen bara.
Tillsätt sedan grädden och saften från en halv citron, salt och peppar.

Räkorna blandas med riven ingefära, lite olivolja och en skvätt vitvinsvinäger.
Jag tycker det är godast att sedan strö dem kalla över soppan. Vill du ha dem varma så lägg i dem i soppan och rör om, men låt dem inte koka. Sega kokta räkor är blä.
Soppan räckte gott och väl till fyra vuxenportioner, och jag har på känn att den är minst lika god att äta kall i sommar.

Vi har haft det fantastiskt fint här i norra Skåne.
Jag hoppas att er helg också varit bra!

Nu har jag fantastiskt mycket jobb att ta igen hela söndagen.
Men det blir på sitt sätt fint det med.

Stor kram till er!

Förr förra helgen riggade vi som sagt studion och plåtade plagg inför sommaren. Jag kan stolt meddela att vi slog vårt ”personbästa” och hann med hela 68 produkter. Detta blev vår sjunde plåtning som vi gör tillsammans och vi har lärt oss mycket och blivit snäppet effektivare och mer strukturerade för varje gång. Men det tuffaste är fortfarande att hålla orken, humöret och kreativiteten uppe när arbetsdagen går in på timme nr 12.

Något som underlättar är att ta hjälp av fantastiskt folk.

 Just denna helg kom min ena bror ner till Malmö från Stockholm.

 Och vi hade två för oss nya modeller, samt två fantastiska make up artister.

 Ganska mycket Sangria.

 Och vår vän Dennis stod för maten.

Han gör den ljuvligaste Gazpachon jag någonsin ätit.

Få saker gör mig så glad inombords som det faktum att vi växer, att kreativa och glada människor vill vara med i vårt team och stötta oss för att de tror på vårt koncept.

De första plaggen dyker upp på Odd Lovin’ 13 april, resterande i slutet av april och under hela maj.
Och flygbiljetten till nästa inköpsresa är redan bokad.
Men destinationen, den får vara hemlig en stund till.

Jag vet inte hur det är med er.
Men jag har en förkärlek för mat som går väldigt snabbt att fixa och samtidigt är väldigt gott.
Typ bara några ingredienser och sen tjoff tjoff tjoff, klart.

Inte alltid förstås.
Men dagar då jag exempelvis äter lunch själv hemma. Ofta kommer jag inte på att jag ska äta lunch fören jag är så hungrig att jag inte alls har något tålamod att laga någonting.

Då kan det se ut exempelvis som ovan. Lax, keso, tomat, mozarella, balsamico och solrosfrön.
Vatten brukar jag hälla i en fin flaska för att det ska bli festligare att dricka, man är inte svårare att lura en så.

Kan inte ni berätta om eran favorit ihop plock rätt som går grymt snabbt och kräver inte många ingredienser alls?

Söndag.

Fattiga riddare var min farfars paradrätt.
Men han kallade dem för Vattiga riddare.
Han kallade iof sig själv för Varvar också.
Det är någonting med Finland och bokstaven F.

Idag är jag nere på 12 post-it lappar med måsten och vi fattar stora och spännande beslut.
 

Vi bjöd över vänner på middag.
Dennis lagade en grekisk linssoppa och jag bakade en cheesecake.
Nästa gång ska jag inte lämna den lika länge i ugnen, och inte äta lika mycket av smeten.

Efter två glas vin vaknade vi på onsdagen och var sjuka igen.

Jag fattar ingenting.
Tredje förkylningen för i år. Eller är det samma bacill?

Jag stoppar näsan i de finaste rosorna någonsin flera gånger om dagen och skriver min första hemtenta i filosofi.

Hur mår ni?

Vi sov till lunch.
Träffade upp vänner och åt brunch på Element. Den vill jag nog inte riktigt rekommendera.

Det har snöat i Malmö och min man var klart ivrig att snöra på sig sina näbbstövlar.

Sedan åkte vi och tittade lite på det här ”fritidshuset” , men det var inte för oss, även om det är väldigt fint.

Min bästa stund på veckan är lördag morgon.
Jag tar en långpromenad med Oddy sedan fyller jag lägenheten med os från plättar och lyssnar på jazz.

Vår vän Dennis gör så bra spellistor på Spotify.
Här hittar ni hans jazz lista som vi spelar idag.

På DN läser jag Fredrik Strages krönika om hur särskrivningar skrämmer honom mer en terrorister.
Jag är ju (som några av er säkert märkt redan) en särskrivare av rang.
Faktum är att jag inte hade en aning om att jag var det innan jag träffade min man, han upplyste mig kan man säga.
Så hur är då livet som en särskrivare?
Jo, varje dag måste jag fråga min man ungefär fyra gånger om ett ord ska skrivas ihop eller inte. Och ungefär lika många gånger måste jag googla och kolla.
Jag bara kan inte se det. Hur mycket jag än vill och försöker och säger ordet högt.

Lite grann hämmar det tyvärr mitt skrivande, eftersom jag har förstått att folk retar sig på särskrivningar otroligt mycket.
Självklart har det blivit bättre sedan jag förstod att jag hade denna defekt i mitt språk, nu har det nästan blivit ett större problem att jag skriver ihop ord som INTE ska sitta ihop.

Men det jag ville säga var egentligen bara att de allra flesta som särskriver nog inte gör det för att jävlas, eller för att det är dumma eller lata. Och det är säkert fler en jag som brottas med detta dagligen i det tysta.

Jag undrar dock lite vad det beror på. För jag ser ju att mina syskon och min mamma har samma problem.
Andra saker som jag är mycket dålig på är t ex  att packa påsarna rätt när vi storhandlar, allt liksom hamnar bara i en enda röra med äggen längst ner ungefär.
Men när min man packar, då jävlar. Då ligger allt i bokstavsordning med frysvarorna separat i en egen påse. Ungefär så.

Att hitta på bibliotek tycker jag också är ofantligt svårt. Jag gör precis som man ska, går till rätt hylla och rätt bokstavskombination osv men det slutar alltid med att jag ändå står där och läser på varenda bokrygg tills jag hittar rätt.

Det är det logiska tänkandet va? (obs, läser ordet logiskatänkandet tre gånger innan jag googlar).

Skratta ni, det gör jag också ibland.
Men det bara går inte, jag har det inte i mig:)