På lördag kan ni som befinner er i Götebrogstrakten gå på vad som med största säkerhet kommer att bli en väldigt fin Basar. Jag tänker att det är ett ypperligt tillfälle att köpa fina gåvor till sommarens fester och sådär.
Läs mer hos Drömma!

Denna vecka kan man även vinna ett exemplar av denna fantastiska vimpel hos Drömma. Jag provar lyckan och har redan i mitt huvud hängt upp den på den där väggen som fortfarande är tom i barnets lilla rum.
Illustratören heter Jennie Ekström och på hennes Facebook sida kan ni se mer av det fina som hon skapar.

Och här kan du läsa mer om hur du gör för att delta i utlottningen!

Fram till den 3 maj har du även möjlighet att vinna fantastiskt fina prints hos Krickelin. Ta chansen tycker jag! Ett hem med konst och fotografi är så mycket bättre än ett utan.

Bilderna har jag lånat från respektive blogg.
Vilka kvinnor föresten…
vilka kvinnor.

Det är viktigt att tipsa.
Jag om någon borde verkligen göra det oftare. Eftersom jag vet hur otroligt mycket det värmer och betyder.

Love By Odd Lovin’ 

Jag för ett slags stilla krig mot mörkret.
Sover en halvtimme längre på morgonen och kanske även en liten stund på em, då när texten börjar flyta samman som allra mest.
Jag släpar mig till gymmet (alltså verkligen släpar) vissa dagar, men andra går det lättare.
Jag är dessutom numera te drickare nästan på heltid och var och varannan dag gör jag egen juice på selleri, rödbeta, morot, äpple, ingefära och lime.

Vi kommer att överleva den här vintern.
Utan att muttra så mycket. Jag bara vet det.

Här är dessutom en ny sång som jag tycker mycket om, Love is won

Ibland för att skriva, så behöver jag bara en rubrik.
Vid andra tillfällen så kommer den finaste rubriken till mig, men jag liksom saknar något relevant att fylla den med.

Som ovan.

Jag fyller den därför med min mans sällsamma blick, hans underarm som jag så ofta greppar, en kardemumma bulle från stadsdelens nyöppnade café och Oddys eftermiddagströtta ögon.

Min stadsdel heter förresten Västra Sorgenfri.

Sorgenfri.
Det smakar och doftar och känns så himla bra.

Jag är lite extra stolt över vår augusti lookbook som släpps idag.
Denna gång har jag nämligen gjort både hår, make up och styling på egen hand.

Är det inte häftigt? säger jag till min man, 
Att vi kan producera en så himla fin plåtning tillsammans, bara du och jag med så enkla medel och lite framförhållning.  
Mmmm…jooo, mumlar han (som sällan låter sig imponeras) till svar.

Så jag passar på att fråga er istället.
Är det inte häftigt?!

Det har varit varma dagar.
Stackars killen med pälsen, på måndags eftermiddagen åkte vi till Skanör, åt kardemummabulle i sanden och kastade freesbee i det långgrunda vattnet.  Som en delfin hoppade han, upp och ner.

Och jag känner mig redo för höst nu.
Så länge den kommer  lugnt och lagom.
Denna vecka ska jag börja jobba lite. Och vet ni vad mer? Jag har kommit in på två kurser som jag sökt, så det blir nästan heltidsstudier till hösten i alla fall.
Sedan har jag tre andra projekt denna höst. Sådant som är mitt eget och som kommer från hjärtat och måste ut ut ut.

Jag går mot 30 nu ni vet!
Ibland ska jag kräla på marken och ibland studsa som ett barn.
Jag ska leva så, i livets alla nyanser och lager.

Och en av mina fina läsare skrev,

”…ville egentligen bara berätta hur mycket jag tycker om din blogg och att den får mig att känna mig mer ok 

tack”

Och jag vill passa på att säga att det går åt båda håll.
Att ni som läser här får mig att känna mig mer ok.

Det är i mötet som det händer.
Där min erfarenhet möter din.
Det är först där den blir värdefull och möjlig att förstå.

Det finns nu ett väldigt fint reportage om mina yngre bröder i senaste numret av tidningen Hemslöjd.
Som för övrigt verkar vara en riktigt läsvärd tidning!

Och min äldre bror sen då!
Han som började experimentera med oljefärger istället för graffiti.
Nu ska han ha soloutställning på Galleri Tersaeus på Hornsgatan i Stockholm.
Vernissagen är den 8e september och jag tror bestämt att det kommer att vara en dansuppvisning vid 14.

Kom om ni har möjlighet!

I lördags kammade vi oss lite och gick på bröllop.
Solen sken och jag log från hjärtat och dansade tills ingen ingen annan orkade dansa mer.

Bröllop berör mig mer nu än vad det gjorde förr.
Sedan jag träffade honom och för första gången kände att jo, det här är möjligt.
Det är på riktigt möjligt.
Jag kramar hans hand hårt där vi står.
Och bandet spelar sången som så många gånger förr känts som istappar i mina lungor.

Allt har smält nu.
Allt är möjligt.
På riktigt möjligt.

Och jag ler.