Vintage (a love story)

Archive for the ‘Food’ Category

Vintage Våffeljärnet- A love story

Om du inte redan har ett gammalt hederligt våffeljärn som väger bly och tar upp massa plats, skaffa ett genast!

Så att du kan grädda riktiga, tjocka, krispiga våfflor de dagar då inget annat duger.

Serveras med de tre obligatoriska tillbehören, glass, sylt och grädde.

Vårt våffeljärn kostade 20kr på Emmaus second hand och är värt sin vikt i guld.

Ostron, sniglar och en svart hatt

I onsdags fyllde Baby 30 år, vi firar det lite hela veckan.

Igår bjöd jag på middag, i min bästa 40-tals stil.

Den här klänningen är rysligt gammal. Så gammal att hur många gånger jag än tvättar den så doftar den ändå museum och Chanel no 5.

Vi åt ostron, sniglar och oxkind på Rolfs kök.

Till efterätt åt jag banan tarte tatin och baby marinersufflè

På Rolfs kök har de stolarna i taket, mycket bättre än så blir det inte.

Den första söndagen i Januari

I förra veckan fick jag en juicemaskin av Baby.  Ifall jag skulle varit en av deltagarna i Robinson, så skulle juicemaskinen varit min personliga sak. I love it.

Jag har tyckt om att äta rå mat ganska så länge, och juicemaskinen gör det hela så mycket enklare. Man kan smocka ner de flesta frukter och grönsaker i den, utan att ens skala dem.

Efter frukosten tog jag en promenad till Hornstull.

Jag och Eva såg Sound of music på Rio biografen.

Vi sjöng lite med hesa whiskeyröster och höll oss för skratt.

Tänk om hela världen var lite, lite mer som en musikal ifrån 60-talet.

Hemma lagade jag pasta med extra parmesan.

En spektakulär söndag med andra ord!

Cafè Piastowska

Det finns många anledningar till att Anna är mycket god vän, bland annat gillar hon surkål, precis som jag.
I fredags åt vi den bästa middagen jag ätit sedan jag var i Warszawa.
Polsk mat slår nämligen, enligt mig det mesta.  Vi åt på Cafe Piastowska som ligger på Tegnergatan. Utifrån sett så är det här en restaurang man lätt missar och går förbi. När man kliver över tröskeln så örfilar man sig själv och undrar hur det kunnat ske.
En man spelar på ett instrument som lär vara släkt med fiolen, stearinljusen fladdrar och golvet knakar som om det vore över hundra år.

Vi får ett bord på nedervåningen där jag måste huka mig för att inte dra pannan i en takbjälke.  Jag älskar restauranger som den här, där ingenting är logiskt, matchande eller särskilt praktiskt. Det är mer som ett hem (i alla fall de hem jag kommer ifrån).  Inget porslin är det andra likt och servetterna är nedstoppade som blommor i glasen, sådär som mamma gör på julen för att hon inte kan vika dem på annat sätt.
Vi äter rödbetssoppa, råraka med oxkött som smälter i munnen, dricker vin och avslutar med en äppelkaka täckt av grädde som smakar likör.

Efter fyra timmar har männen slutat spela på sina instrument, kvar sitter bara Anna och jag och lyssnar till den polska opera musiken som strömmar in ifrån det lilla rummet bredvid.

På Cafè Piastowska kan man äta en polsk middag bestående av soppa till förrätt, varmrätt, ett glas vin eller öl samt kaffe för (håll i er) 200kr.

Vi ses där!

Min bästa stund

Han spelar Frank Sinatra på morgonen, och brygger åtta koppar Skånerost.

Vi viker hörnen  på sidorna i bostadsbilagan där vi kan tänka oss att bo.

Dricker jordgubbsjuice,

och äter baconmacka deluxe.

Dinner and a movie

Igår var vi på vernissage, det var Berghs första kull av fotoelever som hade sin examensutställning.  Det var stor variation på bilderna, överlag tycker jag att det var väldigt fina även om inte alla tilltalade mig så mycket.

Efteråt gick vi till Vapiano och väntade på ett bord.
Om ni är på besök i stan så gå gärna dit (om ni bor i stan har ni förmodligen redan varit), maten är bra och det är en shysst miljö att äta i om man gillar lite liv och rörelse. Och framförallt så har man råd, till och med veckan innan löning.

Baby åt en pizza och jag en kycklingsallad med massa parmesan.

Vi skrev listor på gula postit lappar med sånt som vi vill göra de närmsta 5 åren. Jag gömmer dem nog i en låda för att kunna ta fram dem 2014 och se att det inte blev alls som vi tänkt.

När pannacottan var slut gick vi på Stockholms filmfestival och såg en koreansk film som heter Searching for the elephant.  Filmen var väl producerad och innehöll en hel del starka scener, bland annat ett självmord. Efter att ha läst lite om filmen efteråt så fick jag veta att kvinnan i den scenen (Jang Ja-yeon) senare även tog sitt liv på riktigt. Man beslöt att ändå visa filmen. Och kanske är det viktigt, den lämnade en stark känsla av obehag i magen. Vilket jag personligen tycker är bra, det finns tillräckligt många filmer vars syfte är att få människor att må bra, jag föredrar de som får mig att reflektera.
Om ni har möjlighet, och inte är allt för känsliga så tycker jag att ni ska se den.

Plättbrunch

På helgen är de helt ok att äta en lite mer Elvis Presley inspirerad frukost/brunch

Morotsplättar.

2 ägg
1,5 dl Grahamsmjöl
1 dl Vetemjöl
5 dl Mjöl
1 msk Rapsolja
1 tsk mineralsalt
2 morötter

Vi bäddar ner oss i soffan och äter dessa med vaniljkesella, hallonsylt och granatäpple, sen flyttar vi oss inte därifrån på flera timmar…