Vintage (a love story)

Archive for the ‘About love’ Category

Blod och John Silver

Min första kärlek hette Jerry Johansson, han hade en N.Y Yankeeströja och blå ögon.
Jag suddade hans initialer på min underarm med ett av skolans bruna suddigumm tills huden brann.
Jag ristade dem i betongen på skolans toalett, på träbänken i klassrummet och i mitt fjortonåriga hjärta.
Vi skar oss med rakblad och blev blodssyskon samtidigt som vi tjuvrökte i det öppna fönstret till tonerna av Ebba Grön.

Jerry Johansson och jag.

Han var äldre än mig, hade bombarjacka och drev runt på skolgården när jag gick i 6e klass.
Han doftade John Silver, och skrattade även de dagar då hans blåa ögon var ledsna.

Jag bar en silverberlock med hans namn och gettagrip kängor som snörades i tio hål.
Efter sommaren ville han inte vara ihop mer..

Jag suddade över initialerna på min arm tills blodet rann och grävde ner berlocken under förrådet i trädgården.

Ung kärlek.
Min smakade blod och doftade John Silver.

Picture

Mellan ett och noll

” För henne är det svart och vitt, det är helvete och himmel.
Det är marginalen eller mitt, det är sömnen eller svindel.

Och jag famlar omkring utan koll, mellan ett och noll, ett och noll. Mellan ett och noll.

För henne är det ont och gott, det är allting eller inget.
Det är kyssar eller spott, det abstrakta eller tinget.

För henne är det dag och natt, det är solen eller månen.
Det är tårar eller skratt, norra norrland eller skåne.

Och jag famlar omkring utan koll, mellan ett och noll, ett och noll. Mellan ett och noll.

Men fast än det är upp och ner, kan jag ändå konstatera,
att vi får varann och le.
Att det verkar att fungera.”

(Bo Kaspers orkester)

Jag lyssnar på den sången ibland och tänker att, ifall Baby skrivit en sång..så hade den gått ungefär sådär.

Rädslan för rosor

Jag sa till Baby att,

Det är nog säkrast att man inte nämner att man gift sig, då kanske de får för sig att strö rosblad på sängen eller något sånt.

Han svarar,

Mmm..jo…för det vill man ju inte riskera.

Ni ska veta att det är mycket svårt att hitta ett hotell som känns värdigt för en bröllopsnatt.
Bilden ovan är ifrån Maison Moschino i Milano.
Och ska det var någonting med rosor så är det så det ska se ut.

Punkt.
(annars får jag såna där kallsvettnigar och sura uppstötningar som ni vet)

Om förlorade pusselbitar

Hon säger att hon lyssnar mycket på den där sången nu.
Att det bränner till bakom ögonlocken när hon minst anar.

Jag har inte så många ord att svara med.
Mer än att man ibland måste möta smärtan på mer en halva vägen.

Men jag är ändå så glad att jag får finnas där igen.
Bara en knapptryckning bort ifrån hennes tankar och känslor.

Jag vill tro att hon är pusselbiten som har fattats mig.

Och nog är det så.
För vänskap är så förunderligt.
Ett rum inne i hjärtat kan aldrig hyras ut i andrahand.
När det blir lämnat står det tomt.

Mitt ögonblick

Jag brukar ofta tänka på den där kvällen i Januari för fem år sedan när jag stod i hans trapphus, 21 år gammal och tuggade tuggummi.
Jag skulle ta reda på hur många trappor upp han bodde när jag insåg att jag inte visste vad han hette i efternamn.
Det hade jag aldrig frågat.

Så jag läste på alla postfacken och funderade på ifall han kunde vara en Larsson eller Karlsson.
Innan jag ringde honom.

Oddson sa han.
Va? sa jag.

Sen hittade jag postfacket, och mycket riktigt, han hette Oddson.

Jag tänker ofta på den följande minuten som är så starkt förankrad i mitt minne.
Hur jag skakade lätt på huvudet och tänkte att så kan väl ingen heta.

Ovetandes om att jag stod framför ett postfack med ett namn, som en dag skulle komma att bli mitt eget.

Var gång då jag går tillbaks till just det ögonblicket så ryser jag.
För tänk vad lite det är, som vi egentligen vet.
Tänk att resten av ens liv kan börja i ett ögonblick.

Tänk att det kan dröja ytterligare fem år innan man förstår hur viktigt, stort och magiskt just det ögonblicket var….som just då bara passerade förbi medan du tuggade tuggummi.

När jag kommer hem…

..så blir jag påmind om att han älskar mig, även idag.

My valentine

Han får paket med massor av snöre.

Inuti ligger två skjortor ifrån Beyond Retro.

Jag äter frukost och lyssnar när man andas.
Sen går jag och lägger mig igen,
på den bästa platsen i världen.

Min vän i livet

Jag får nog hålla allt tillbaks, det finns ingenting som räcker.
Hjärtat kom aldrig till tals, i ett block som bara läcker.

Men ändå, du är min vän i livet.
Se hur kvällen brinner upp, en enda saker är givet,
Vi är två hjärtan i samma kropp.

Om jag tappar allt igen, det är möjligt att det händer.
Det kan vara svårt att hitta hem, från alla hav och alla länder.

Men ändå, du är min vän i livet

Se hur sommaren blir höst.
En enda sak är givet,
Du bär min luft i ditt bröst.

(Lars Winnerbäck)

Han har åkt till Skåne.
jag lyssnar på sånger som känns,
och saknar honom på alla sätt som jag kan komma på.

Våfflor i Vinterviken

Igår tog vi en promenad, trotts att jag får benhinneinflammation av att bara titta ut genom fönstret, nästan.  Blir det en sån här vinter nästa vinter igen, då ska jag investera i kängor och termogrejjer och sådant.

Baby gillar de, han har växt upp i Skåne och således längtat efter snö halva sitt liv.

Det bästa med kylan är att potatis och purjolök soppa smakar dubbelt så gott.

På Vintervikens cafè kan man äta våffel buffè, så det gjorde vi.

Han är en sån som blandar, sylt och grädde, musli och youghurt osv..
Jag är en sån som gärna låter var sak ha sin plats.
Han är en sån som ser möjligheter.
Jag är alldeles för realistisk.

Det är tur att vi har varandra.

Klarheter

Han säger, ”att jag har allt så klart jämt”.
Själv upplever jag hela världen suddig.

Men jag vet att jag aldrig vill leva utan honom.
(Det vet jag alltid)

Och det är mer än vad jag någonsin förväntade mig att få veta.

Det gör att jag ändå alltid kan se klart,
i en annars så suddig värld.