Hon förblir en del av mitt blodomlopp

_TML0409

_TML0482

_TML0424

_TML0472

_TML0492

En tidig morgon ligger jag länge och tittar på en rovfågel som slagit sig ner på en av ekens kala grenar.
Jag bestämmer för att det är en sådan där synvilla som våra gamla buckliga 40-tals fönster så ofta skapar. Tills den plötsligt sträcker ut sina vingar och flyger iväg.
Vi har fullt av dem här, glador.
Och min man lät tatuera en över sin underarm. Det är fint tycker jag. Vart vi än tar vägen så kommer den alltid finnas där och påminna mig om tiden här.
När vi stigit upp dansar vi till Curtis Mayfield, Bobby Womack och Lee Moses. Hon skrattar och håller mig hårt med sina händer.

I snart åtta månader har jag varit en mamma.
Och den senaste tiden har jag tänkt mycket på allt det som jag fått höra, vare sig jag velat eller ej, längs vägen. Trots att vi lever ett ganska avskärmat liv här ute på landet, och trots att jag valt att i stor utsträckning ta avstånd från sociala medier så har givetvis också jag ibland fått höra,
att om du gör si…då kommer du att få göra så.
Jag har gjort si ändå.
För jag kan inte vara en förälder på något annat sätt. Jag kan inte tro att det finns kausala samband så, mer än det mellan kärlek, närhet och trygghet. Jag kan inte lägga upp någon taktik, eller vara rädd för konsekvenser, och främst av allt, jag kan inte inte lita på min intuition.

Jag hade ingen aning om att det skulle sitta så mycket i kroppen.
Att min upplevelse av att vara en mamma skulle bli så fysisk.
Bandet.
Oss emellan.
Hon förblir en del av mitt blodomlopp.

16 Responses to “Hon förblir en del av mitt blodomlopp”

  1. Johanna april 1, 2014 at 15:04 #

    Detta var ju en underbar text att få läsa, och väldigt viktig för mig just nu – du vet ju situationen och jag är ju i mångt och mycket rädd och osäker. Det är skönt att luta sig tillbaka i dina ord – att det löser sig, att jag vet hur jag ska göra för det är mitt barn! så TACK!

    • Tuvaminnalinn april 4, 2014 at 22:28 #

      Ja, jag tror att vi har mer i kroppen än vad vi tror. Också allt det där bruset runtikring som kanske lätt gör att vi inte hör…eller tvekar i onödan. Stäng av det och försök lyssna inåt istället tänker jag.

  2. Linda april 1, 2014 at 16:27 #

    Tack för kloka och vackra ord angående något så viktigt. Och visst, man vet själv bäst för sig själv och sitt barn. Det känner jag också efter fem månader som mamma till vår plutt.

    • Tuvaminnalinn april 4, 2014 at 22:31 #

      Jag är inte så säker på att jag alltid vet bäst, men jag tänker att om jag gör misstag så vill jag åtminstone att de ska vara mina egna, dvs, det jag gjorde för att det var något jag själv trodde på…inte något jag gjorde för att jag lärt mig påverkas av någon annan. Tror man sover bäst om natten så:)

  3. E april 1, 2014 at 19:56 #

    Så bra. Kärlek, närhet o trygghet ger ett resultat som är lika med precis det. Kärlek. Närhet o trygghet. Det är min totala övertygelse. Så mycket grundläggs tidigt. Bland annat det som krävs för att klara livets prövningar. Det gör man mycket bättre med den grunden.

  4. Gudrun april 1, 2014 at 21:05 #

    Js det är en gudagåva att få vara mamma.

  5. enannanhelena april 1, 2014 at 21:40 #

    Ingen annan kan veta vad ditt blodomlopp susar dig för svar. Ingen annan vet vad som är bäst för ditt barn. Ingen annan skriver så att det känns så långt in i bröstet. Och få, mycket få, kan uttrycka sin längtan och sin kärlek som – Du.

    Och bilderna! Tack för hundögon att drunkna i, och en alldeles lagom tjock babykind att fjärrnypa lite i.

    /helena

  6. JAE april 4, 2014 at 10:21 #

    Fortsätt göra si! 🙂

  7. Lenita april 4, 2014 at 13:13 #

    Magiska bilder!

    Blir rörd av att få läsa om dina relationer till livet, dotter,man och dig själv.<3

  8. Sofia april 4, 2014 at 20:02 #

    vackert<3