Hennes första hem

 

_TML0349

_TML0179

_TML0048

Under två dagar är det bara vi, och jag tänker på hur tyst det är då han är borta.
Tyst för att jag inte talar med honom.
Jag talar så klart med I, men det där vardagliga försvinner..ska du ha kaffe? Tar du med soporna? Vad ska vi äta? Glöm inte att…osv.
Det är en behaglig tystnad. När ropen från rum till rum uteblir.
Jag ska tänka på det.
Jag tycker även om känslan av att reda mig själv, att veta att jag klarar av att hålla oss varma, mätta och glada. Vi tar långa promenader i skogen och jag skjuter tio skottkärror lastade med ved från garaget upp till huset.
Annars tänker jag mycket på den kommande flytten.
Den känns annorlunda mot de vi tidigare gjort. Mer definitiv kanske.
Dels för att vi har ett barn nu, dels för att vi talat om ett hus likt detta enda sedan Stockholm.
Min man kände någon som lämnat staden och köpt en gammal skola någonstans mitt i Småland. Och han och jag, vi delade nog en känsla av både avundsjuka och beundran.
Jag kunde aldrig se mig själv leva så.
Då.

Den här flytten kommer att kännas, det vet jag. För det här lilla huset på kullen kommer alltid att vara hennes första hem.
Det kommer också alltid att vara det där steget som vi tog.
Tillsammans med honom kan jag leva var som helst. Det vet jag nu.

 

12 Responses to “Hennes första hem”

  1. Anna mars 19, 2014 at 17:51 #

    Jag har sagt det förut men gud, vilken underbar plats på internet denna blogg är. Dina bilder, dina ord, det lugn som allt detta som du publicerar ger. Jag tycker så himla mycket om din blogg. Vill ge dig en kram och säga tack för så mycket.

    • Tuvaminnalinn mars 27, 2014 at 20:33 #

      Tack för så fina ord. Det värmer mitt blogg-hjärta. Massor.

  2. malin mars 19, 2014 at 19:16 #

    <3

  3. enannanhelena mars 20, 2014 at 10:19 #

    Tacksam över att få läsa några rader här idag. Som Anna ovan säger – de ger lugn. När allt hastar, flimrar, flaxar, och stressar fort förbi, så blir du oasen.

    Och så himla fin bild på den lilla!

    Något har vi gemensamt, du och jag. Bl.a. de där två sista meningarna. Känns bra att få känna så inför den man har fått förmånen att dela livet med.

    Kram.

    /helena

    • Tuvaminnalinn mars 27, 2014 at 20:35 #

      Åh det gläder mig att höra att du också känner så:)

  4. Kajsa mars 20, 2014 at 19:42 #

    Som alltid lika fint skrivet. Jag gillar stilen Indie har, så himla personlig och det syns att hon är en av er. Kram

    • Tuvaminnalinn mars 27, 2014 at 20:36 #

      Haha..ja…sen är hon ganska skitig jämt också:)

  5. Anette mars 20, 2014 at 20:00 #

    Sötaste nacken i stada! : ) Och spännande tider. Är så glad att du fortfarande skriver här, om än inte så ofta. Glad att fortfarande då och då få ta del av dina finheter och klokheter! <3

    • Tuvaminnalinn mars 27, 2014 at 20:37 #

      Ja, det vore synd att sluta nu när det händer så mycket i livet. Jag tycker att jag får bättre balans dessutom. Har landat mer i det nya.

  6. JAE mars 23, 2014 at 15:42 #

    Få förmedlar känslor så bra som du M <3