Jaget
Jag vill packa ner allt det ömtåliga, spara det till en annan tid.
Jag vill bära urtvättade klänningar med trött resår och träskor.
Jag vill äga tre nagellack,
istället för trettiotvå.
Jag vill att det ska vara enklare.
Att vara jag.
Att kaffet inte alltid ska hinna kallna och drömmarna flagna.
Det rör dig om det enkla.
Det gör det nästan alltid.
Att laga mat från recept i böcker som jag sparat, tills sen.
Att skriva texter som får växa långsamt.
Att plantera ett träd och drunkna i en roman.
Jag vill att sen ska vara nu.
Det är nog det jag allra mest vill.
JAG MED!
Så fint du skriver det och alltid slår huvudet på spiken.
Så bra, så fint, så rätt. Det enkla is da shit.
Nä, men på riktigt – så är det.
Men det är så svårt att hitta ända fram dit till det enkla man längtar till. Ett ”jobb” som fortsätter även för mig.
Och jag kan inte låta bli att citera mig själv som 25-åring, ungefär, en liten sak som jag fick publicerad i lokaltidningen minsann. Men jag kommer bara ihåg lite grann; ”Jag vill bara göra enkla saker – spela tennis, baka stora kaker…”
Haha.(Jo, jag minns att jag medvetet skrev just ”kaker”.) Det gick väl så där. Visst spelade vi några tennismatcher på den kommunala asfaltsbanan mitt emot – innan den gjordes om till lekpark. Men det där med att baka kaker har jag aldrig blivit någon riktig hejare på. Men än finns det kanske tid?
Förresten – såå fin bild på dig!
/helena
önskar jag kände dig.
Vill också leva enkelt. Men enkelt är svårt…