Så lär jag känna mig själv

Jag läser mycket kvinnohistoria denna termin.
Och jag gruvar mig lite grann över att jag inte gjort det tidigare.

För varje bok jag öppnar så öppnas också en liten lucka inom mig.
Små små luckor som jag länge sökt en nyckel till.
Varför är jag såhär?
Varför känns det såhär?
Varför är detta så viktigt? 

Vill man förstå sin samtid så måste man utforska sin historia.
För vi ärver så mycket.
Endel saker som är värdefulla och bra, andra saker som vi envist släpar runt på och fortsätter att återskapa trots att de inte fyller någon positiv funktion.

Jag känna mig själv genom att bekanta mig med andra kvinnors öden.
Det är en resa kantad av både tacksamhet och sorg.

Just nu läser jag Den mörka kontinenten av Karin Johanisson.
Den verkar vara slutsåld på nätet men du kan säkert låna den på bibliotek, det har jag gjort.
Boken handlar om kvinnan och medicinen ur ett historiskt perspektiv, den är lättläst och full av illustrationer och bilder.
Jag rekommenderar den varmt.

(Vilken Chula önskade rubriken till detta inlägg)