Hej måndag
Jag har tänkt det förr och jag tänker det igen.
Sättet som min kropp absorberar stress på är så lömskt.
Och egentligen så behöver det inte alls vara stress, vad stress nu egentligen är.
Det är ju inte ett svar tänker jag.
Utan en fråga.
Det är inte en förklaring, utan ett symptom.
Inte att förglömma.
Hör ni vad jag säger?
För mig är det kanske oftast, en slags emotionell överbelastning.
En oförmåga att filtrera mina känslor på så sätt som jag när ett behov av.
Och sedan har vi varit ifrån varandra också, så mycket de senaste veckorna.
Min hjälte till man har dränerat grunden på vårt hus och lagt ett nytt avlopp.
Själv kom jag dit på lördagen och kokade 14 korvar till dom som arbetade.
Alla sprack.
Hej måndag.
är det inte känslorna som gör stressen, om du förstår vad jag menar?
utan känslor, ingen stress? men samtidigt, som du säger, oförmågan att hantera dem rätt för tillfället.
ja, ofta kan ett överflöd av känslor få lite samma uttryck, iaf för mig.
Och det kan likaväl vara positiva känslor som negativa.
”Själv kom jag dit på lördagen och kokade 14 korvar till dom som arbetade.
Alla sprack.”
Du skriver så bra, älskar att läsa din blogg! (fortfarande, även om jag inte kommenterar så ofta som jag kanske borde)
och stress är skit… oftast.
Kram
Det var nog första gången i livet jag kokade korv om jag ska vara ärlig, googlade till och med koktid:p
Kul att du fortfarande läser!