Fragment
Jag flagar av mig sommaren.
Dricker bubbligt och äter de sista söta jordgubbarna med mina vänner.
En sen morgon steker jag fattigariddare åt min man och precis varje dag gräver jag ner näsan djupt i min hunds päls.
Det är söndag kväll och vi eldar i brasan på landet.
Jag vet att jag behöver skriva,
om det där svåra begreppet frihet, om människor och varför jag alltid tycks söka mig till deras svagaste länk.
Så kanske är det vad ni har att vänta er av mig här närmast.
Nu ska jag äta daimglass och fortsätta titta på sista säsongen av Six feet under.
Och jag tänker på er, som fortfarande har den upplevelsen kvar.
Åh, jag önskar ofta att jag kunde ha Six feet under osett så jag fick se serien för första gången igen. Ser om sista avsnittet med jämna mellanrum…
Hej där vackra människa,
har varit så dålig på att titta in här på länge. Har varit dålig på att titta in på bloggar generellt, även min egen. Det är så trist, känner att jag tappat massor av tid och saker som har hänt runt om i blogbvärlden. Tur man kan gå bakåt i tiden då!
Hoppas allt är bra iaf. Och att ni fortfarande trivs.
Stor kram
Precis tillbaka från kvällspromenaden i min nya stad. Det luktar höst och jag stoppade händerna djupt ner i fickorna för att inte frysa. Jag har lämnat mycket jag älskar i väst och flyttat till storstan, börjat något nytt vilket är både befriande och lite läskigt. Staden har ändå varje dag under min första vecka här överraskat mig med sina underbarheter. Det kommer att bli bra..
… för jag tänker på sista säsongen av Six Feet Under och något som Nate säger till Claire som har stannat hos mig. Om rädsla. En uppmaning att våga. Blir glad att höra att du ser de sista avsnitten, bättre än så blir det inte.
Jag ser om Six feet under just nu. Är inne på tredje säsongen. Flera år har gått sedan jag såg serien första gången och den är lika bra nu andra gången. Den gör något med mig. Det händer så mycket inom mig när jag ser den. Går inte att jämföra med något annat jag sett. Den skakar om mig. Så bisarrt att jag till och med tänkte på scener från serien när jag själv var på begravning nyligen. Ja, lyckost de som inte har fått uppleva Six feet under ännu!
Ja, vi är ju mitt i början. Lyckos oss då alltså!
Idag har jag skrivit, naket och ärligt i växthuset medans det åskade och spöregnade. Alltså, jag var inte naken… Men jag skrev också på något sätt om frihet, fast snarare om bristen på den. kram och ha en bra start på veckan
Fina bilder! och jag har fortfarande nästan hela upplevelsen kvar. Såg en del av första säsongen för väldigt längesen. Då när jag fortfarande bodde hemma. Älskar att ha serier att se framemot som man inte sett! Som när jag såg Twin Peaks för några år sedan.