Om kvinnorna
Jag har funnit och återfunnit vänner de senaste åren.
Och det är rätt så hissnande när jag tänker på det,
att de som har kommit mig så nära, de som har skakat om mig ifrån grunden, förändrat mig, berikat mig och som jag idag inte kan tänka mig ett liv utan.
De kom in i mitt liv mycket tack vare den här bloggen.
Jag tänker på det för att jag än idag stöter på människor som inte förstår varför jag (eller någon annan för den delen) bloggar.
Jag brukar tänka på att jag har kommit lite närmare något som jag länge saknat.
Tack bloggen.
<3
Aj, känner igen det där alltför väl, om de där fnissiga söndagarna och sena nätterna. Jag är ensam kvar utav mina vänner, den utan barn och de tycks inte ha tiden för minsta spontanitet. För mycket ”det är en dag imorgon också.” Men jag älskar ju de där ungarna så…