Om vi ska tala om gömställen
Ibland för att skriva, så behöver jag bara en rubrik.
Vid andra tillfällen så kommer den finaste rubriken till mig, men jag liksom saknar något relevant att fylla den med.
Som ovan.
Jag fyller den därför med min mans sällsamma blick, hans underarm som jag så ofta greppar, en kardemumma bulle från stadsdelens nyöppnade café och Oddys eftermiddagströtta ögon.
Min stadsdel heter förresten Västra Sorgenfri.
Sorgenfri.
Det smakar och doftar och känns så himla bra.
Du skriver så fint!
Förresten ser din hand precis ut som min. Kusligt lik. Det är bara min mammas som liknar av alla jag träffat.
Hoppas du får en fin helg!
Är det sant!
Identical hand twins;)
Ja, så är det. Däremot liknar vi inte varandra alls i övrigt
Ser ut att vara ett utmärkt gömställe en regnig dag som denna. Och vilket vackert namn på en stadsdel!
Å där har jag bott….
Min första alldeles egna lgh låg där:-)
Härliga minnen!
När jag läser dina texter, så får jag känslan av att du trivs där du bosatt dej, & det förstår jag:-)
Hela området är levande & fullt av kultur!
men oj tänker jag när jag läser.
nu vet jag var du bor men hade ingen aning.
trodde vi var långt från varandra och du i en stad som heter Huvudstad.
Men tänker att jaha där är hon, tjejen med de vackra orden i stadsdelen med det vackra namnet.
Så fint.
Låter som du hör hemma där. vackert helt enkelt.
Ha en fin vecka.
Kram
Jag älskar dina rubriker! Och allt annat som du skriver med för den delen. : ) Roligt att läsa att vackra formuleringar kan komma till dig innan du vet hur du ska använda dem… så är det för mig också! Jag sparar på vackra, udda och uttrycksfulla meningar som jag plötsligt kommer på eller hör och skriver ner dem för att använda senare. I en framtida bok förhoppningsvis! : )
Jag tycker by the way att du fyllde den här rubriken på ett underbart sätt!… Så det var ju bra att du fick ruva på den lite. ; )