När livet ringer, och du måste svara.
Jag är tillbaka i Stockholm för ett par dagar.
Dricker rosévin under solen i Vitabergsparken med mina vänner och tänker på det där som min terapeut så ofta sa för massor med år sedan.
Att det är relationerna som betyder något.
Jag inser att man inte saknar städer, byggnader och gator.
Utan människorna som andas där.
Och sedan ringer livet och en av oss måste svara.
Hej hej säger livet.
Och i samma stund vet man, att nu blir kanske inget, någonsin riktigt som förut.
Livet.
Det är ingenting som vi kan förbereda oss för,
utan det kastar sig alltid i vår famn.
Ohämmat och hänsynslöst.
Eller så står man där och vägrar svara, då går telefonsvararen på, och sen har man femhundrasjuttioelva missade samtal att gå igenom, och då kan man ju tänka: varför svarade jag inte med en gång?…
Livet alltså.
Sitter just nu och funderar över just detta efter att ha fått det tragiska beskedet att vår granne bestämde sig för att avsluta sitt liv och hoppa framför tåget. Uppskakad och chockad och full av tankar över det som driver en människa till detta beslut.
Förstår det där din terapeut sa om relationer. Tänk på någon som inte har någon i sin närhet. Ensam. Fått gå tidigare i pension från sitt jobb pga av nedskärningar. Inte känna sig behövd. Ensam. Så ensam att man bestämmer sig för att livet inte är värt att leva längre. Så ofattbart. Tragiskt och sorgligt.
Livet.
Någonstans där är jag nu med en fot i varje stad och jag tänker igenom vad jag vill och varför jag vill det och det enda jag kommer fram till är att allt inte går att samla på en och samma plats och att det i slutändan är människorna jag kommer sakna och relationerna jag är rädd om. Vilket beslut jag än tar.
Dansa i regnet.
kan du inte skriva om hur det var för dig att gå på gymnasiet och vad man ska tänka på, sådant du själv behövt läsa? börjar gymnasiet nu och känner paniken komma krypande och prestationsångest och de destruktiva tankebanor som tär som in i närmar sig redan (igen).
ja känn dig inte tvungen alls, ville egentligen bara berätta hur mycket jag tycker om din blogg och att den får mig att känna mig mer ok
tack
Tack vännen!
Det ska jag göra:)