Människor är inte maskiner.
Jag tackade nej till en tjänst igår.
Det tog lite grann.
Lite extra grann för att jag på fredag eftermiddagen förra veckan hade tackat ja.
Men man måste väl få ångra sig, ångade jag på under hela helgen och min man fattade nog inte alls vad problemet var.
Klart man får.
Det var en tung tjänst.
Men också en sju jäkla utmaning.
Jag blev informerad om att några innan mig, med mer erfarenhet hade sagt upp sig.
Och jag kände mig väldigt hedrad över att de valde mig, trots brist på erfarenhet och trots att jag själv tyckte att jag inte gjorde en så jättebra intervju.
Man ska inte fatta sina beslut baserat på att ”andra” har misslyckats för en.
Det är mycket viktigt.
Men när det gäller svåra uppdrag med människor så måste hela hjärtat , tålamodet och viljan också vara med.
Och plötsligt trillade en kurs på universitetet in såklart. Och jag räknar med att till våren vara tillbaka på heltid, i mina studier.
När det gäller speciella uppdrag med människor så kan jag inte ljuga och säga att jag söker någonting på lång lång sikt, om det inte är helt sant och även fast jag vet att det är så som många ”andra” gör.
Människor är inte maskiner.
Och i maggropen grämer jag mig ändå lite.
För att jag tror att jag kanske var rätt person, vid fel tidpunkt.
Efteråt skrev jag ett sms med ca tre svordomar till min bästa vän.
Sedan skickade jag det till min föredetta chef istället.
På tal om fel.
Hehe, tur att det var ‘före-detta-chef’…
Jag hejar på magkänslan, då mår man ju så bra. Iaf efteråt.
Jag var med om en liknande situation förra veckan. Angående att ångra sig över ett arbete. Först kände jag mig så himla velig, så typiskt mig att aldrig kunna bestämma mig! Men jag kände i magen att jag inte ville och förbannade mig själv att jag borde känna mig själv bättre vid 33 års-ålder. Att följa magkänslan är det bästa. Att sedan tacka nej tycker jag är oerhört starkt, och modigt! Kram.
Modigt att våga ångra dig, tycker jag, som alltid har så svårt att rättfärdiga mina egna magkänslor, varför jag nu måste det?..
Men åh så jag skrattade när du skrev att du skickade fel, så himla typiskt, och det kanske var fel att skratta, men tack för dagens garv!:)
Självklart får man ångra sig! Jag kan bli helt miserabel när jag egentligen inte vill göra något. Jag har haft en väldigt tur då jag nästan alltid kan sluta med det som upprör mig och får mig att må dåligt. Vem skulle tacka mig om jag ”står ut”? Oftast ser jag det som om jag är en mes och ger upp för lätt…även om jag gråtit mig till sömns för att jag inte velat göra något.
Slut med det! Man lever väl bara en gång?
Åh, jag söker så många jobb jag inte vill ha för tillfället. Eller i varje fall jobb som jag inte är säker på att jag vill ha. Men så kan det vara ett litet tag. Det värsta är när man vantrivs och bara vill bort.
Men så himla bra grej du gör som tar det ansvaret mot dig och andra att tacka nej. Vissa jobb kräver ens långsiktiga engagemang och då känns det bättre att låta någon annan ta den platsen om man inte kan. Tror dock inte att det är så många som tänker lika ödmjukt/respektfullt eller vad jag ska benämna det. Jag önskar människor gjorde det. Pepp till dig!
Jag har lyckats skicka det mest ”snuskigaste” lilla sms:et till helt fel person en gång. Det var inte ett dugg kul. Jag fick panik! Kram och jag önskar dig lycka till, du gjorde säkerligen helt rätt val!
Det låter som att du tackade nej delvis av hänsyn till en annan människa/andra människor som behövde ett längre åtagande av dig? Det hedrar dig i så fall, tycker jag! Tänk så här; om du var rätt person, kommer kanske också rätt tidpunkt! : )
Jag söker också jobb, även en massa som jag inte vill ha. Jag är i det läget att jag inte längre vill jobba med det jag är utbildad för, men har lite svårt att hitta vägar vidare. På en intervju nyligen för en tjänst jag egentligen inte var intresserad av, bestämde jag mig faktiskt för att vara ärlig och säga som det var. Det blev ett väldigt bra samtal av det, ärligt och öppet. Jag fick förstås inte jobbet men det ville jag ju inte heller. Nu väntar jag på besked om ett annat jobb, som jag faktiskt vill ha!
Och det där messet… det är ju redan en rolig historia! ; )