Ord.
Jag är tillbaka hemma. I staden.
Packar upp min väska och trycker näsan i pälsen bakom hans öra.
Det åskar och jag berättar för honom att det inte är någon fara precis.
Ibland tror han mig.
Men ofta inte.
Och sedan min man,
när vi inte setts på en vecka så pratar han nästan oavbrutet om olika saker genom en hel lunch.
Han har liksom samlat på sig med prat,
om han vore så alltid vore han en helt annan människa tänker jag.
Det hade jag nog aldrig velat, även om jag ibland långt ner i någon PMSig dvala kan önska att han hade fler ord.
De finns där,
jag tolkar dem i hans kroppsspråk, blickar och beröring.
Det är ord, i en annan skepnad.
De kräver bara att man lyssnar, ännu mer.
Åh, påminner mig om tankar jag har, att ibland önskar jag fler ord från min man, men när jag sitter där och önskar missar jag ju hans sätt ”att prata”. För det innebär inte alltid att det kommer ljud ur munnen. Så jag övar, önska mindre och lyssna mer öppet.:)
Vilken ”kickin´ass” förklaring, av en mans sätt att användaord… Ditt sätt att sätta ord är bara såå fantastiskt!
Så fint du sätter ord, så där mitt i prick, på en känsla jag ofta tänker på. Orden som
Kommer i en annan form och som kräver att man lyssnar. Glad att hitta hit!