Om livet här

Det är barfotabarn och stundtals riktig sommar.

Livet här, på landet.
Jag vet att ni är många som längtar till det. Med all rätt.

I hjärtat odlar jag tacksamhet över att jag får leva i det bästa av två världar.
Och jag påminner mig själv om hur viktigt det är att testa sitt mod och sin intuition.
Om inte.
Så hade jag fortfarande bara levt i en värld, som för mig var alldeles för trång.

Jag ska dock säga, att gräset i vår trädgård på landet inte är grönare än den fyrfiliga vägen utanför vårt fönster i staden.
Inte rent metaforiskt grönare iaf.
Inte för mig.
Jag tycker om städer, kaos, människor, möten, kontraster och dynamik.
Lika mycket som den blommande nyponhäcken.
Att välja det ena helt framför det andra skulle vara en omöjlighet för mig.

Medan jag promenerar längs grusvägen och lyssnar på fåglarna i morgonsolen så drömmer jag lite om att till hösten kunna resa till New York och somna till ljudet av en siren i fjärran.

Tänk att det finns så många världar i världen.