”Within your heart, keep one still secret spot where dreams may go”
Jag fick en bok av mamma,
hon hade markerat sidan med en dikt som börjar såhär,
Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
I morgon är det midsommar igen.
För mig är det årets känsligaste dag.
Och just i år tänker jag att det stämmer så bra, att jag hittat min glänta, tillslut.
Det tog förvisso mer eller mindre tio år. Men nu är jag här.
Jag tror inte att midsommar längre kommer att handla om sorgliga minnen för mig,
jag tror att jag är färdig med det.
Under många år har jag också alltid känt att midsommar är den dagen då jag tydligast kunnat se att jag saknat en given plats.
Det har varit den dagen på året då alla andra har någonstans att ta vägen.
Kanske till någon väns väns stuga i skärgården precis så som de gjort de senaste hundra åren ungefär. Och det har alltid känts så slutet på något vis, lite som att man hade en chans att skapa sig en given plats när man var 20år och om man inte gjorde det då så kom det aldrig riktigt någon chans igen.
Midsommar har för mig oftast varit en dag då jag känt att jag inte passat in, att jag behövt ställa om mig själv och motvilligt omfamna någon annans traditioner.
Den dag då det framgått tydligast att jag förlorat vänner och flyttat (flytt) mellan städer och relationer,
att jag helt och hållet byggt mitt liv på en ostadig grund utan starka band.
Men nu är jag ändå här.
I min glänta i skogen,
ett litet 40-tals hus på en höjd i norra Skåne där nyponrosorna växer vilt.
Och jag tänker att det var värt den långa omvägen.
Och till er som fortfarande letar efter en given plats,
ge aldrig upp den drömmen om den känns i hjärtat för er.
Det ser så härligt ut på bilderna och gratulerar till känslan av att hittat hem. Förstår så väl vad du menar om att vara den som inte vet helt var hon ska, var hon hör hemma och vad hon ska göra. Jag är där fortfarande. Har vid 32 års ålder annu inte hittat min cirkel, min glänta. Tror jag går omkring här i den känslan några år till och litar fullt och blindt på 40-åren och fram till dess gör jag allt jag kan för att trivas i nuet. Och det går ganska bra det med.
En stor kram till dig och dina ord som nästan dagligen får mina ögon att vattnas och jag önskar dig en riktigt fin midsommar i gläntan!
Sofia, tack för din fina kommentar.
Den får mig att tänka lite på ett inlägg jag tidigare skrivit, läs det gärna! Här kommer länk,
http://www.tuvaminnalinn.se/2011/12/14/om-den-dar-tryckande-kanslan-av-att-aldrig-kanna-sig-hemma-och-12st-kanske/
Det är väl Tranströmer som skrivit om gläntan…
Stämmer bra!
Jag har hittills bara firat midsommar 2 gánger. Jag minns att första gángen skulle bli kul, förväntningarna hade styrts upp i flera veckor utav vänner och framförallt sádana som utgav sig för att vara vänner (fast jag visste att en riktig vän inte tycker att det är kul att luras). Till slut hamnade jag i en väldigt trevlig iransk-vietnamesisk invandrarfamilj, fick äta silltárta och jordgubbar och hade det mysigt. Först var jag lite besviken över lugnet och det uteblivande ”festandet”, men i efterhand kom jag att uppskatta att min första midsommar var sá lugn och stilla och trevlig. Min andra midsommar var med min sambos syster och sváger, och även här hade förväntningarna styrts upp ordentligt, det skulle bli hur mysigt och trevligt och midsomrigt som helst. Det blev en trevlig kväll med grillning och bátstur och lite öl och färskpotatis och jordgubbar, men mer än sá var det inte heller.
Jag är glad att jag genom áren i tyskland och norge och dessa tvá upplevelser har lärt mig att inte lägga ner nágra förväntningar pá midsommar, eller valborg eller nyttársafton för den delen. Jag känner inte riktigt att jag behöver ha en fest eller vara bjuden pá en tillställning bara för att det är ett visst datum i april eller juni eller december. Sá imorgon efermiddag kommer vi att sitta pá ett tág till Karlstad (när alla andra är ute och festar), pá kvällen kommer vi att ta en öl i svärmors lägenhet och pá lördag hälsar vi pá en ny bäbis i familjen. Sedan áker vi hem igen. Jag tror det blir fint. Och jag ska skippa den där lilla ángestkänslan som försöker att intala mig att jag máste ha extra kul bara för att det rákar vara midsommar.
För mig handlar det inte så mycket om fest utan mer om en gemenskap som jag känt att jag saknat. Även om jag firat midsommar många gånger tidigare så har det alltid varit med någonannans vänner, vilket såklart också kan vara väldigt trevligt.
Hoppas ni fick det underbart i Karlstad!
Tack för dina ord. Du sätter verkligen orden på det många känner, även jag, fast jag försöker låtsas som att midsommar inte är någon big deal. Men någonstans så sticker till, och jag vill blunda. Jag vet att en dag kommer det inte sticka till, men då kommer jag ha vågat söka upp nya platser, nya människor, som speglar mig och var jag vill vara.
Visst är det så, att du kommer det:)
<3
Jag har firat midsommar på samma plats varje år sedan jag var liten förutom ett enda år, det år då det var minusgrader på den plats jag brukar fira midsommar. Det är ändå för mig årets känsligaste dag. Det är den dag jag mer än någon annan dag reflekterar över vad det är jag har omkring mig. Det är mycket galenskap som hänt på midsommaraftnar genom livet både av godo och ondo.
Fint att höra att fler känner så. Hoppas din midsommar i år blev av godo.)
Jag önskar dig en bra midsommar på det sättet som du vill ha det.
Tack för allt underbart som du skriver.
Och tack för alla fin feedback som du ger!
Vi är nog lite av samma sort, tänker jag.
Försöker också göra midsommar till en inte så ”big deal” och har liksom ramlat utanför allt det sociala den helgen, mest p ga konstiga arbetstider men också för att vi nog inte är sådana som tillhör ett gäng. Någon gång i framtiden kanske vi kan fira tillasammans. Är så glad över ert ställe på landet, du passar in perfekt i hela miljön. Som en vacker tavla. Vi har semester v 27 och S ska ner till Österlen, kanske en träff? Kram och Glad midsommar till er
Jag tycker verkligen att vi ska fira tillsammans något år, det vore underbart fint. Ser fram emot att träffa er snart igen!
Torpar-Tuva! Vilka underbara bilder. Jag både avundas och gläds. Avundas för att jag söker, liksom du gjort, och drömmer om precis det här huset. Eller kanske inte så mycket huset i sig utan…platsen. En Plats. Och gläds för att jag blivit mogen nog att göra det åt andras framgång och lycka. Ha en riktigt skön vistelse. Kram.
Ps. Din blogg är den finaste jag vet, och du verkar vara en varm och ödmjuk person.
Tack för de fina orden, det gör mig så himla glad. Tänk att vara någons finaste blogg:) Det är stort för mig.
Åh, nu blev det vått i ögat. Tack, särskilt för slutklämmen! <3
Önskar dig en skön midsommar i din glänta!
PS. Jag älskar verkligen den vackra rubriken. Eftersom du har citattecken antar jag att någon annan (fast det känns som du) har formulerat den – vet du vem?
Tack själv:)
Rubriken är ett citat av en poet som heter Louise Driscoll.
Hoppas din midsommar varit fin!
mon dieu så fint:)
jag tror jag har hittat min också, men den är fortfarande lite.. utom räckhåll.. med knutet hjärta som bultar och korsade fingrar hoppas jag att det nästa år blir min midsommar som firas just där!
Vackert skrivit, söker den platsen fortfarande. Kram