Misstron
Jag bestämde mig över en natt för att tro på kärleken.
Det var i allra högsta grad ett aktivt val.
En sensommar natt i en andrahandslägenhet som doftade teflon.
Under månader som följde, en bra bit in på en varm höst så fick jag ständigt påminna mig själv om mitt val.
Att tro.
Misstron bubblade ibland upp plötsligt och gjorde helhjärtade försök att dränka mig närhelst jag inte var beredd.
Ibland kom hon krypande längs golvet och högg tag om mina anklar,
Ibland rullade hon över min kropp om natten.
Men jag hade valt att tro och aldrig ge efter.
När höst blev vinter gav misstron upp.
Hon kvävdes när jag vägrade ge henne luft att leva av.
Det sägs att man måste älska sig själv innan man kan älska andra.
Men jag tror inte att det är det som är problemet.
Problemet är att låta någon annan älska en när man inte kan älska sig själv.
Det liksom rinner av.
Som olja och vatten.
Du skriver underbart.
Och du sa verkligen det. Du sa som det är.
Det där med kärlek, inte att man måste älska sig själv utan låta någon älska mig.
Tack fina du!!!
Åh tack själv fina du:)
Du skriver verkligen så vackra tester, älskar melankolin, och visst är get härligt när man väl tar steget ut i det okända och älskar och låter sig älskas…
Härligt och hisnande, och inte alls så komplicerat som man kanske trott.
Alltså den där misstron, inte klokt vad den kan klamra sig fast.
Du skriver träffande och ger min misstro en liten käftsmäll. Tack för att du alltid berör Minna och hoppas ni har det fantastiskt kravlöst och skönt på landet!
Pang!
Åh.
Snubblade in här via Drömma.
Och det här inlägget grep tag.
Så fantastiskt viktigt.
Och så fantastiskt svårt i mig själv just nu.
Jag behövde läsa det här och blir alldeles tårögd.
Jag vill också ta det beslutet.
Jag behöver ta det beslutet.
Göra det aktiva valet.
Det är det som saknas. För att göra verkligt av svindlande drömbubbla. Innan den spricker helt och hållet.
Tack, det gläder mig att du hittat hit:)
Beslutet är det svåraste, när man väl fattat det, och verkligen gjort det, då går resten av sig självt.
Tårögd är jag. Och så glad att jag hittat hit. Du skriver så sant och naket.
)
(och så har jag blivit litet kär i din webbutik
Men vad härligt! Blir så glad att du hittat hit, hoppas du stannar.
Och så gött att du delar min ”odd love”
Hej!
Jag hittade hit igår och fastnade, vill också säga att du skriver så fint, tänkvärt, inspirerande och bra.
Tack för att du finns här.
Nu blev jag inspirerad att också tro på kärleken.